Bandyoten

Information

2010-07-01T17:23:00.002+02:00

Donkeyman känner att han inte har orkat med att leva upp till sina egna förväntningar med den här Sportbloggen. Därför tar han en "time out" fram till hösten när Vinteridrotten börjar.

Han arbetar dessutom med ett annat ganska spännande projekt som kanske blir verklighet.

Alla läsare hänvisas till www.nordens-paris.blogspot.com som kommer att uppdateras betydligt oftare i framtiden.

Seriesystemet

2010-06-17T22:54:00.002+02:00

Donkeyman har varit slak i uppgraderingen av sin Sportblogg. Inte därför att det inte har hänt något men därför att han helt enkelt har varit lite slak i det mesta. Mycket jobb och en mångfald med pilsner däremellan.

MEN - han ser på räknaren att det är många som tittar in hela tiden och söker efter nya inlägg. Så nu börjar vi igen.

Dagens artikel skall handla om Bandyns seriesystem.

Elitserieklubbarna kom med ett förslag om att ersätta kvartsfinalerna med två stycken fyralagsserier. Med motiveringen att man skulle åstadkomma fler matcher och större spänning. Inspirationen kom från Handbollens nya slutspel. Men plötsligt så vek man ned sig och ville fortsätta som i dag. Med kvartsfinaler i bäst av fem matcher.

Donkeyman tycker det var synd att man inte genomförde det här förslaget. Det hade förlängt säsongen för alla inblandade klubbar. I år var det ett möte som gick till fem matcher och tre som gick till fyra. Men normalt så är minst två möten avgjorda redan efter tre matcher. Och i praktiken redan efter två. Inte så publikdragande egentligen.

Dessutom hade man förlängt tävlingssäsongen för alla lag in i den bästa Bandyperioden på året nämligen slutet Februari - Början Mars. Nu slutar spelet för de flesta lag när vädret blir som bäst.

Men organisationen av ned och uppflyttningen mellan Elitserie och Allsvenska är betydligt värre. Där MÅSTE något göras. SNABBT. Donkeyman har följande förslag:

De fyra sista lagen i Elitserien samt de två främsta i de båda Allsvenska grupperna samlas till en åttalagsserie. Denna avgörs som enkelserie i sju matcher. Nummer 11 och 12 i Elitserien samt de Allsvenska segrarna får då fyra hemmamatcher. De fyra främsta lagen i den här serien spelar Elitserie nästa år.

Fördelen ligger inte bara i att man får bättre sportslig rättvisa så tillvida att det är de bästa lagen som går till Elitserien. Man vinner också att man förlänger säsongen för alla de här lagen långt in i mars. Som det är nu har de fyra sista Elitserielagen spelat färdigt redan i mitten av Februari. Medan slutet av Februari och början av Mars är bästa Bandytiden på året.

Läs även andra bloggares åsikter om elitserien, bandy

Klyftan minskar

2010-05-12T09:11:00.003+02:00

Det är alldeles uppenbart att klyftan mellan de bästa och de näst bästa minskar. "Danish Dynamite" har spöat både Finland och USA. Medan Norge skakade Sverige och spöade Tjeckerna.

Fyra resultat som skulle varit omöjliga för bara några få år sedan. Men samtidigt är de logiska. De bästa länderna har också sina allra bästa spelare borta i NHL - slutspelet. Medan de näst bästa länderna inte har några toppspelare "over there". Alltså ställer de upp med sina bästa lag.

För några år sedan kunde Sverige eller Finland komma med ett lag där de 50 bästa spelarna inte var med. Man vann ändå matcher mot Norge och Danmark "på en skridsko". Precis som "Trail Smoke Eaters" bestående av Canadensiska dussinlirare körde över de bästa Svenska lagen på -60-talet.

Donkeyman har hela säsongen sett MoDo spela. Och där finns en radda med Norska spelare. Bland annat Zuccarello som blev poängkung i Elitserien. Där finns också Madsen som spelar i Danmarks lag. När Tre Kronor plockar laget från Elitserien är man bara marginellt bättre än de här länderna numera.

That´s it ........

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, hockey vm

Märkliga ting händer

2010-05-10T10:16:00.003+02:00

De som följer Donkeymans allmänna blogg www.nordens-paris.blogspot.com fick i går en liten ursäkt till varför han inte har skrivit på ett tag. Detta gäller givetvis också för idrottsbloggen. Men nu är Donkeyman tillbaka i god gammal form igen och skall kommentera ett och annat framöver.

Under den långa tysta perioden har det skett en hel del som Donkeyman normalt sett skulle ha kommenterat.

Den Norska Fotbollsligan är helt upp och nedvänd. Resultaten svänger hit och dit. Här kan vi verkligen snacka om att "alla slår alla". Utom Tromsø. Som tydligen har sin stora säsong i år. Därför att TIL slår också alla. Och detta skall ske ett år när Donkeyman är i Sverige nästan hela vårsäsongen och får se "kamperna" på dassig Internet-linje. Och detta sker ett år när sällskapsdamen och tillika fanatiska TIL-Hængern Line Merethe har tvingats ta ned skylten.

Hon hade älskat detta. Följt kamperna på storskärmen nere på "Jernbanen", småsugit på en halvliter därför att hon inte vågar gå ifrån skärmen och köpa mer. Och hivat ur sig de mest våldsamma och röststarka "Galtavrål". I både med- och motgång.

Men den Svenska ligan är lika upp och ned. BP är bäst i stan. AIK och Djurgårn ligger i botten. "Bajen" är förvisade till Superettan. Planerna är urkassa. Publiken uteblir - utom hos gamla "Bajen" som drar dubbelt så mycket som storlagen i Elitserien.

Och gamla härliga "Tranny" räddade sig kvar i League One genom att vinna "rätt" match i sista omgången.

Donkeyman orkar inte entusiasmera sig över Hockey-VM men det har varit några resultat som får honom att lyfta på ögonbrynen. Danmark spöar Finnpajsarna och Tyskland spöar USA. Medan Norge spelade jämnt en halv match mot Sverige. Det är alldeles tydligt att de näst bästa nationerna närmar sig de "sju stora" med stormsteg.

Å andra sidan drar sig Donkeyman till minnes en tid när Canadickerna skickade över halvdassiga collegelag för att spela landskamper mot Sverige. Lag som drog fulla hus och som körde över Svenskarna med tvåsiffrigt. Och i VM och OS fick inte proffsen vara med. Men Lönnlöven och Yankees vann ändå för det mesta. Så kom "The Big Red Machine" från Sovjetunionen och valsade runt med proffsen. Men inte ens då kunde vi drömma om att Svenskar och Finnar skulle kunna göra det. Men det gör vi. Numera.

Kanske det inte är så långt borta att vi har 10-15 nationer som kan slå de bästa.

I övrigt pågår "Silly Season" i Bandy och Hockey. Och Donkeyman gillar det han ser. GAIS har värvat Murren och ett gäng med lovande unga lirare. Parallellen med det "Nya Hammarby" när de återkom till Elitserien är påtaglig. GAIS bygger ett bra lag som nog tar steget upp i år. Och inget kunde vara bättre för Bandyn än om det etableras ett storlag i Götet. Donkeyman skall i vart fall ta tåget till Västkusten några gånger i vinter och heja.

Happis har också fått ett par nyförvärv samtidigt som Jukka Ohtonen fortsätter som tränare. Även HT skall få besök av Donkeyman i vinter.

Och Challe har blivit coach hos MoDo. Som också dragit hem några intressanta nyförvärv. Donkeyman lovar här och nu att han skall förnya sitt säsongkort. Trist bara att Pikkarainen sticker till KHL. Och att Zuccarello av allt att döma drar till NHL. Men bägge två kommer helt säkert att göra stora karriärer inom hockeyn. I klubbar som är betydligt större än MoDo.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, bandy, fotboll, silly season

Otrogen

2010-04-16T19:21:00.003+02:00

Donkeyman har varit otrogen den här månaden. Två gånger. Först har han hållit på AIK och nu håller han på Djurgården.

Och Donkeyman kommer ihåg "Slas": "Då sa killen Djuuuuuuuurgååååårn". Jag ruttnade direkt. Om han åtmindstone sagt Högalid eller Reymers. Men Djuuuuuuuurgååååårn." Och så vidare. Och i dag säger Donkeyman - Djurgååååårn. Och i går sade han Gnaget.

Donkeyman höll på AIK i kvalserien. Därför att han inser att det är väldigt bra för hockeyn i Stockholm att det kommer upp ett lag till.

Och Donkeyman håller på Djurgårn i slutspelet. Därför att det är väldigt bra för hockeyn i Stockholm om de gör det bra.

Medan Bajen har lååååångt kvar till den nivån.

Dessutom har både "Gnaget" och "Aporna" jobbat förvånansvärt förnuftigt de senaste åren. Till skillnad från lag som Frölunda och Liping har man slutat att köpa in svindyra och avdankade gubbar med framtiden bakom sig. Gubbar som i praktiken är kringresande legosoldater som inte platsar i de mer betalda ligorna. Men som tömmer kassan hos Svenska klubbar. Man har valt ut grabbar som har HJÄRTA. Och skapat lag med KLUBBKÄNSLA.

Man får inte glömma att det inte är många år sedan som Stockholmshockeyn var dödförklarad. AIK hade ramlat ur och ramlade ner ytterligare ett steg. Medan Djurgårn hängde på gärdsgårn och var nära att ramla ur. Och båda klubbarna hade Kronis i hälarna. För övrigt samtidigt som skulderna från "Bajens" alla misslyckade satsningar sluligen flöt upp till betalning.

Och "Bajen" konkade medan "Aporna" och "Gnaget" kom i gång med förnuftiga räddningsplaner. Man "cuttade" ut allt dödkött. Höll sig med spelare man hade råd med. Började skaffa sig lirare som hade hemhörighet i "Eken".

Sug på det igen - man skaffade sig lirare som trivdes i stan, lirare som accepterade asfalt och avgaser, lirare som inte ruttnade om det var mindre än 50 meter mellan bilarna. Och med ett par millioner människor inom en timmes resa och så många hockeyklubbar att man inte kan räkna till så finns det en hel del att välja på.

Sedan gjorde Djurgårn en "revival" och hämtade hem Hardy. Samtidigt som AIK också har gjort en "revival" och fyllt ledningen med gubbar som känner för klubben.

När AIK åkte ur Elitserien dansade Djurgårdarna på gatorna. När AIK spelade avgörande kvalmatch var de AIK-are. Därför att det är bra för bägge lagen. Precis som "Gnagarna" håller på Djurgårn den här veckan.

Och vi som är "Bajare" har hållit både på AIK och Djurgårn. Därför att det är bra för Stockholmshockeyn. Dessutom vet vi att vår tid kommer. Bye om bye. Det är bara att ha tålmodighet. Och både AIK-are och Djurgårdare tycker det är festligt med "Bajen Fans Hockey".

Men vänta bara - en dag kommer vi och tar er. Och visserligen är Donkeyman gammal och skjutfärdig men han kommer att leva tillräckligt länge för att få uppleva det.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, slutspel, elitserien, kvalserien, aik, djurgården, hammarby

Hockeytankar

2010-04-04T09:14:00.003+02:00

Hockeyns slutspel och Kvalserier är bägge i full gång. I Hockey är det bara fyra lag kvar och det är inte långt undan så är det dags för Finalserien.

När det gäller Grundserien så har fördelningen av extrapoängen diskuterats under säsongen. Det finns de som vill att den obligatoriskt skall fördelas. Då ser man till att köra först fem minuter "sudden" med 4-4. Därefter straffar tills ett avgörande fallit.

Så kom Leif Boork med ett spänstigt förslag. Stryk alla linjer i "Sudden". Det vill säga man spelar utan både "offside" och "icing". Efter lite fundering har Donkeyman fallit ner på en kombination. Spela först fem minuter med 4-4 som i dag. Om det ändå inte har avgjorts så kör man ytterligare fem minuter "utan linjer". Gör man så blir det visserligen inte garanterat utdelat någon extrapinne. Men det blir nog så nästan var gång. Så blir det klart festligare än straffläggning.

När det gäller slutspelets uppläggning så tycker Donkeyman att hockeyn skall kopiera Bandyn. Seriesegraren bör fritt få välja:

1) Vilket av de fyra första lagen de vill ha på "andra halvan" av lottningen. Dvs vilka man först kan möta i en eventuell final.

2) Fritt val av motståndare bland lag 5-8.

Sedan väljer serietvåan motståndare och slutligen serietrean.

Sedan tycker Donkeyman att "bäst placerade lag" skall börja hemma och spela enligt följande:
Hemma - Borta - H - B - H - B - H. Enkelt och utan krusiduller.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien

Beröm till Bandyförbundet

2010-03-30T13:04:00.003+02:00

Det finns mycket man kan kritisera Bandyförbundet för genom åren. Donkeyman har också stått långt fram i kön bland kritikerna. Men man måste också vara rättvis. Det verkar som om kritik lönar sig. Förbundet har uppenbarligen tagit till sig kritiken sedan förra säsongen.

Man har redan nu presenterat ett spänstigt förslag till spelordning för nästa säsong. Att jämföra med förra året när spelordningen inte kom förrän alldeles innan seriestart. Och här kan vi konstatera att Happis har fått gehör för sina önskemål om hemmamatch på Annandagen och för fler dubbelmöten på bortaresorna.

Annandagsmatch mot Hammarby kommer att samla en av de största publiksiffrorna den omgången. I synnerhet om Happis själva är aktiva när det gäller att samla publik. Jag utgår från natt det kommer att rulla "Bandybussar" från olika håll i Norrbotten och Finska Lappland den dagen. Resepaket från Oulu, Rovaniemi, Kemi, Pajala, Övertorneå och så vidare. Detta kan göras till en landskamp Norrbotten / Finska Lappland - Stockholm. Och varför inte redan nu ta kontakt med Hammarby om att sy ihop ett resepaket till "Lappmarken" för "Bajare". Snacka om att sätta färg på en match.

Arrangemangsansvarig i Happis har den här gången något riktigt stort att jobba med. Och han har god tid. Möjligheterna är enorma.

Donkeyman skall i vart fall vara närvarande den dagen.

Så har Happis fått dubbelmöten borta Bollnäs - Västerås, Hammarby - SAIK och Vetlanda - Broberg. Som man gärna vill byta för att optimera resorna ytterligare. Och visst tycker man att dubbelmötena kunde ha valts lite mer med omsorg. Om Donkeyman varit seriemakare hade han lagt ihop Kungälv - Vänersborg, Boltic - Villa och Vetlanda - ngt lag runt Mälardalen. Detta för att hålla enkelresorna till orterna runt järnvägen mot Sthlm och Arlanda flygplats. Dessutom kunde man givit laget möjlighet att ha en "basort" varje resa och ha enkelresor till platser med bäst förbindelser mot Övre Norrland. Men även de föreslagna dubbelmötena är bättre än förra årets program.

Allsvenskans sammansättning. Så har man kommit med ett förslag till sammansättning av Allsvenskan nästa år. Ett lag som egentligen inte alls är kontroversiellt på något sätt. I vart fall inte så länge det geografiska skall vara styrande. Det som kan diskuteras är väl om Mosserud eller Finspång skall vara Norrlag. Men eftersom det bara är en enda riktig långtur i årets serie spelar det väl inte så stor roll. Om Mosserud åker buss hade det kanske till och med varit en fördel för dem att spela i Norr. Och jag misstänker att FAIK gärna skulle ha spelat ihop med lagen från Östergötland / Småland. Orten ligger onekligen lite "off side" för resor norrut. Personligen tycker jag att man nog skall byta lite mellan de lagen som ligger "på gränsen" mellan var säsong.

Så får vi se om förbundet följer upp de goda föresatserna med ett spelprogram och en div-I sammansättning inom kort.

Donkeyman har ytterligare ett par önskemål inför nästa säsong:

1. Ändrad kvalordning till Elitserien och Allsvenskan
Donkeyman vill ha bort de parvisa geografiskt indelade kvalmötena. Han vill tillbaka till fyralagsserien. En sexmatchers kvalserie vore idealet men OM det anses vara allt för många matcher så är även en trematchers enkelserie bättre än parvist kval. I så fall kan man antingen ge laget från den högre serien två hemmamöten eller köra den tredje omgången på neutral bana.

2. Ändrad matchtid för Bandyfinalen.
Det är en stor andel av publiken som reser långt för att se matchen. Detta innebär att många kommer hem väldigt sent. Donkeyman anser att man bör gå tillbaka till klockan 14 igen. Vill man av någon anledning inte göra det är Lördagsmatch att föredra.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien, ht bandy, hammarby

Mästarlaget

2010-03-25T09:05:00.005+01:00

Donkeyman har inte bara varit Bandysupporter. Han har faktiskt ett förflutet som en usel Bandyspelare. Men han har också varit en betydligt bättre Bandytränare. En karriär som tog slut därför att jobbet inte tillät honom att lägga ned så mycket tid på en hobby.

När Donkeyman var tränare så ställdes aldrig någon träning in för "dålig is" eller "dåligt väder". Till skillnad från de flesta av konkurrentlagen som tyckte att "det inte var någon idé att träna när isen var dålig".

Men på den tiden spelades en stor del av serierna på naturis. Dessutom hade de flesta banor som vi spelade på inte så högklassig utrustning för snöröjning och spolning. Därför blev det varje säsong en eller ett par "snömatcher". Det blev också en eller ett par matcher på blöt eller sörjig bana. Och de poäng som delades ut i de matcherna räknades lika med de poäng som man kunde erövra på perfekt plan.

Därför tog vi alltid chansen att träna på spel på dålig bana när förhållandena var dåliga. Och det var något som "mina" lag kapade hem en hel del pinnar på genom åren.

Därför var Söndagens final ett gammalt återseende med klassiska Bandyförhållanden. Och visst är det alltid häftigt med en match på spegelblank is under härliga väderförhållanden. Men som det står i Bandyförbundets regelbok: "Att springa och spela kan också vara god och krävande idrott". Och det var utan tvivel "Bajen" som var bäst på att "springa och spela".

Framför allt klarade "Bajen" att ställa om från "lyrbandy" under snöförhållanden till "riktig bandy" när isen blev bättre inför tredje perioden. Medan Bollnäs i grunden fortsatte spela som om det fortfarande varit snöförhållanden. Där och då avgjordes matchen och "Bajen" kunde surfa hem SM-Guldet.

Men visst hade Hammarby fördel av att ha vinden i ryggen just under den perioden. Å andra sidan hade Bollnäs vinden i ryggen hela första halvlek när det verkligen var läge för "lyrbandy". Ett spel som definitivt gynnas av medvind. Både därför att lyrorna bär längre och för att försvararna får sämre sikt med snön i ansiktet.

Allt snack om att Hammarby inte skulle vara värdiga mästare beroende på vädret är bara snack. Hammarby vann World Cup, Hammarby vann Elitserien, Hammarby var suveräna i slutspelet. Hammarby har totalt sett varit säsongens bästa lag. Och Hammarby vann Finalen och blev Svenska Mästare. Därför att de klarade av att mästra spelet på dålig is och sedan slå om till vanligt spel när förhållandena bättrade sig. Som ett värdigt mästarlag skall göra.

Och Donkeyman har behövt många dagar för att "hämta sig".

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hammarby, sm-final

Hammarby Bandy

2010-03-17T22:24:00.004+01:00

Donkeyman fortsätter presentera ännu en av "sina" klubbar.

Hammarby Bandy är en av landets absolut äldsta Bandyklubbar. Man har sina rötter till långt innan det spelades organiserad Bandy här i landet.

De första beläggen för Bandy inom Hammarby går tillbaka till föreningens tidigaste rötter. Det var roddarna inom Hammarby Roddförening som redan på 1890-talet spelade ett Bandyliknande spel på vintrarna. Man spelade den gången på Hammarby Sjö. Den 7. Mars 1897 ombildades Roddföreningen till Hammarby Idrottsförening och därmed var Bandyn en del av klubben.

År 1905 fick Bandyn ett regelverk som startade "den moderna Bandyn". Då började man också spela lokala serier i mer organiserad form. Hammarby var med hela tiden. När "Kanalplan", dvs Hammarby IP, invigdes kunde man också organisera en riktig landbana men man spelade också på sjöis långt in på 1930-talet. Till exempel på Hammarby Sjö eller Årstaviken.

När det moderna seriesystemet startade år 1930 var givetvis "Bajen" med och sedan dess har man alltid spelat i högsta eller näst högsta serien.

När Donkeyman var ung var "Bajen" det bästa Stockholmslaget i Bandy och spelade sina matcher på Stockholms Stadion. Det var faktiskt tidvis fyra lag från "Eken" i Allsvenskan den gången. Förutom Hammarby var också AIK, Djurgården och IFK Stockholm stabila lag i den högsta serien. Och Donkeyman var "allätare" och såg nästan allt av Elitbandy i Stockholm under många år.

Men sedan kom "det långa mörkret". Stockholmslagen åkte ur det ena efter det andra och slutligen föll även Hammarby ned i näst högsta serien 1979. Under nästan 20 år var Stockholm utan Bandy på Elitnivå. De lag som den gången låg närmast att klättra upp var Helenelund och Essinge.

Slutligen samlade sig ett antal entusiaster kring Hammarby Bandy och i det närmaste startade om från scratch. Man flyttade till Zinken och efter några års målmedveten satsning lyckades man klättra upp i Eliterien igen till säsongen 1995/96. För att med tiden etablera sig bland de bästa och bli ett av landets absoluta topplag.

Under detta seklet har man spelat 6 (sex) Bandyfinaler och presterat att förlora alla. Även om det har varit nära några gånger. Nu på söndag är det dags igen. Tillsammans med en Final redan år 1957 blir det nu åttonde gången gillt. Mot Bollnäs som inte varit i Final sedan 1956.

Länk till Hammarby Bandy

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hammarby,

Seriestart

2010-03-15T12:19:00.003+01:00

Vi har vant oss vid att hockeyns slutspel är avslutat lagom till Valborg. Och nu får vi skaffa oss fler nya vanor. Fotbollen börjar nämligen en vecka före Bandyfinalen. Både i Sverige och Norge. Eftersom Donkeyman har bott i Tromsø i mer än 20 år så är han en passionerad "TILhænger", dvs en supporter till Tromsø IL.

Och därmed var det omedelbart efter avslutad hockeysäsong med MoDo dags att sätta sig framför Internet och se hemmapremiären mot Hønefoss. Inför den matchen var det tre viktiga ting att tänka på:

För det första är HBK ett lag som flyttades upp från Adeccoligaen (motsv Superettan) efter förra säsongen. De är ett lag som de flesta tror har en viss chans att överleva men inte mer.

För det andra är TIL ett stabilt Tippeligalag. Ett lag som hänger kvar år efter år. Ibland är man inblandade i bottenstriden, ibland i medaljstriden men för det mesta ligger man bland den grå massan i mitten av tabellen. Ett lag som enkelt och elegant SKALL köra över ett nyuppflyttat relativt svagt lag.

För det tredje har TIL en högt uppdriven mångårig förmåga att "ge bort" poäng till bottenlagen och att vinna poäng från topplagen. Man spelar helt enkelt bättre mot bättre lag. Tränare har kommit och gått på Alfheim Stadion utan att kunna göra något åt saken. "Alla" vet att man skall möta TIL genom att ligga lågt med hela laget. Man skall ställa upp en betongmur av spelare i straffområdet och sedan skall man ösa iväg bollen långt upp på banan så fort TIL lämpar in den mot mål. När man någon enstaka gång bryter ett anfall en bit upp på banan skall man gå till blixtsnabb motattack. Därmed får man minst ett mål per match som räcker minst till oavgjort.

Alltså satte sig Donkeyman ned framför sin PC och förväntade sig "den gamla vanliga" utvecklingen av matchen. 0-0, 1-1 eller 0-1 var de resultat som kändes mest närliggande. Speciellt med tanke på att TIL har förlorat några "tunga" namn som ersatts med sådana som man aldrig har hört talas om. Och TIL har värvat många lovande stolpskott genom åren.

Matchen började mycket riktigt som förväntat. En hel halvlek där TIL förde spelet utan att få ut något annat än några få halvheta målchanser. Å andra sidan var det "bunnsolid" (som man säger i Norge) bakåt. En bit in i andra kände Donkeyman hur det bokstavligen stank 0-0 om hela tillställningen.

Men med tiden blev övervikten för stor. TIL "malde ned" Hønefoss och kunde arbeta in en kassaskåpssäker 2-0 seger. De andra var i grund och botten inte i närheten av att göra ett enda mål.

Speciellt glädjande var att TIL "vädrade" några nya spelare som visade sig vara väldigt bra. Samtidigt som några av de yngre som varit "lovande" i några år visade sig vara fullfjädrade Elitseriespelare.

Detta lovar gott för framtiden. Nästa gång blir det däremot värre. Lillestrøm borta. Då får vi se lite mer av vad som är att vänta i framtiden. Vi möter ett LSK som har haft flera säsonger i rad utan att vara i närheten av att vara det topplag vi varit vana att se. Och som gick på trynet så det sjöng mot Aalesund. Vi kan lugnt räkna med att "Kanariefåglarna" kommer att bjuda på långt hårdare motstånd än vad HBK klarade av. Annars kommer nog "Kanarifansen" att börja kräva huvuden på fat redan efter två spelade omgångar. Man har tröttnat på att ligga i närheten av tabellens botten i den staden.

Men summan av denna första helg blir att tre poäng är tre poäng. Och poäng tagna på en hal och vintrig bana i början av säsongen räknas lika som poäng som tas under toppförhållanden mitt i sommaren.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge

MoDo - Rögle

2010-03-14T11:56:00.004+01:00

Fjällräven Center, Lördag 14. Mars 2010
MoDo Hockey - Rögle BK 4 - 2
(On Site i Arenan)

Mentalt på semester 4, Väntar på viktigare matcher 2

Detta var en totalt avslagen tillställning. Vare sig publik eller spelare orkade ta sig upp till mer än 50% av "normal" standard. Det måste ha varit väldigt många med biljett som inte kom. Därför att det var sålt över 6000 i en arena som var halvfylld. Jag vet att "min" sektion var utsåld i onsdags men på lördag kväll var det tomma stolar precis överallt.

Barerna sålde pilsner till "tröstpris". Och det var många som "tröstade" sig. Så även Donkeyman som slängde ned några snabba i Hockeypuben efter matchen. Samt löste världens och MoDo:s problem tillsammans med likasinnade.

Matchen gällde egentligen en enda ting. Skulle Zuccarello ta hem poängligan i år? Och tränare Aravirta matchade honom för just det. Han spelade "hur många byten som helst" men var inte inne på "Box Play". Hela laget spelade nog för Zuccarello i går kväll. Och man lyckades. För andra året i rad var det en "Norsk MoDo - spelare" som snodde hem den prestigefyllda titeln. Förra året var det som bekant herr Skrøder som tog hem den.

Jag tycker det är otroligt svagt av speakertjänsten på Arenan att inte informera om ställningen i poängligan under matchen nu när det inte fanns något annat att spela om. Nu tog han två poäng och det räckte för att vinna. Men visst hade det varit trevligt om alla vi som orkade gå på matchen hade fått chansen att följa den striden. Och varför i hela hulaste helvete kunde man inte ge honom en offentlig hyllning för den saken just efter matchen?

Speciellt som det antagligen var "last night" inte bara för Näslund med flera utan också för vår älskade lille Norrman. Som har gett oss sådan glädje i år. Om inte NHL - klubbarna köper upp honom så undrar man vad i all sin dar de har för scouting i Sverige.

Och scouting är nog vad MoDo behöver inför nästa säsong. Därför att antagligen kommer klubbens "roster" att ha många hål inom några få veckor. Med en slak klubbkassa efter två raka missade slutspel så måste man pricka rätt när man bygger nästa års lag. Unga och lovande spelare från lägre serier eller diverse utländer är vad som gäller. Men det är en annan historia.

För övrigt har Bollnäs kvitterat till 2-2 i matchserien mot Sandviken. Tänk om ....... Därför att Bollnäs är också kultur så det räcker och blir över. Jag säger bara "Snoddas" - det räcker. Och "Bajen" - Bollnäs vore på ett sätt en drömfinal. Därför att då "vet man" att det inte blir någon av "de vanliga" som vinner. Hammarby har aldrig vunnit finalen och Bollnäs vann senast år 1956.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, rögle

Sista kvällen med gänget

2010-03-12T19:05:00.005+01:00

Donkeyman kom till Ö-vik förra vintern och började gå och se på hockeymatcherna. Sedan ville ödet att han skulle jobba här även denna vinter så Donkeyman köpte säsongkort. För nästan 10 lakan. En investering som varit värd varenda spänn. Trots missat slutspel.

Tack MoDo Hockey för all den glädje ni har gett mig denna vinter.

I grunden hade han tänkt att vara "Groundhopper" på Bandy den här vintern men samtidigt var det lockande att följa ett lag genom hela säsongen. Så Bandyälskaren Donkeyman blev Hockeyfreak i stället. Kanske därför att han fick vara med om den rent elektriska stämning som rådde förra vintern när "Foppa" kom tillbaka. Läs artikeln "Frälsarens Återkomst". Det var en dag som Donkeyman vill jämföra med "Nackas återkomst" en gång för över 40 år sedan. Han var där den gången också.

Donkeyman har ett förflutet som en minst sagt "taskig" bandyspelare. Sedan har han varit både domare och tränare. Han har faktiskt gått alla stegen i Bandyförbundets tränarkurser. Han har också varit på en mängd tränarsymposier och liknande. Samt varit ansvarig för seriesegrar i både div IV, III och II. Men sedan tog karriären slut därför att "det vanliga" jobbet var lite för krävande.

Men Donkeyman har sett en hel del hockey i sina dagar. Både i NHL och i många andra utländer. Plus på hemmabana. Så något lite har han att jämföra med. Och därför vill han komma med detta uttalande:

Tack för allt som jag har fått uppleva under de här två "misslyckade" säsongerna. Tack för att jag fick uppleva "Foppas återkomst". Tack för att jag fick uppleva den magiska första kvällen med en line-up med "Foppa", "Susse" och "Mackan".

Så läser Donkeyman att "Foppa" kanske inte ställer upp i morn. Till det säger Donkeyman:

Snälla rara "Foppa" - ge oss sista kvällen med gänget mot Rögle i morgon. Du är värd det - vi är värda det - klubben är värd det.

Och visst - "Foppa" och "Mackan" - jag förstår att ni tycker att det är ett stort misslyckande att inte nå slutspel. Det tycker alla vi andra som har följt laget också. Men man måste också vara realister. Ni har gjort något mycket större - ni har räddat klubben. Utan Er medverkan skulle MoDo ha spelat kvalserie. Och jag tror inte att laget hade klarat kvalserien.

Tänk er själva. Ett lag som anser att man är "Alldeles för bra" för att spela kvalserie möter AIK på hemmabana. Ett tusen "hulliganer" dyker upp i Ö-vik och upptäcker att det inte finns öppna pubar för 1600. Oj, oj, oj. Samma gäng tar över "Rävlyan" vokalt. Det är inte lätt att spela då. Förutom den matchen har man nio matcher till där motståndaren sk****r i det mesta bortsett från att man skall slå de där dj****a högfärdiga "Lapparna".

Tack vare er två så slapp vi uppleva det.

Och redan i dag måste man börja förbereda nästa säsong ......... Oavsett vart ödet skickar Donkeyman i framtiden så kommer han att ha ett hjärta för MoDo. Och kanske så sitter han på sin fasta plats (Sektion 204, Rad 7, Plats 2) inte bara i morgon utan även nästa säsong. Allt beror på vem som har lust att betala honom för att göra nytta. Men Donkeymans säsongförberedelser är småtteri jämfört med vad MoDo måste göra.

Min enkla uppfattning är att man måste försöka motivera "Foppa" och några av de gamla till att "ta ett sista år". Därför att klubben behöver det. Sedan måste man "scouta ihop" ett bra och utvecklingsbart lag. Glöm tanken på att värva en superkeeper. Vi har redan Malek. Han är inte världens bästa men han finns här och han duger bra i ett halvbra Elitserielag. Och så har vi Niklas - han är ett framtidskapital. Lägg hellre pengarna på unga och utvecklingsbara utespelare. Och sådana blir lättvärvade om det ställs i utsikt att de får spela ihop med "living legends".

"Foppa" har gett uttryck för att han älskar hockey och vill spela länge till. Men han har också gett uttryck för att han är frustrerad över att inte vara lika bra som tidigare. Well - övertala honom att vara med i truppen men att samtidigt ta det lite lugnare. Stå över en match här och där. Men se till att ha honom som lekledare och mentor för "Foppa Academy". Det vill säga de unga spelare som man MÅSTE få hit till nästa år. Och där måste "Foppa" vara agnet som får dem hit.

Sätt sedan upp en realistisk målsättning. Den är enkel. Laget SKALL komma högre i tabellen än i år. Når man dessutom slutspel så tar man det som en bonus. Jag tror att folket i Ö-vik accepterar den saken och möter upp till matcherna. Liksom sponsorerna. OM - de ser att det är en del av en realistisk satsning på något som skall ge resultat inom några få år.

Varje tanke på en "sista chansen" - satsning genom att köpa ihop ett topplag av etablerade spelare kan sänka klubben för tid och evighet. Det är alldeles för osäkert. Och det finns alldeles för många avskräckande exempel på misslyckade försök på sådant.

Hur som helst. Donkeyman är livslång "Bajare" och då är man van vid motgångar. Han vet att det går upp och det går ned. Han kommer att vara på plats och se matchen. Och Donkeyman hoppas att få uppleva en värdig "Last Night with the Gang". En "Last Night" som samtidigt blir en "First Night" .........

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, elitserien

Slutspelsdrama

2010-03-10T09:14:00.004+01:00

Bandyn har hunnit två semifinaler i bäst av fem. "Bajen" håller på att köra över Villa, leder serien med 2-0 och Donkeyman kan inte tänka sig att Villa vinner tre raka nu. Det blir "Bajen" på Studan om 10 dagar. När det gäller den andra Finalbiljetten så har "Bollnäs" visat sig vara en mycket friskare fläkt än vad som uppskattas i Sandviken. Storseger i första matchen men i andra visade SAIK "var skåpet skall stå". Serien går kanske till fem matcher men i slutänden blir det ändå SAIK på den andra planhalvan på Studenternas.

Donkeyman har finalbiljetter, resa och hotell bokade sedan flera månader. Han SKALL vara närvarande när Hammarby äntligen tar det där BandyGuldet som man har varit så nära vid så många tillfällen de senaste åren. Men så var det bara den där lilla haken att matchen skall vinnas. Annars är Partyt förstört ännu en gång.

I Hockeyn verkar det som herr D.J. Ävulén har kokat ihop en riktig soppa. De flesta har sett för sig en kamp mellan Luleå och MoDo. Men det är faktiskt två intressenter till i den kampen. Frölunda är långt ifrån säkra och Timrå kan mycket väl slinka förbi alla de andra.

Nu har Frölunda 75, Luleå 72, Modo 71 och Timrå 71 pinnar. Och MoDo har i praktiken en extrapinne tack vare sin målskillnad. På lika poäng går de före alla dessa lag.

Kvar att spela är först Skellefte - Frölunda, Rögle - Lule, Timrå - DIF och SSK - MoDo

Sista omgången blir det Frölunda - DIF, MoDo - Rögle och Lule - Timrå

MoDo kan mycket väl ta sex pinnar. Egentligen har man rätt att kräva det med det motståndet man har kvar. Men man kan aldrig veta med Ö-vikslaget. Det hade varit säkrare om de mött topplagen.

Frölunda å andra sidan kan mycket väl kamma noll. De möter SAIK och DIF som bägge är i toppform och slåss om en hög tabellplacering. Då kan MoDo gå om dem. Men det kan också Timrå göra om de tar "full pott". Och då har både MoDo och Timrå gått till slutspel.

Och vad säger ni om detta mest D.J.Ävulusiska scenario:
Antag att Lule slår Rögle, Skellefte slår Frölunda, MoDo slår SSK och Timrå slår DIF. Då står lagen på Frölunda 75, Lule 75, MoDo 74 och Timrå 74 inför sista omgången. Det betyder för Frölundas räkning att OM MoDo tar poäng mot Rögle så MÅSTE Frölunda ta poäng mot DIF oavsett hur det går mellan Lule och Timrå. Alla fyra lag har alltså en helt realistisk slutspelschans.

Kan knappast bli mer spännande än så. Men nu måste vi först invänta Torsdagens resultat.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hockey, elitserien, slutspel

Klassiker

2010-03-07T18:29:00.003+01:00

Det finns tre Svenska idrottsevenemang som Donkeyman håller framför alla andra. Det är Vasaloppet, Bandyfinalen och Tiomila.

Nu i dag satt han klistrad framför TV:n och följde Vasaloppet. Från Sälen till Mora. Och blev lite nostalgisk. Donkeyman är ju sjöman och han har varit i Mora tre gånger med fartyg. Hur går då detta ihop. Mora ligger ju mitt i landet .......

Den första sjöresan till Mora ägde rum med ångfartyget "Gustav Vasa" som i alla år har gått mellan Leksand och Mora. Det var året 1956 och Donkeyman var en liten kotte som var med föräldrarna på turistresa till Dalarna. Och man tillbringade en helg i Siljansnäs som var en av bryggorna på vägen. Alltså reste familjen med "Gustav Vasa" tur och retur Siljansnäs - Mora som en dagstur.

Och i Mora besökte vi "Mora - Nisses" sportaffär. Där föräldrarna köpte en egen Morakniv åt den unge Donkeyman. En kniv som andäktigt överlämnades direkt av självaste "Mora - Nisse". Sveriges största skidlöpare den gången med nio Vasaloppssegrar.

Sedan har Donkeyman tillsammans med sina dåliga vänner deltagit som inbjudna i en ångbåtstur med gamla veteranbåtar från Leksand till Mora och åter. En resa där Donkeyman upptäckte att han fick ta hand om maskinen och elda pannan medan de andra åt, drack brännvin och hade kul. Men allt utjämnade sig med tiden. Och slutligen har han rest med den nuvarande motoriserade och moderniserade "Gustav Vasa" en gång samma sträcka.

Men Donkeyman har gjort flera besök i Mora med ankomst per järnväg eller bil och han har också upplevt Vasaloppet live vid två tillfällen. Men aldrig åkt själv utan enbart utgjort "Idrottens Svans". Något som också varit stora upplevelser.

Och i dag var det första söndagen i Mars och Vasalopp igen. Något som Donkeyman följde på dumburken. Andäktigt. Från start till mål. Precis som alla andra år. Och han gladde sig storligen åt Jörgen Brinks seger. Därför att han har upplevt så mycket hån, spott och spe efter sammanklappningen i VM 2003. Trots att Brink faktiskt tog två individuella brons i samma VM. Senast för bara ett par veckor sedan var Norges storstjärna Petter Northug ute och slängde med käften om sagde Brink. Något onödigt och ganska ofint tycker Donkeyman. Men Northug är ju Norges svar på Björn Borg. Duktig idrottsman men förstånd som en 10-åring och intellekt på Kalle Anka - nivå.

Sedan kan inte Donkeyman låta bli att ha synpunkter på OS-programmet igen. Man har förstört femmilen med gemensam start. Man har stulit den spännande sekundkampen från oss och ersatt med en sällskapsresa med slutspurt. Vasaloppet är en helt annan sak där är detta tradition. Om Donkeyman fick bestämma så skulle man återinföra femmilen som den alltid har varit i OS-programmet och så införa en ny distans: 75 km med gemensam start.

Alla åkare kan ändå inte gå alla distanser längre så varför inte göra något för de "långtradare" som specialiserar sig på långloppen.

Läs även andra bloggares åsikter om skidor, vasaloppet, os

MoDo - Linköping HC

2010-03-05T12:02:00.005+01:00

Fjällräven Arena, Torsdag 5. Mars 2010
MoDo Hockey - Linköping HC 8 - 0
(On Site i Arenan)

Hungrig Vargflock 8, Välgödd Fårskock 0

För en gångs skull startade inte MoDo i 100. Det blev en lite mer trevande start, men man drog ändå sakta men säkert ifrån LHC. Matchen tog definitivt slut en liten bit in i andra när LHC inte fick ut något som helst av ett långt 5-3 Power Play. Då var de "rökta" och gav upp matchen. Sista halvan orkade de inte ens jobba för att hålla ned siffrorna.

LHC var svagt. Ännu svagare är det att högt betalda stjärnor som har en jättechans att vinna serien inte gidder att kämpa för det. Och samtidigt dra in en mille till klubben. Spelarna borde ta intryck av Edsbyns Bandylag. När de hade gjort en usel insats borta mot Villa hyrde man en buss och gav supporters gratis resa vid nästa bortamatch. Som kompensation för alla pengar och all tid som de hade kastat bort på att se dem så dåliga. Och den stackars lilla Linköpingsflocken som kommit till "Rävlyan" är sannerligen värda någon kompensation från de välbetalda proffsen hos LHC. Detta var inte värt fem öre för en LHC - anhängare.

Hos MoDo var det kollektivt kämpa som gällde. Man slog inte ens av på farten när matchen gick mot sitt slut och var avgjord. "Foppa", Zuccarello och keeper Malek var speciellt framträdande men i grund och botten var det en kollektiv insats. Men det måste vara härligt för den tidigare odugligförklarade Malek att klacken ropar taktfast: "Vi vill se Roman Malek".

Som resultaten gick den här omgången blir det lite spänning om sista slutspelsplatsen. Luleå ligger en pinne före MoDo som i sin tur är en pinne före Timrå. Med fyra matcher kvar. Men MoDo har tack vare två storsegrar hemma mot Färjestad och LHC mycket bättre målskillnad än de andra två. Vilket är värt en poäng.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, linköping

Bajen Fans Hockey

2010-03-04T14:23:00.003+01:00

Donkeyman fortsätter presentera "sina klubbar":

Den 7/3 1921 var en märkesdag inom Svensk ishockey. Den dagen startade den allra första turneringen mellan Svenska lag. Turneringen gick av stapeln på Stockholms Stadion men kunde dess värre inte genomföras i sin helhet därför att isen smälte bort. Konstfryst var inte påtänkt den gången.

Ett av lagen som var med denna första gång var Hammarby IF. De övriga klubbarna var AIK, IFK Stockholm, IK Göta, IF Linnéa, Kronoberg samt Järva. Den allra första matchen gick mellan Hammarby och Linnéa och slutade med 7-5 till "Bajen".

Här startade också Hammarby en lång period som storklubb inom Svensk Hockey. Det första Svenska Mästerskapet tog man säsongen 1931/32. Sedan blev det totalt sett 8 SM-Guld med det sista år 1950/51.

Men 1956/57 började nedturen. Då skedde den första nedflyttningen från högsta serien. "Bajen" lyckades klättra tillbaka upp och det blev ytterligare fyra säsonger i Allsvenskan (som det hette på den tiden) under 50- och 60-talen men laget var slut som stormakt inom Svensk ishockey.

Ett par strösäsonger i Elitserien (som högsta serien då hette) på 80-talet var det sista vi (hittills) sett av brödraskapet från Söder i högsta serien. Därifrån och ut var det lägre serier. I huvudsak näst högsta serien som numera går under artistnamnet Allsvenskan.

Det skulle dess värre bli ännu värre. Många år av misslyckade satsningar mot Elitserien ödelade föreningens ekonomi och skapade en enorm skuldbörda. Säsongen 2007/08 slutade laget sist i Allsvenskan efter en säsong med kaos i både ekonomi och organisation. Slutet var då nära och den 22/4 2008 försattes Hammarby Hockey i konkurs.

Men "Bajare" är ett speciellt släkte. Ganska snart hade "Bajen Fans Hockey" sett dagens ljus. Man startade från scratch i division IV (=nivå 7). Men den nya klubben attraherade folk. En mängd med äldre Hammarbyspelare snörde på sig grillorna igen och ett lag staplades på benen som vann serien "på en skridsko". Och nu har man vunnit div III Södra utan poängförlust och fått plats i den nya div III som skapas efter serieomläggning nästa år.

Publiken ställer också upp. Två utomhusmatcher med osannolikt TIFO har genomförts. Samt två stycken serieavslutningar med bortåt 5000 åskådare inne på Hovet.

Liket lever. Och Donkeyman är i extas. Är medlem och allt.

Läs här om Hammarbys Hockeyhistoria

En bra artikel om orsakerna till slutet för Hammarby Hockey finns på ovanstående otroligt innehållsrika hemsida om man följer följande sökväg: År för År > 2007/2008 > Scrolla en bit ned och klicka in "Sanningen om Hammarby Hockeys fall".

Bajen Fans Hockey Hemsida

På You Tube finns flera mäktiga klipp från "Bajendagen" på Hovet.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, hammarby, bajen fans,

Super Weekend

2010-03-01T21:41:00.003+01:00

Den gångna helgen var verkligen en superweekend med avgörande skeden i sådan idrott som Donkeyman är intresserad av. Dess värre gjorde jobbet att det bara blev ett arenabesök nämligen hockeymatchen mellan MoDo och Färjestad. Men det blev desto mer TV.

Den stora tingen var givetvis avslutningen av OS. En gång i tiden såg Donkeyman damernas 30 km och herrarnas femmil som de riktiga höjdpunkterna. Tävlinger som det bara inte var lov att missa. Men dess värre har "utvecklingen" gjort de här loppen till ganska ointressanta.

Missförstå inte nu. Donkeyman tycker om många av skidsportens nymodigheter. De är antagligen nödvändiga om den traditionella Nordiska skidlöpningen skall överleva som världssport. Två stilarter, sprint, gemensam start i många tävlingar, skiathlon - allt detta är bra ting.

Men det skall användas på rätt sätt och när man har presterat att göra femmilen till en lång gäspning så är det helt fel. Femmil skall inte vara en övning för spurtare. En femmil skall vara den enskildes kamp mot klockan. Att se en stor klunga med åkare genomföra en gruppresa på 47 km som fortsätter med 2700 meter där man söker positioner och avslutas med en 300 meters spurt har inte något med gamla tiders mandomsprov att göra. Mora-Nisse, Sixten Jernberg, Thomas Wassberg, Gunde Svan och de andra skidkungarna skulle inte ha haft en chans om de levat i dag. Det är en helt ny sport. En sport som Donkeyman inte gillar. Skall detta vara intressant får man förlänga femmilen och göra den till något i stil med Vasaloppet. Kanske 75 km skulle göra slut på "gruppresan".

Men så kom höjdpunkten på hela OS i form av hockeyfinalen. De två bästa lagen gjorde upp om guldet och det blev så dramatiskt som bara en hockeymatch kan vara. Och detta var en match på hög nivå. En av historiens riktigt stora matcher. Som Canada vann helt rättvist. Men USA har ett så bra lag under utveckling att de antagligen kommer att dominera några år framåt. Medan det känns som om Sverige och de andra Europeerna har halkat efter. På något sätt känns det som om Transatlanterna har utvecklat sporten ett steg till.

Men så hade Donkeyman också fullt sjå med att följa med Bandyns serieavslutningar. Elitserien är ju redan inne i sitt slutspel men det mesta av de andra serierna slutade nu i helgen. Och här finns en del intressanta ting att notera.

I Elitseriens slutspel har det hittills varit idel hemmasegrar vilket gör att alla kvartsfinalerna nu står 2-1 i matcher. Med "topp fyra" i ledning. Nu har de "sämre" lagen hemmabana och kan kvittera. Det är många år sedan som slutspelet varit så öppet. Där två av "de fyra stora" ligger bra till för att missa semin.

Allsvenskan slutade också och det var öppet ända in i det sista. I Norr vann Tillberga den sista och avgörande matchen mot ÖSK och gick rätt upp medan klassiska ÖSK måste kvala. Den södra serien var en riktig nagelbitare för 9 av de 12 lagen. Hela fyra lag var inblandade i slutstriden som till slut sände upp Boltic till Elitserien och GAIS till kval.

Gustavsberg och Rättvik får kvala sig kvar i norr medan Söderfors åker ur. Selånger har ju havererat redan innan seriestarten. Nässjö och Otterbäcken kvalar från Söder medan Stjärnan och Frillesås åker ur.

Borlänge / Stora Tuna, Åtvidaberg, Mosserud och Blåsut är nya Allsvenskar. Vilket innebär att Bandystäderna Karlstad och Vänersborg får se sina andraklubbar i Allsvenskan nästa år.

Elitseriekvalet spelas:
GAIS - Kungälv
ÖSK - Vänersborg

Donkeyman tror att Elitlagen slår utmanarna och hänger kvar. Men samtidigt tror Donkeyman att det vore väldigt bra för Bandyn om GAIS lyckades ta sig upp. Ett lag från Göteborg som spelar mitt i stan. Ungefär som Hammarby. Det vore bra för Bandysporten. Men sedan är det en annan fråga om GAIS är klara för att ta steget upp redan nu.

Allsvenska kvalet spelas.
UNIK - Rättvik
Djurgården - Gustavsberg
Sunvära - Nässjö
Kareby - Otterbäcken

Här är det omöjligt att tippa. Glädjande nog innebär "lottningen" att Stor - Stockholm är garanterat ett Allsvenskt lag även nästa år. Skall Donkeyman tippa med "hjärtat" så tror han att Allsvenskarna vinner kvalet och hänger kvar. Men fanen vet.

Men visst är det väl ändå själva f*****n att Förbundet inte kan göra något riktigt. Varför i hela helvete skrotar man fyralags kvalserien som man har spelat i så många år och ersätter det med ett "fotbollskoncept". Bedrövligt. Tänk att få se en serie med ÖSK, GAIS, Kungälv och Vänersborg. Det hade varit något.

För övrigt konstaterar Donkeyman att Selånger krossat allt motstånd i tvåan med jättesiffror och har därmed börjat marschen tillbaka till Allsvenskan. Låt oss hoppas att ekonomin också "går i box". Norrland behöver fler lag. Wettershaga som numera går under artistnamnet Norrtälje återtog sin plats i div I där man "hör hemma". Trist nog åkte Spillan ned ett steg men det är bara att hoppas att de också återkommer "muy pronto".

I Södra Sverige har IFK Malmö åter hankat sig igenom en säsong i div II. Trots tre raka segrar på slutet hamnade laget på näst sista plats. Det är bara att hoppas att detta ändå räcker till förnyat spel i tvåan. Tänk om IFK Malmö kunde utvecklas ett par steg till. Men man måste ju ha en bana att spela på som funkar även "moderna" vintrar. Med andra ord konstfryst.

Det andra Skånelaget Sjöalt har just konstfryst. Men kommunen (precis som Skutskär) har inte råd att hålla den i gång längre. Men denna vinter har man spolat naturis och hamnat ungefär mitt i trean.

Läs även andra bloggares åsikter om os, hockey, bandy

MoDo - Färjestad

2010-02-28T09:51:00.003+01:00

Fjällräven Center, Lördag 27. Feb 2010
MoDo Hockey - Färjestad BK 10 - 3
(On site i arenan)

Nu djävlar kavlar vi upp ärmarna 10, Vi är vackrast - vi är bäst .... 3

Detta var en av de märkligaste matcher som Donkeyman någonsin har sett. Precis som så många gånger tidigare i år startade MoDo i högt tempo och spelade ut bortalaget. Men till skillnad från tidigare under säsongen gjorde man mål. Med en häpnadsväckande effektivitet. Halvvägs ut i första perioden hade MoDo tre mål på fem skott. Ett förhållande som fortsatte matchen igenom.

Till slut vann man med 10-3 medan skotten var tämligen lika 33-30. Men det var skillnad på kvaliteten. Samma skillnad som råder mellan kanon och ärtbössa. Och längst bak i MoDo stod Roman Malek som har gett sig f****n på att spika igen kassen.

Det var något Transatlantiskt över dagens MoDo-lag. Man malde på i högt tempo. Man slog över huvud taget inte av på takten ens när segern var "i box". Man slet och rev, man kämpade som om varje sekvens var helt livsavgörande. Ända till slutet. Det var en glädje att se. Och Färjestad som tidigare i år svarat för ett par mästerliga uppvisningar här uppe blev totalt överkörda. "They had a real stuffing" som det heter på Nysvenska.

Glädjande nog stod två av Vancouverfararna för suveräna insatser. Zuccarello hade tre assists och stod bakom massor med möjligheter. "Foppa" hade två assists men hela "gubbkedjan" hade en väldigt bra dag på jobbet i går. De visade verkligen att "gammal är äldst".

Om det här laget klarar att ta sig till slutspel blir de en svårknäckt nöt för de andra. Det är säkert.

Efter långa uppehåll brukar alltid styrkeförhållandena ändras en del. Kanske det är MoDo som har den positiva utvecklingen. Vem har då utvecklats negativt - kan det vara Brynäs månne? Vi får se. Men det vore nog bra för MoDo.

Slutspurten i serien gäller egentligen två stora frågetecken:

1) Skall SSK klara av att komma i kapp Timrå eller MoDo?

2) Skall MoDo eller Timrå klara att komma i kapp Luleå eller Frölunda?

Den här omgången kom några antydningar. SSK tog noll poäng. Timrå tog ett. MoDo, Luleå och Frölunda tog tre. Vilket gör att det börjar se väldigt tungt ut för SSK och Timrå. Som bägge sjönk ännu djupare ned i tabellen.

När det gäller slutspelskampen skedde det ändå två viktiga ting. MoDo har nu bättre målskillnad än både Lule och Frölunda. Vilket är värt en poäng. Dessutom hamnade plötsligt även Brynäs inom räckhåll. Medan Timrå nog får betecknas som avsågade och får inrikta sig på att hålla undan för SSK. Vilket kan bli nog så jobbigt.

Nästa omgång har MoDo och Timrå möjlighet att spela bort varandra då de möts. OM MoDo klarar att fortsätta med sin koncentration och kämpainsats har inte Timrå en chans. Men den här sortens urladdningar är väldigt svåra att upprepa.

Men ett hungrigt MoDo-lag som jagar Lule, Frölunda och Brynäs bakifrån är inte att leka med. Skall den jakten lyckas krävs trepoängare. Inget annat duger.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, färjestad

SuperNight och Slutspel

2010-02-21T10:26:00.004+01:00

Bandyslutspel
Bajen vann Elitserien i Bandy och är favoriter till att ta sig till SM-Finalen. Men Donkeyman drar sig till minnes att senast de vann Elitserien gick det till h****e i slutspelet. Som börjar nu. Vilket ger oss Elitbandy nästan varje dag under några veckor framöver. Med spännande kvartsfinaler i bäst av fem. För första gången på många år är det inte helt förutsägbart. Och det kommer att bli MYCKET folk på matcherna.

Hemmabana blir som följer: Sämst placerade lag, Bäst, Bäst, Sämst, Bäst. Vilket betyder att det av de bäst placerade lagen som vinner första bortamatchen får chansen att "stänga" serien i två raka hemmamatcher. Så här spelas första omgången:

Edsbyn - Villa
Edsbyn har inte varit lika bra som tidigare. Medan Villa har höjt sig flera klasser och tidvis spelat underbar Bandy. Men så är det en annan sak. Edsbyn är Edsbyn. De har varit det bästa laget i många år nu och de är mästare på att spela en ruggigt disciplinerad Bandy där man tar vara på de fasta situationerna. Det är ett lag som man inte får ge ett finger därför att då äter de upp hela handen. Detta tror jag att detta kommer att gå till fem matcher där Edsbyn står som slutsegrare. Bäst när det gäller är deras främsta varumärke. Ger aldrig en match förlorad är ett annat. Men Donkeyman hoppas på Villa av två skäl. Dels tycker han att Edsbyn spelar tråkigt (Bandyns Kalmar) och dels vill han se lite nya lag.

Västerås - Sandviken
Till allas förvåning valde Sandviken att möta VSK i kvarten. Vilket naturligtvis beror på att VSK inte är lika bra som förra året. Medan SAIK har varit rejält solida hela säsongen och gjort bra matcher mot SAIK. Donkeyman tror att SAIK vinner. Det blir hårt och jämnt men till slut vinner SAIK.

Sirius - Hammarby
Bajen vann Elitserien. De hade en formsvacka i början men har sedan gått från klarhet till klarhet. Skall äntligen Guldet komma den här säsongen. Donkeyman har i vart fall Finalbiljetterna klara. Den här gången ...... Men det kommer att bli storpublik på Studan och Sirius är inte ett lag som viker ned sig. De kan spela ruggigt taktiskt. Men "Bajensjälen" hos Donkeyman säger att "Den här gången är det dags". Det blir tre raka. Men in i h*****e jämna matcher.

Broberg - Bollnäs
Klassiskt Hälsingederby. Det blir hårda känslor i skogarna. Broberg har ett lovande lag för framtiden men laget är inte färdig utvecklat ännu. De står på samma nivå som Bollnäs gjorde för ett par säsonger sedan. Man varvar goda insatser med dåliga. Bollnäs däremot har för första gången på många år ett lag som inte bara är lovande på försäsongen. De har levererat varorna hela vägen. Och på slutet har de spelat väldigt bra. De blev till och med bästa Hälsingelag i Elitserien.

Donkeyman tror på dessa Semifinaler:

Edsbyn - Hammarby
Bollnäs - Sandviken

Vilket kan ge oss "Drömfinalen" mellan "Bajen" och SAIK. Och då dj*****r. Donkeyman skall vara där. Men inget lag går säkert för Edsbyn. Och Bollnäs är så bra att de mycket väl kan slå SAIK. Så det kan lika gärna bli Edsbyn - Bollnäs. Dvs nytt Hälsingederby. Och Donkeyman kommer att vara där lik förb******.

Super Sunday
Men Donkeyman måste också ödsla några ord om OS - Hockeyn. I Canada är det "Super Sunday" men här är det nog snarare "Super Night". Ryssland - Tjeckien, Canada - USA och Sverige - Finland i följd samma natt. Oj, oj, oj. Det blir inte att sova i natt.

Donkeyman såg Norge - Schweiz i går. Och Norge gjorde en supermatch mot ett mycket bra Schweiziskt lag. Hade inte domarna tagit en helt horribel utvisning för "6 man på isen" så skulle Norge nog ha vunnit.

Dessutom var Donkeymans absoluta favoritspelare i MoDo helt suverän. Som vanligt. Det blir garanterat NHL på Zuccarello nästa säsong. Tyvärr. Jag skulle så gärna vilja se honom fler säsonger i "Rävlyan". Hoppas bara han kommer till ett "bra" lag som passar honom. Själv skulle jag helst vilja ha honon i mitt favoritlag: Montreal Canadiens.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hockey, elitserien, os, hammarby, modo

Snart slut på säsongen

2010-02-17T16:30:00.004+01:00

Mitt i OS går Bandyns serier mot slutet. Elitserien blir färdigspelad redan på fredag medan resten av seriesystemet avslutas under nästa vecka. Det är nu som frågan om serieseger, uppflyttning, nedflyttning eller kvalspel avgörs. Sedan följer slutspel och kvalspel.

Elitserien har redan allt avgjort. HT Bandy hade slutspelsplatsen i sina egna händer men spelade bort den under sin Västkustturné förra helgen. Hade man vunnit mot Kungälv och sedan förlorat hedersamt mot Villa skulle drömmen fortfarande ha levt på fredag. Nu förlorade man i stället bägge matcher och därmed var allt avgjort. Å andra sidan har Happis klarat sin målsättning om att bärga kontraktet utan kval. Något som det är länge sedan en nykomling har klarat.

Sedan kan man konstatera att för första gången på länge så är det inte "fyra stora" och resten. SAIK och Bajen har seglat ifrån men sedan följer nio lag som friskt plockar poäng av varandra. Och Bollnäs på tredje plats som bästa Hälsingelag är starkt. De är så bra att de mycket väl kan gå hela vägen ända till Studan i mitten av mars.

Allsvenskan Norra har länge varit en affär där ÖSK och Tillan gör upp om vem som går upp direkt och vem som får kvala. Men på senare tid har Tillberga snubblat lite samtidigt som Kalix har fått upp farten. Eftersom de här tre lagen har sina inbördes möten kvar är det fullt möjligt att Kalix poängmässigt kommer i kapp. Vilket kräver full pott till Norrbotten och att Tillan förlorar både mot ÖSK och Kalix. Men - och det är ett stort men - skall Kalix gå om krävs att Tillan dessutom tappar ännu en poäng tack vare deras starka målskillnad. Vilket nog gör att Kalix chanser är av den mer teoretiska naturen. Tillberga å sin sida har också en realistisk möjlighet att hinna i kapp ÖSK och sno direktuppflyttningen.

Sedan kan vi konstatera att Stockholms andralag Gustavsberg ligger pyrt till. Det kan bli kvalplats om de inte kommer i kapp Finspång.

Allsvenskan Södra har utvecklats till ett fyralagsdrama mellan Boltic, Gripen, Ale-Surte och GAIS där lagen har likvärdiga program kvar. Att tippa detta blir inte lätt men på något sätt tycker Donkeyman att Boltic har verkat något lite mer solida än de andra. Men här kommer det att bli nerv i upplösningen.

Lika spännande är det i botten. Bortsett från Frillan som redan är avsågade så slåss "halva serien" om att undvika nedflyttning eller kval nedåt. Och här är två klassiker inblandade i form av Nässjö och Tranås. Lika omöjligt att tippa detta som att tippa toppänden av tabellen.

Division ett Norra har utvecklats till en uppgörelse mellan Nyborg och Borlänge/Stora Tuna. De har ett inbördes möte kvar som troligen avgör vem som går direkt upp till Allsvenskan och vem som kvalar.

Div ett Östra har Åtvidaberg som i praktiken klara seriesegrare. Och Djurgården är nästan lika klara som kvallag. Det kan faktiskt gå så att de skall upp mot Gurra i kvalet.

Div ett Västra har Mosserud som redan klara segrare medan Sunvära är nästan klara som kvallag.

Division ett Södra har Blåsut som nästan klara segrare medan Kareby är nästan klara för kval.

Med tanke på att Donkeyman har ett Bandyförflutet i Roslagen så måste han kommentera Roslagsbandyn också. Spillersboda är på väg rätt ned ur div 1 Östra. Medan Norrtälje slåss med Enebyberg om serieseger och uppflyttning från div 2 Stockholm. Bakom artistnamnet Norrtälje Bandy döljer sig gamla Wettershaga GOIF som flyttat in sin verksamhet till staden när den konstfrysta Bandybanan kom. Förra året åkte de ned från den tredje nivån i Svensk Bandy. Då hade klubben spelat på den nivån ända sedan 1950-talet vilket måste vara bland de längsta sviter som uppnåtts inom Bandyn. Klarar de bara av att besegra Enebybergs lag som är känt för att sysselsätta mängder av gamla rutinerade Bandyrävar så är de tillbaka där de "hör hemma".

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien

Norska Spelen

2010-02-13T21:15:00.000+01:00

Nu är det Vinter - OS igen. Donkeyman har följt alla tävlingarna sedan Squaw Valley 1960. En gång i tiden sade man "De Olympiska Spelen i Nordiska Grenar". Men i modern tid är det mer passande att säga "Norska Grenar".

Därför att Norskarna sopar hem det mesta av medaljer. Men det stoppar inte där. Det Norska folket är totalt odrägliga att ha att göra med så länge detta varar. Donkeyman vet. Han har bott i Norge i över 20 år och övervarat ett antal Olympiska Spel på andra sidan kölen.

Det räcker med en "normalvinter" utan OS. Från November till April sänder Norsk TV var lördag och söndag vinteridrott från klockan 09 till 18. Helg efter helg. Och det är nog bra och väl. Men deras kommentatorer hissar upp varje enskild tävling som om det vore en OS-final.

Den som har hört Sydamerikanska TV-kommentatorer vråla: Gooooooooooooooooooooooooooooool när ett eller annat fotbollslag gjör mål skall veta att det är småsaker jämfört med vad de Norska TV-gubbarna får till.

Detta OS är Donkeyman i Sverige på jobb. Och det är lika så gott. Därför att Norrmän i allmänhet går inte att umgås med under ett Vinter-OS. När medaljerna börjar regna ner över dem blir de högfärdiga, överlägsna, hånfulla och allmänt odrägliga. Så vi andra måste överge pubar, barer och allmänna platser. Och det finns inte något som säger att medaljregnet blir mindre den här gången.

De har också mycket att vänta på. Längdlöpning på skidor, Sprint på skidor, Alpint, Skridsko, Backhoppning, Nordisk kombination - you name it.

Men dessutom är de totalt likgiltiga för det som vi tycker om. Ishockey är något som inte finns. Donkeyman minns mycket väl 1994 när de sopade rent i Lillehammer. Hela landet hade stått stilla i flera veckor. Extasen var fullkomlig. Donkeyman hade deltagit i den allmänna festyran genom att se varenda tävling på storskärm på puben med halvlitrar i hand. Och han deltog i segeryran. Och visst var det kul.

Men så kom sista dagen. Med Hockeyfinalen mellan Sverige och Canada. Donkeyman gick på sin vanliga pub och skulle se den. Men de hade inte ens satt på TV:n. Han bad att få satt på storskärmen. Men fick till besked att det där var något som inte någon ville se på. Fast eftersom han var stamgäst så kunde man i nåder sätta på en enstaka TV - apparat i ett hörn. Och Donkeyman garanterar - han var helt ensam i det hörnet.

Det var så Donkeyman fick uppleva "Foppa - målet" som sedermera blev återgivet på frimärke.

Till Donkeymans Norska läsare: "Foppa" var i år fanbärare i Svenska truppen den här gången därför att han helt enkelt är den med de största meriterna i det gänget.

Till Donkeymans Norska läsare: Har ni hört namnet Zuccarello. Lägg det på minnet. Därför att han kommer att bli den som går längst i hela den Norska truppen. I vart fall den som kommer att tjäna de största pengarna. Mats Zuccarello Aasen spelar i det Norska hockeylaget. Donkeyman har sett 20 matcher med honom i år. En trollkarl. En artist. En person som kommer att gå hur långt som helst. En liten skit med en in i helvetes lång klubba. Som gör de mest otroliga saker med den. Synd bara att han är Norrman. Annars hade han blivit uppskattad efter förtjänst. Men nu kommer Norrmän flest inte ens att se hans matcher. Därför att hans idrott inte är något som man intresserar sig för där borta.

Donkeyman är glad i vinteridrott men det finns det som han tycker bättre om än andra ting. I ett OS är det två individuella tävlingar som han håller framför alla andra. Den ena är 10000 meter på skridsko. Den andra är 5-milen på skidor.

Men dess värre har 5-milen förstörts i moderna tider. Vem innerst inne i alla helvetes glödheta har funnit på att det skall vara gemensam start. En 5-mil skall gå i klassisk stil med individuell start på traditionellt sätt. Allt annat är ren och skär kulturskymning. Men numera är OS-femmilen en 49 kilometers sällskapsresa avslutad med en spurt som vem som helst ( läs Northug ) vinner. Fy för fan. De gamla hjältarna skulle ha varit chanslösa om de varit unga i dag. Donkeyman säger bara Wassberg - det var tider det.

Så Donkeyman koncentrerar sig på tre tävlingar. 10000 meter samt Tre Kronor och Damkronorna. Tänk vad häftigt det var i Turin. Först skulle vi se hur mycket Damkronorna torskade i semifinalen. Och så vann dom. Sedan fick vi se Tre Kronor slå Finnarna med Lidas kanonmål. Donkeyman glömmer aldrig sekvensen Sudden - Foppa - Lidas. Och när Lidas efteråt säger att han kände i hela kroppen att "det skottet sitter".''

Det kan Norskarna suga i sig. Något sådant får de aldrig uppleva.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, os, norge

MoDo - Brynäs

2010-02-09T11:59:00.004+01:00

Fjällräven Center, Måndag 8. Feb 2010
MoDo Hockey - Brynäs IF 4 - 1
(On Site i Arenan)

Canadensisk Grottarhockey 4, Europeiska Finlirare 1

Den här matchen innebar ett betydelsefullt trendbrott. Första perioden blev precis som så många tidigare första perioder den här säsongen. MoDo tog kommandot direkt. Man åkte runt hur man ville i Brynäszonen. Det producerades supermackor på löpande band. Laget hade massor med chanser. Flera av "nära-mål" situationerna hade kvalificerat till årets mål om de hade gått in.

Problemet var bara att de inte gjorde det. Vare sig i går eller vid tidigare matcher. I stället tog Brynäs ledningen. Hur oförtjänt som helst. Den direkta orsaken var en fatal felpassning från en av backarna (Hållberg) i anfallszon. Dessutom i PP. Ett scenario som dess värre har orsakat många förlorade poäng den här säsongen, fast det har oftast varit Sondell som stått för det hela. Eller "SonDräll" som supporters kallade honom. Numera dräller han puckar kring sig i Finska Ligan i stället. Visst gjorde han mycket bra - men just de borttappade puckarna (och poängen) blir på något vis det bestående minnet.

Därifrån började bortalaget ta över kommandot och tog ett grepp om matchen. Hemmapubliken förtvivlade. Därför att detta har de sett alldeles för många gånger i år. Bortalaget tar över och vinner matchen. Medan MoDo desperat söker kvittering i slutskedet.

Och det är nu trendbrottet sker. En bit in i andra perioden går MoDo över från att spela finlir med skyhög ambition till att spela Enkel Canadensisk Grottarhockey av bästa sort. Det var spelare som Hinote och Green som kavlade upp ärmarna och visade vägen. Varefter hela stjärngalleriet plötsligt kände sig hemma och tog efter.

Nu svängde det hela tillbaka igen. Brynäs tog utvisningar i långa rader. Brynäs kroknade. Brynäs förlorade till ett MoDo som vann otroligt förtjänt. Men som sagt - detta skedde när man skippade finliret och tog på blåstället.

Sedan är det en annan fråga hur långt detta räcker. Nu blir det Olympiskt uppehåll. Sedan är det sju matcher kvar. Och visst är det möjligt att ta in fyra poäng på endera Frölunda eller Luleå. Samtidigt som det också är möjligt att SSK skall slinka förbi. Men ingendera är särdeles sannolikt. Fast som väl är sker inte alltid det sannolika i ishockey.

Donkeyman tror lika förb****** att MoDo missade slutspelet när man spelade oavgjort mot Frölunda och förlorade mot Luleå förra veckan. Men skall man se säsongen i stort så beror MoDo:s tabellplats på att man tar poäng från topplagen som man sedan frikostligt delar ut poäng till de lag man vill ha bakom sig i tabellen. Den sortens "Robin Hood" - verksamhet gör att uppförsbacken blir extra brant.

I sina bästa stunder är MoDo Sveriges bästa lag. De kan spela suverän Mästarhockey. Men det mästerliga har avlösts av något krampaktigt där inte något har lyckats. Klarar man av att göra som i går och slå över till Canadensisk Grottarhockey när det Europeiska Finliret inte lyckas. Ja, då har man en chans på slutspel. Klarar man det inte så ligger Kvalserien obehagligt nära.

När man diskuterar slutspurten i serien är det en faktor till som man måste ta hänsyn till. Erfarenhetsmässigt resulterar alla längre serieuppehåll i förändrade styrkeförhållanden mellan lagen. Något eller några lag kommer tillbaka och är mycket bättre efter uppehållet. Andra är plötsligt sämre. Det här kan slå bägge vägar. Men för att nå slutspel är MoDo beroende av att inte Frölunda eller Luleå blir starkare. Helst skulle de bli svagare.

Därför att MoDo har inte det här i sina egna händer längre. En slutspelsplats beror dels på egen poängskörd men lika mycket på att andra inte tar poäng. Och för att undvika kvalserien vore det inte något fel om SSK skulle stoppa upp. Oavgjort mellan TIK och SSK var därför ett mycket bra resultat för MoDo.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, brynäs

Bandyinspurt

2010-02-07T23:44:00.003+01:00

Efter VM har det spelats tre omgångar i Bandyns Elitserie. Lagen har 3 eller 4 matcher kvar just nu. Mycket verkar redan vara avgjort. Falun och KSK åker ur medan Kungälv kvalar.

Vänersborg kan också ställa in sig på kval. De har fyra poäng upp till Vetlanda eller Happis men de har också mycket sämre målskillnad. Med bara tre matcher kvar är det orealistiskt att de skall komma i kapp något av de här lagen.

Sedan har vi slutspelsstriden. Där är läget som följer:

Bollnäs (27 p, +54) Kvar: Kungälv, Falun, VSK, Sirius
Broberg (27 p, +36) Kvar: Happis, Väners, Bajen
Sirius (25 p, +5) Kvar: SAIK, KSK, Edsbyn, Bollnäs
Happis (23 p, +8) Kvar: Broberg, Kungälv, Villa, Väners
Vetlanda (23 p, -4) Kvar: Villa, Edsbyn, VSK

Donkeyman tror att Bollnäs i praktiken är klara för slutspel. De måste förlora fem poäng mot Happis eller Vetlanda för att missa. Det gör de inte. Det räcker stt slå Kungälv och Falun så är det klart.

Donkeyman tror inte heller att Vetlanda räcker till. De har bara sex poäng kvar att spela om och måste ta tre poäng mer än Sirius eller fem poäng mer än Broberg eller Bollnäs. Och så måste de ta fler poäng än Happis. Med Villa, Edsbyn och VSK kvar att möta verkar detta väldigt osannolikt.

Därmed är "racet" reducerat till tre lag.

Broberg måste också förlora fem pinnar mot ett av de här lagen. Men det är inte helt otänkbart då de har en match mindre att göra det på. Om de förlorar mot Happis och Bajen så ligger de skrynkligt till. Seger mot Vänersborg blir då ett absolut måste men det är inte säkert ens det räcker.

Sirius har två "säkra" poäng mot KSK men så har man kvar SAIK, Edsbyn och Bollnäs. De ligger två pinnar före Happis med jämförbar målskillnad. En rejäl storseger mot KSK är värd ett extra poäng.

HT slutligen har två matcher som är definitivt överkomliga dvs Kungälv och Vänersborg. Och två jobbigare i form av Broberg och Villa. Men HT är stabila och i form. De kommer att ta en hel del poäng till.

Donkeyman känner att nyckelmatchen spelas nu på onsdag i Haparanda. HT mot Broberg avgör nog det mesta. Vinner Broberg är de i praktiken säkra. Då står det mellan HT och Sirius. Med fördel Sirius. Vinner HT har de en historisk chans att nå slutspel. Antagligen på Brobergs bekostnad.

Donkeyman skulle väldigt gärna vilja få chansen att vara i Haparanda på Onsdag. Men det är nog inte möjligt. Jobbet lägger hinder i vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien

Tranmere Rovers

2010-02-06T11:52:00.002+01:00

Nu är det dags för Donkeyman att presentera den andra av hans två Engelska fotbollklubbar:

Donkeyman har två Engelska favoritlag. För ett par veckor sedan presenterades AFC Wimbledon. I dag är det dags för Tranmere Rovers. En klubb som sedan den bildades 1884 aldrig har spelat i högsta serien. Hur kan det då komma sig att Donkeyman håller på ett så hopplöst lag?

Svaret finns på 1960-talet. Donkeyman kom till Birkenhead som ung sjöman. Här låg båten i en vecka och lossade skogsprodukter från Norrlandskusten. På lördagen var det fotbollsmatch på den närbelägna Prenton Park och sedan dess har Donkeyman hållit på "Tranny".

Klubben bildades 1884 och har spelat på den nuvarande arenan Prenton Park sedan 1912. År 1920 blev man invald i the Football League och har sedan dess varit en ligaklubb. Med några få korta avbrott spelade laget i div III. När div IV inrättades 1958 tog det inte många år förrän man föll ned i den lägsta serien. Under 80-talet hade man problem med att över huvud taget överleva som ligalag.

Donkeyman måste med en gång klargöra ett misstag som de allra flesta Svenskar gör. Tranmere Rovers är INTE ett lag från Liverpool. Staden Liverpool ligger på norra sidan av floden Mersey. Staden Birkenhead och grevskapet Wirral ligger på den södra sidan. "Tranny" är laget för Wirral och Birkenhead. Däremot är uttrycket "Merseyside" ett samlande namn på de olika platser som ligger på bägge sidor av floden Mersey.

Klubben har haft en enda storhetstid (hittills). Den började 1989 när laget klättrade upp till div III igen. Och 1991 gick man upp i den näst högsta serien, div II. Samma sommar lyckades klubben värva John Aldridge som i 10 år skulle vara tongivande. Först som spelare och sedan som manager. Flera år i rad var klubben mycket nära att gå upp i högsta serien. Man hade också en rad med remarkabla cup-framgångar som kröntes med Final i Ligacupen mot Leicester City år 2000.

Under samma period byggdes stadion om till en fullt modern "all-seater" för ungefär 17000 åskådare.

Det nya seklet har inneburit en lång serie med motgångar. Laget har åkt ned i det som nu heter League 2, dvs tidigare div III och balanserar nu än en gång på nedflyttningens rand.

Klubbens andra stora stjärna genom åren är "Dixie Dean" som blev 1920- och 30-talens stora målskytt i England. Den enda spelare som än i dag har gjort 60 mål på en säsong i högsta serien. (1929 för Everton). Han har också Evertons målrekord med 383 mål på 433 matcher.

Under John Aldridge's tid myntades ett talesätt: "We will never be like the Great Liners like Liverpool and Everton. But we can become a very nasty submarine." Och smeknamnet "The Nasty Submarine" har sedan dess följt klubben.

Officiell Hemsida

Läs även andra bloggares åsikter om england, fotboll

MoDo - Frölunda

2010-01-31T13:48:00.005+01:00

Fjällräven Center, Lördagen 30. Oktober 2010
MoDo Hockey - Frölunda HC 1 - 1
(On Site i Arenan)

Lag i medvind 1, Seriefavoriter som vaknat 1

Donkeymans matchförberedelser blev helt fel. Det förstår ju vem som helst att när man måste kasta sig från jobbet utan att duscha med fem minuter kvar till Hockeybussen så blir allt fel.

En bra match förbereds genom att Donkeyman reser till arenan i god tid. Där äter han en bit och hivar några öl i ansiktet. Samtidigt som han studerar dagens tidningar och programmet. En liten koll på uppvärmningen och så en sista pilsner och en piss innan han går in för att kolla entre och nationalsång.

Nu tvingades Donkeyman välja mellan att äta och att ta två pilsner. Mycket snabba sådana. Och det valet är ju enkelt. Maten förvandlades till en "after - game". Medan pilsnern blev "before - game" och "during - intermission".

Matchen började bra för hemmalaget. I en kvart körde man karusell inne i Frölundas zon. Medan Donkeyman undrade hur stor slutsegern skulle bli. Men man fick inte ut så mycket av övertaget. Mot slutet av första kom Frölunda igen - av bara helskotta. Därifrån och till slut blev det en kraftmätning mellan två jämnstarka topplag. Som "bröt arm" efter förmåga utan att kunna avgå med segern. En dj*****t bra hockeymatch helt enkelt.

Två bra målvakter tog det mesta. Och Donkeyman blir irriterad på "Aftonbladet" som skriver att Malek gjorde en tavla som gav en pinne till Frölunda. Det var inte någon tabbe. Pucken ändrade riktning på en klubba och ställde Malek totalt. Men våra två kvällstidningar bestämde redan i September att Malek är en sopa. Därför kommer man att söka fel hos honom hela tiden. Även när han inte gör några.

Samtidigt får MoDo fortfarande ut märkligt lite ur sina Power Plays. Man lyckades vaska fram en hel radda sådana och med lite mer precision kunde man ha avgjort matchen. Men det går för sakta. Man ställer upp boxen, kör runt pucken, "Foppa" håller i och håller i. MEN DET BLIR INTE NÅGRA SKOTT. Medan tiden går. En sjukdom som i viss mån präglar det "vanliga" spelet 5 - 5 också. Det verkar som om det inte räcker med att göra mål. Man skall göra det snyggt också.

Det som skiljer den här matchen från örton tidigare matcher under säsongen är att då har MoDo tagit kommandot, spelat bra som f***n - men man har inte fått utdelning. Sedan har de andra sakta men säkert tagit kommandot och vunnit matchen. Men den matchutvecklingen blev det slut med för någon vecka sedan. Nu har MoDo förvandlats till ett kvalitetslag. Åtmindstone så länge man möter topplagen.

Men Frölunda har också gått igenom en förvandling. Fortsätter laget i det här spåret så lär de inte bli någon "räddningsplanka" för Ö-vik. Den måste nog sökas längre norröver. Det lag som MoDo har störst chanser att "hinna ikapp" är nog Luleå. Som faller som en sten i tabellen för närvarande.

Nu är man klara med Frölunda och har ett möte kvar med var och ett av de andra lagen. MoDo har inte längre råd att frikostligt dela ut poäng till lag man önskar ha bakom sig i tabellen. Därför att då blir det inte något slutspel. Mycket avgörs redan i bortamatchen mot Luleå på torsdag.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, frölunda

MoDo - HV

2010-01-29T00:03:00.003+01:00

Fjellräven Center, Torsdag 28. Jan 2010
MoDo Hockey - HV 71 5 - 1
(On site i Arenan)

Mästarhockey 5, Serieledare 1

Detta var bland det svettigaste Donkeyman har sett på länge. MoDo körde över HV totalt. Från början till slut. Visserligen ledde HV med 1-0 men det var bara tillfälligtvis. Ju längre matchen gick desto mindre hade de att säga till om.

Det är sällan som ett bottenlag leder skottstatisktiken med 24-4 men det gjorde faktiskt hemmalaget vid ett tillfälle.

Superkedjan med Foppa, Susse och Mackan var just detta. En superkedja. Men de tre andra kedjorna satte upp lika mycket tryck. Och körde karusell med HV-försvaret. Som tillbringade centrala perioder av matchen i utvisningsbåset. Därför att de inte hann med i svängarna.

Backarna var betongsäkra. Nyfinnen Suhonen är en superlirare. Och sållförklarade keepern Malek är en levande vägg. Kan laget upprepa detta gång på gång så är det inte något snack. Här har vi de Svenska Mästarna.

Vilket skulle inbringa en god semesterersättning till Donkeyman eftersom han i fyllan och villan tog en rövarchans och spelade en tusing på MoDo som mästare just när "Foppa" bestämde sig i höstas. Till ett helt brutalt bra odds.

Nu är världen sådan att Donkeyman över huvud taget inte spelar men den här gången hade maltdrycker i Guldbox tagit kontrollen. Och där vettet går ut följer pengarna efter. Eller vad det nu var som de gamla gubbarna sade.

Problemet ligger väl snarare på det planet att idrottsresultat är färskvara och det är väldigt sällan som ett aldrig så bra lag kan upprepa suveräna framträdanden gång på gång på gång på gång. Men vi kan ju alltid hoppas. Och även en mer normal insats räcker väldigt långt. Därför att detta var så våldsamt överlägset och långt över vad man över huvud taget kan vänta sig.

Vilket också ger förklaringen till resultatet. MoDo var så in i h*****e mycket bättre. I vart fall den här gången.

Nu är det ny hemmamatch på lördag och Donkeyman hoppas och ber för att jobbet skall möjliggöra ett nytt besök i "Rävlyan".

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, hv

Världens minsta VM

2010-01-27T09:12:00.003+01:00

Nu pågår Bandy-VM för fullt igen. Och trots att Donkeyman älskar Bandy så orkar han inte engagera sig i VM. Därför att turneringen har ett format som knappt intresserar ens de "närmast sörjande".

Donkeyman är så gammal att han har varit med under hela turneringens historia. Och det går att dela in VM-historien i fyra delar.

1. Första VM spelades år 1957. Därifrån och fram till sent 70-tal var Sovjet totalt överlägsna. Sverige och Finland spelade om bronset. Medan Norge kom sist.

2. Men Sverige och Finland kröp sakta men säkert närmare Sovjet i spelstyrka. Och 1981 vann Sverige turneringen i Chabarovsk. Resten av 80-talet och en bit in på 90- var lagen lite mer jämnspelta. Till och med Norge kunde sticka upp då och då. 1993 tog de brons på hemmabana när VM för första gången gick inomhus i "Vikingaskipet" i Hamar. Samtidigt började ett antal nya nationer delta. Lag som inte hade någon chans mot de "fyra stora".

3. Resten av 1990-talet föll Norge sakta men säkert i spelstyrka. Medan antalet nya lag ökade, till stor del beroende på att tidigare Sovjetrepubliker nu började uppträda som landslag. Nu hade VM i realiteten förvandlats till tre turneringar. Ryssland, Sverige och Finland slogs om medaljerna. Medan Norge, Kazakstan och ett par nationer till slogs om platserna bakom. Slutligen fanns en handfull länder som inte har en chans mot de 7-8 bästa.

4. 2000-talet har inneburit att Ryssland och Sverige har dragit ifrån. Finland har inte hängt med i den utvecklingen. Numera gör två nationer upp om mästerskapet. Finland tar bronset medan fem nationer konkurrerar om de kvarvarande tre platserna i A-gruppen. Sedan består tävlingen av en utfyllnad som skulle förlora med minst 25 mål mot de tre bästa.

Donkeyman önskar att hela turneringens format läggs om. Han har inte något förslag till hur det skall ske men att något måste göras är helt uppenbart. Som det är i dag innehåller VM alldeles för många ointressanta matcher. Samtidigt är VM den enda chansen för de lite sämre lagen att få spela mot bättre motstånd och därmed att få utveckla sig. Så ekvationen är inte helt enkel.

Men visst är det en klar varningssignal när inte ens Donkeyman orkar bry sig om Bandy-VM.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm

HT Bandy

2010-01-25T08:13:00.003+01:00

Donkeyman fortsätter att gå igenom "sina" klubbar:

Haparanda Tornio Bandy...... Hur i allsin dar kan en gammal Söderkis och genuin "Bajare" komma och påstå att han har ett litet hörn i hjärtat för Happis? Svaret är enkelt. Modern kom från Tornedalen (Karungi). Barndomen och ungdomen på 50- och 60- talen medförde massor av besök där uppe. Och på den tiden var det omöjligt att inte intressera sig för Haparandabandyn.

Bandy har nämligen alltid stått mycket starkt på kuststräckan Luleå - Kalix - Haparanda - Tornio - Kemi - Uleåborg. I det här området har det i alla år funnits många starka klubbar. Och på Svensk sida var Haparanda SK/T den ledande klubben just under 50- och 60-talen. Man exporterade en radda med storspelare söderut. Roland Niva, Ingemar Aava och Matti Pohjanen är bland de mest kända.

SK/T står för Sportklubben Taktik. Laget var nämligen en sammanslagning mellan just Haparanda SK och IF Taktik. Och man var utan tvekan bäst i Norrland. 1950 blev man Norrländska mästare sedan man slagit Sandslån i final. Och laget ansågs hålla hygglig Allsvensk klass. Men på den tiden fick inte lag norr om Hälsingland delta i det nationella seriesystemet. Trots detta spelade man regelbundet mot Allsvenska lag därför att innan de konstfrusna banornas tid reste lagen söderifrån upp till Norrbotten för att komma tidigt på is.

Sedan "Norrlandsfönstret" öppnats kvalade man tre gånger till Allsvenskan och var snubblande nära avancemang. Närmast var det 1971. Den gången hade man inlett kvalet i suverän stil. Man skulle "bara" åka ned till Stockholmstrakten och "köra över" Nynäshamn. Matchen gick på Söderstadion och Donkeyman var där och såg den. Och fick se ett Haparandalag som var helt kass. Spelarna rörde sig som om man hade haft dykarskor i stället för skridskor. Och man torskade helt sensationellt.

Varefter storlaget Broberg gjorde sitt i sista omgången och därmed var Nynäs i Allsvenskan i stället för Happis. Besvikelsen i Norrbotten var fundamental och ryktena började genast surra om att spelarna gjort sig en glad kväll på byn när man nu först fick chansen att komma till Stockholm. Hur som helst blev resultatet att tyngdpunkten i den Norrländska Bandyn förskjöts till Kalixtrakten i över 30 år. Det blev också Kalix Bandy som blev det första Norrbottenslaget i högsta serien. Ett par år senare var också Karlsborgs BK uppe i finrummet ett par säsonger.

Efter sekelskiftet blev Tornio PV (Palloveikot) det ledande laget i Finland med hela 6 Finska Mästerskap. Medan HSKT inte "fick till det". Bägge lag spelade sina hemmamatcher på Gränsvallen i Haparanda.

År 2004 började ett unikt samarbete mellan de båda klubbarna med målsättning att åstadkomma ett Svenskt topplag. Under namnet Eurocity och senare HT Bandy började man jobba sig igenom det Svenska seriesystemet. Något som ledit till att laget för första gången på nästan 40 år kom före Kalixlagen och klarade kvalet till Elitserien 2009. Och i år har HT tagit Elitserien med storm. Med ett halvdussin Finska landslagsspelare och några hemflyttare går inte några lag säkra. Nu ligger HT och kämpar runt slutspelsstrecket.

De gamla lagen Tornio PV och HSKT lever vidare som rekryteringslag och ungdomsverksamhet. HT:s utvecklingslag spelar för TPV i Finska serien.

HT spelar ett helt annat spel än resten av Elitserielagen. Man pumpar hårt på med hög press och många man i anfall. Snabba skridskoåkare, tunga skyttar, improvisation och spelglädje borgar för många mål. Men man växlar om med att falla tillbaka och "vila sig" under perioder. Det är ett spelsätt som inspirerats av hur Ryssarna spelar. Och en välsignad motpol till det som har blivit "Svensk Bandy" med bollbesittande spel och hårt disciplinerad "maskinbandy" där Edsbyn är förebilden.

Några HT-länkar:

Lite om Haparandas Bandyhistoria
Gamla Bandybilder från Happis
HT Bandy Hemsida
Donkeymans Reportage från HT Bandys premiär i Elitserien

Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Elitserien, HT Bandy

MoDo - Timrå

2010-01-22T11:49:00.004+01:00

Fjällräven Center, Torsdag 21. Jan 2010
MoDo Hockey - Timrå IK 3 - 4 (e förl)
(On Site i Arenan)

Drömmer om slutspel 3, Drömmer också om slutspel 4

Detta var kvällen när alla väntade på "Alavirta - effekten". Som uteblev. MoDo spelade trots allt bra. Bättre än Timrå. Men i Hockey är det målen som räknas och inte stilpoäng så TIK avgick med segern ändå.

MoDo gick direkt in och visade Energi, Koncentration och Vilja. Man satte Full Fart Framåt och körde tidvis karusell inne i TIK-zonen. Medan publiken gjorde sin del av jobbet, det var högoktanigt tryck inne i "Rävlyan".

Men så var det den där lilla detaljen som handlar om att göra mål när man får möjlighet. Det gjorde TIK. Det gjorde inte MoDo. Därmed stod det 0-2. Å andra sidan behövdes bara 2 minuter med lite medflyt i 2. perioden så stod det 2-2. Därifrån och ut var det en match som hade allt som behövdes av nerv och fart. Supporters slets mellan hopp och förtvivlan. Men det blev till slut TIK som drog vinstlotten i en match som kunde slutat hur som helst.

Varför vann inte MoDo ?
Den här matchen hade på sitt sätt samma ingredienser som så många tidigare MoDo-matcher den här säsongen. Laget hade övertag i spelet. Laget "borde" ha vunnit. Men lik förb***** gör man det inte. Jag ser tre direkta orsaker:

1. Man gör inte mål trots övertag i spel. Alla lag har goda perioder under en match. MoDo hade den här gången väldigt långa och goda perioder. Under dessa brände man 3-4 solklara chanser och hade 2 puckar i stolpen.

2. Man släpper in id****tmål. Varje match ger laget bort ett eller ett par bonusmål som handicap åt motståndarna. Man uppvisar nonchalans i egen zon och gör felpassningar. Speciellt den unge herr Sondell på backplats har den här säsongen gett bort poäng som skulle räcka till slutspelsplats. Det var också han som bäddade för situationen som gav 0-2 i går.

3. Man drar på sig utvisningar i "fel" situationer. Som i går när Sundström tar en tvåminuters i slutskedet av matchen. Som går över till ett 3-4 spel i förlängning där också segermålet föll.

Målvakterna
Det har skrivits spaltkilometrar om MoDo:s dåliga målvakter. Jag tycker det är direkt orättvist. Visst kan en "levande vägg" kompensera för dåligt försvarsspel. Och visst hade en riktig toppkeeper hållit laget en bit högre upp i tabellen. Men merparten av de onödiga baklängesmålen den här säsongen får backarna ta ansvaret för. Inte målvakterna.

Och den unge Svedberg är utan tvivel föreningens framtid. Han växer sakta men säkert. Plötsligt kommer han att vara en stormålvakt även om han inte är där ännu.

Roman Malek däremot har behandlats otroligt illa. Han har över huvud taget inte gjort bort sig de få gånger han har fått spela. Däremot har han lojalt stått i båset och stöttat laget. Och varit professionell nog att inte klaga offentligt. Senast mot Luleå gjorde han en toppmatch. Men petades sedan omedelbart. I pressen beskrivs han som ett såll. Men hur många av hockeyjournalisterna har egentligen sett honom spela? Han får ju inte chansen.

Man beskyller Malek för att spela "gammaldags". Men vad f****n spelar det för roll om han tar puckarna. Och "modernt målvaktsspel", dvs när keeper står på knä som i innebandy resulterar i andra farligheter. Till exempel när Svedberg gav sig ut på simtur på skott och lät TIK plocka upp sargreturen och peta in den "köksvägen" till 2 - 3. En "gammaldags" keeper håller sig på fötterna och limmar igen utmed stolpen.

Här är ett gott tips till alla sportchefer. MoDo har en klasskeeper som man antagligen kan få loss till budgetpris. Eller gratis. För övrigt vill jag påminna om att Krijan som fortfarande är stadens store keeperhjälte också var ganska darrig i början av sin vistelse i Ö-vik. Men han fick chansen att spela sig in. Vilket alltså inte Malek har fått.

Förhållandet till kvalspel
Resultaten i går gjorde att Rögle kom ytterligare en poäng längre bak medan SSK tog sig två poäng närmare. Och TIK gick förbi.

Förhållandet till slutspel
Skall MoDo komma till slutspel så är det ett absolut krav att hålla TIK bakom sig. Men nu fortsatte man med sin givmilda politik gentemot lagen man vill ha bakom sig och delade ut två pinnar så de kunde gå förbi. Lyckligtvis förlorade Frölunda och Brynäs så MoDo tjänade trots allt en poäng på dem. Medan Luleå och SAIK vann och seglade ännu längre bort.

Donkeymans kommentar:
Ser man till kommentarer och intervjuer genom hela säsongen så slås man som oberoende iakttagare av en sak. Alla spelare, tränare och andra företrädare för klubben går runt i en optimistisk ton som kan kokas ned till: "Vi är alldeles för bra för att missa slutspelet."

Donkeyman tror att Alavirtas arbete bör inriktas på att förmå dem att inse en helt annan sak, nämligen: "Vi är så pass dåliga att vi kan hamna i kvalserien". Hotet bakifrån är större än möjligheten att avancera. Det är dags att börja ta det hotet på allvar.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo, timrå

Spekulation

2010-01-21T00:03:00.004+01:00

Nu gör Elitserien i Bandy två veckors uppehåll för VM. Med undantag för några få uppskjutna matcher som kommer att spelas. Samtidigt kan man konstatera att det verkar bli "som vanligt". Det vill säga SAIK, Bajen och Edsbyn lägger beslag på de främsta platserna. Medan Villa som länge legat i toppen har fallit lite nedöver sedan man tydligen tappat formen.

Längst ned är KSK och Falun sedan länge nedflyttade och Kungälv är klara för kvalspel. Medan Vänersborg har hittat formen och börjat klättra i tabellen. Detta gör att vi har en klunga på sju lag som slåss om en kvalplats och fyra slutspelsplatser. De här lagen har 6, 7 eller 8 matcher kvar att spela. Och den stora mängden av matcher går mot de andra lagen i samma "klunga".

Donkeyman har försökt sig på en liten analys av situationen.

1. Vi börjar med dagens tabellsituation. Siffrorna representerar poäng / matcher kvar att spela.

Broberg 23/6
Sirius 23/7
VSK 22/8
Bollnäs 21/7
HT 19/7
Vetlanda 19/6
Vänersborg 19/6

2. Men så har dessa lag lite olika motståndare kvar. Låt oss anta att de vinner alla matcher mot KSK, FBS och Kungälv. Då ser tabellen ut som följer:

Bollnäs 27/4
VSK 26/6
Broberg 25/5
Sirius 25/6
HT 21/6
Vetlanda 21/5
Vänersborg 19/6

3. Nu gör jag det äventyrliga experimentet att jag anser att "de tre stora" + VSK är starkare än de andra lagen. Alltså antar jag att de vinner sina matcher mot de här lagen. Och kommer före hela det här gänget. Då blir tabellen så här:

Bollnäs 27/3
Broberg 25/2
Sirius 25/2
HT 21/5
Vetlanda 21/2
Vänersborg 19/4

Vad kan man så läsa ut av detta. Jo, sedan de "lätta" matcherna har krediterats och de "värsta" matcherna nollats så innebär det att lagen har olika antal matcher mot lag i samma skikt för att klättra uppöver i tabellen. Jag tror inte att Villa återfinner sin kanonform från tidigare i vinter utan jag räknar med att de har ungefär samma spelstyrka som de här lagen framöver.

Visst kan man slå de bästa och visst kan man förlora mot de sämsta. Och i slutet av en serie brukar lag som behöver poäng vinna "omöjliga" matcher men ........... Donkeyman tror trots detta att Vetlanda har den brantaste uppförsbacken och tvingas kvala för att hänga kvar.

När det gäller de två sista slutspelsplatserna tror jag det blir mer spännande än vad supporters i Uppsala och Söderhamn sätter pris på. Sirius har det klart svettigaste programmet av de fyra inblandade lagen men både Broberg och Vänersborg har "värre" matcher kvar än HT som är färdiga med de "fyra stora". Därför håller Donkeyman nog en polett på just HT som slutspelslag på Sirius bekostnad.

Sedan finns det ytterligare en faktor som man inte kan värdera. Efter ett serieuppehåll brukar det alltid vara något lag som går betydligt bättre än innan medan något annat plötsligt tappat formen helt.

Men visst är det kul att spekulera och analysera.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien

MoDo - Luleå

2010-01-16T21:47:00.004+01:00

Fjellräven Arena, Lördag 16. Jan 2010
MoDo Hockey - Luleå HC 4 - 1
(On site i Arenan)

Ville verkligen vinna 4, Hade just vunnit 1

Den här kvällen kunde supporters välja om man ville vara optimister eller pessimister. Optimisterna hoppades fortfarande på slutspel och ville att Rögle skulle piska Brynäs. Medan pessimisterna var livrädda för kvalserie och hoppades att Brynäs skulle köra över Rögle. Vilket också skedde.

Samtidigt fick Luleå vad som på Engelska skulle beskrivas som "a stuffing" i Ö-vik. Medan omgångens sammantagna resultat blev att MoDo fick en 6p lucka till kvalserien medan man inte kom något närmare slutspel. Dit är det fortfarande 8 pinnar.

Matchen fick ett förlopp som inte är så ovanligt. Laget som åkt dit ganska försmädligt ett par gånger på rad reser sig som ett nytt lag. Medan laget som just vunnit ett par bragdsegrar inte orkar en gång till när man "bara" möter ett bottenlag.

Samtidigt så kan man konstatera att matchen fick en inledning som vi har upplevt 100 gånger förr den här säsongen. MoDo inleder i stor stil. MoDo spelar ut de andra. MoDo tar ledningen. Men i andra perioden tar det plötsligt stopp. Och de andra kommer igen - av bara helskotta.

Skillnaden var att den här matchen höll MoDo färgen långt in i andra perioden. Sedan blev det fullt kaos ett tag. Men man höll undan och lyckades återta initiativet i tredje. För ovanlighetens skulle kunde man alltså profitera på en suverän matchinledning.

Donkeyman har förundrat sig över detta MoDolag. Man spelar tidvis fullständigt glimrande hockey. För att rätt vad det är släppa in motståndaren i matchen och övergå i fullt kaos. Medan de andra kommer i kapp och tar ledningen. Hade man "hållit färgen" lite bätte genom matcherna skulle man ha legat betydligt högre upp i tabellen. (Och Donkeyman undrar om det möjligen kan vara så att spelarna är dåligt tränade rent fysiskt. Det skulle i vart fall kunna vara en förklaring).

Vid jul låg laget två pinnar från slutspel. Och var i en positiv trend sedan man tidigare legat långt efter. Donkeyman var tvärsäker på att man skulle fortsätta klättra i tabellen. Men nu har det blivit tvärtom. MoDo har frikostligt delat med sig av poängen till alla lag som man vill ha bakom sig. Och ramlat ned till 8 pinnar från slutspel.

Donkeyman ser tre tänkbara scenarier. Antingen går MoDo till slutspel och då kan man mycket väl göra "rent hus" och gå ända till final. Och till och med vinna finalen. Eller så åker man ned i kvalserien och då kan det mycket väl gå riktigt illa.

Men det mest sannolika är att säsongen är över efter 55 omgångar. Med luft nedåt till kvalseriestrecket och luft uppåt mot slutspelet. Skall laget kravla sig över slutspelsstrecket så krävs nämligen två ting. För det första så måste MoDo vinna de flesta matcherna och framför allt ta trepoängare på löpande band. Och inte släppa någon enda pinne till de lag man önskar ha bakom sig i tabellen. Men dessutom måste ett av de närmaste lagen ovanför strecket kollapsa och få rejält dålig utdelning. Och det verkar inte direkt stå på dagordningen.

Den som lever får se. Men jag tror att en slutspelsplats ligger så långt borta att Donkeyman kommer att berätta om den upplevelsen många gånger i framtiden om så sker. Som ett av hans mest osannolika idrottsminnen.

Och tanken att Ö-vik skulle invaderas av "Black Army" med si så där 1500 huliganer som dominerar stan hela dagen och sedan med lätthet överröstar hemmapubliken samtidigt som deras lag spelar rak och enkel "raggarhockey" med massor av hjärta och kampglöd är inte helt festlig. Därför att i hockey är det ganska vanligt att vilja slår klass.

Och det är inte bara AIK som är i den situationen. Kvalserien kommer att innehålla flera andra lag som inte heller har något som helst att förlora. Men en dj*****a massa att vinna. Och även om blir de sist i kvalserien men har slagit MoDo så har de något att leva på i flera år framöver. Donkeyman tror att det är mest hälsosamt att hålla sig långt undan den serien. Även om fem utsålda hus skulle innebära välkomna intäkter. Men jag tror inte man skall vingla runt på avgrundens kant ihop med klubbar som är i den zonen år efter år.

Men som Donkeyman skrivit tidigare. Årets upplaga av MoDo är så "upp och ned" att man inte vet vad man skall tro. Det briljanta blandas med det eländiga. Och vi kommer närmare och närmare facit. Paradiset eller Domedagen. Vi får se.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, luleå

AFC Wimbledon

2010-01-14T10:41:00.005+01:00

I serien om de klubbar som Donkeyman känner för kommer nu den ena av hans båda Engelska fotbollklubbar........

Donkeyman är en "Womble". Han håller nämligen på "the Dons". Det vill säga imbledon. Som den ena av hans bägge Engelska fotbollsklubbar.

Bakgrunden är att Donkeyman jobbade en hel del i London och i England för en del år sedan. Då bodde han för det mesta på "Merchant Navy Hotel" som låg vägg i vägg med "The Football Association" på Lancaster Gate. Men många kollegor bodde i Wimbledon och Kingston. Därmed vistades han en hel del där ute också.

Och där hette fotbollaget Wimbledon FC. Det var en klubb med gamla traditioner. Sedan 1909 hade man spelat seriespel. Men man valdes inte in i Fotbollsligan förrän år 1977. Därifrån gick det sakta men säkert uppåt och man nådde Premier League år 1986.

Den mest remarkabla segern var givetvis när man vann FA Cupen år 1988. Samt att man över huvud taget klarade att hänga kvar på toppnivå ända till år 2000. Därför att det var mycket som talade mot klubben. Inte minst ekonomin.

Först och främst förlorade man sin stadion "Plough Lane" i Wimbledon sedan området skulle exploateras och stadion rivas. Något som också gjorde att Englands genom tiderna kanske mest segerrika speedwayklubb blev hemlös. Klubben tvingades spela sina hemmamatcher på Crystal Palaces hemmabana Selhurst Park i många år. Långt från den naturliga hemorten. Men trots dålig ekonomi och liten publik höll man koken i år efter år.

Det var en turbulent tid med några ägarskiften. Men supporters började tidigt organisera sig därför att ägarna hade iönskemål om att flytta hela klubben till någon mer lönsam plats. Därmed skapades WISA, Wimbledon Independent Supporters Association. Som än i dag lever.

Bland annat var flytt till Dublin på förslag. Och med tiden blev det 2002 flyttning till Milton Keynes. Och 2004 döptes laget om till MK Dons.

År 2002 börjar en ny period i klubbens historia. Lagets supporters startade då AFC Wimbledon som startade om i lägsta serien. Sedan dess har man vid fyra tillfällen blivit uppflyttade och spelar nu i det som brukar kallas "Nationwide Conference", det vill säga ligan närmast under Football League.

Och det är inte småtterier man har klarat av på den tiden. Man har skapat ett lag med en solid supporterskara och en professionell organisation. Man har klättrat upp igenom seriesystemet och har bland de största publiktalen utanför Football League. Man har köpt och utvecklat sin egen stadionanläggning, visserligen belägen i Norbiton, Kingston men trots detta ganska nära Wimbledon. Och man har gjort klubben till en aktiv del av samhället Wimbledon.

Samtidigt ägs och drivs klubben av sina supporters. Men med en helt proffesionell ledning. Alla pilar pekar uppåt och antagligen är det bara en tidsfråga innan man går över till helproffesionell fotboll och tar steget upp till division 2. Donkeyman är i vart fall över och ser ett par matcher varje år. Och gläds åt framstegen. Dessutom är han en av många andelsägare i "The Dons Trust".

Edit: Vid genomläsning ser Donkeyman att han har glömt en viktig information. Det blev några års öppet "krig" mellan AFC Wimbledon och MK Dons. Ett krig där AFC fick stöd från merparten av andra klubbars supporters. Som inte heller accepterade att man helt enkelt "stal" en klubb och flyttade den från sina supporters och från dess naturliga hemort. Men med tiden har de båda klubbarna kommit överens om att AFC Wimbledon är fortsättningen av Wimbledon FC och alla WFC:s priser och memorablia har överförts till AFC W. Medan MKD i det avseendet skall räknas som en ny förening. Utan att känslorna för den skull har svalnat. Man kan väl säga att man numera accepterar varandra men inte mer.

Några AFC Wimbledonlänkar:

Officiell hemsida
En av många supportersidor
Ägarstiftelsen
WISA
Supporterägda klubbars sida

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, afc wimbledon

Bajendrag

2010-01-12T17:44:00.003+01:00

Nu spelar "Bajen" mästarbandy. Samtidigt som SAIK och VSK hackar lite grand. Medan Edsbyn är "som vanligt", dvs dj***t bra. Sedan har vi ju Villa som i realiteten fortfarande leder Elitserien även om förbundet inte kör med real tabell. (Se tidigare inlägg från Donkeyman). Men serie är serie. Sedan kommer slutspelet och då börjar alla med "blanka ark".

Donkeyman glädjer sig åt de fem finalbiljetter som han köpte samma morgon som de släpptes för ungefär 6 veckor sedan. Han skall gå på final med sina gamla trogna finalkompisar "Kalle" och "Bert". Dessutom skal vi ha med oss Kalles fru samt OP. Dvs "Okänd Person". I utgångspunkten hade Donkeyman räknat med "jourhavande fästmö" men hon avgick dess värre med döden i julas så biljetten måste dess värre erbjudas en eller annan ny finalgångare.

Och vi skall förbereda med halvfuktig tågresa till Uppsala. Sedan skall det bli fuktig förberedelse på sjapp i Uppsala. Följt av vandring upp till Studan.

Och vi skall ha klassisk Bandyfortfölj med lätt spetsad glögg till damerna och tungt spetsad glögg till herrarna. Precis som vi har haft som tradition sedan 60-talet. Sedan kan moderna tiders moralmänniskor anse vad de vill. Antingen vill man ha oss som betalande publik och då har vi portfölj. Eller så vill man inte ha oss. Och då betalar vi inte heller.

Slagordet är helt enkelt: "Fuck Göranson Arena" i Sandviken. Åt h****e med slipsgänget. Bandyn är en så smal idrott att "den gamla klassiska publiken" och "den moderna tidens publik" måste kunna samsas på samma arena. Men jag vet väldigt väl att den gången någon missunnar mig att ta med mig en portfölj med alkoholhaltiga varor in på finalarenan så bryts en över 40-årig tradition. För gott. Då har jag sett min sista final. Och det vore så plågsamt att jag inte ens vill tänka tanken.

Men till trevligare tankar. Den här gången känner Donkeyman draget. Den här gången blir Bajen bara bättre och bättre. Den här gången skall vi förb***** mig vinna. Donkeyman har sett nog med förlorade finaler nu. Någon gång måste Guldet komma. Och det blir i år. Sanna mina ord. Vem som blir finalmotståndare betyder inte så mycket. Vi skall köra över vem det vara månde. Nu är det färdigt. Nu är det vår tur.

Men så måste Donkeyman också erkänna att han har ett andralag som han också håller på. Det är HT Bandy. Eller "Happis" som man säger på orten. Poängmässigt är de snubblande nära en slutspelsplats. Samtidigt som det inte är så långt ned till Vänersborg och kval. Men "Happis" kommer mer och mer. Och OM de tar sig till slutspel så kommer de helt säkert att få möta tabellfyran. Därför att jag tvivlar starkt på att något av de tre första lagen väljer "Happis" som sin finalmotståndare. De är lite för "läbbiga" för det. Och kommer de först till slutspel så vete fasen vad som kan hända . De har kapacitet till att göra sensation ..........

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hammarby, bajen

Bandyserierna

2010-01-07T00:25:00.003+01:00

Tack vare ett antal inställda matcher börjar serietabellerna se ut som "in the good old days". Det vill säga lagen har spelat olika antal matcher och tabellerna "haltar". Vilket också gör att en vanlig tabell där man redovisar antalet inspelade poäng blir missvisande om man vill värdera de olika lagens chanser.

I artikeln Serietabeller visade Donkeyman för några veckor sedan hur tabellerna borde ställas upp. Den "rättvisande" tabellen för Elitserien ser då ut som följer:

Villa 5 p
SAIK 8 p
Hammarby 9 p
Edsbyn 11 p
VSK 11 p
Bollnäs 12 p
Sirius 13 p
Broberg 15 p
--------------
HT 16 p
Vetlanda 17 p
--------------
Vänersborg 21 p
Kungälv 24 p
--------------
Falun 28 p
KSK 34 p

Och då kan man konstatera det som "alla" har sett för länge sedan. Falun och KSK är redan nedflyttade. De har inte en chans att komma i kapp. Dessutom tyder alla tecken på att Vänersborg och Kungälv får kvalspela mot de Allsvenska tvåorna.

Sedan slåss fem lag om tre slutspelsplatser. Vilka som vinner fram här är inte gott att säga. De här lagen verkar vara jämnstarka. Dagsform, tillfälligheter och flax kommer att avgöra. Ett par skador eller ett par oturliga matchstraff blir sannolikt skillnaden mellan slutspel och "ingenmansland". Jag har däremot svårt att se att vare sig Vänersborg eller Kungälv har någon realistisk chans att hinna i kapp något av de här lagen.

Och så kommer då "de fyra stora". Som vanligt. Men årets riktigt stora glädjeämne är att Villa klarar av att hålla en säker tätplats.

Går man till Allsvenskan så blir det ett race mellan ÖSK och Tillberga om 1:a och 2:a platserna i Norr. Inget annat lag gör sig besvär där. Medan Söderserien är det getingbo som alla har tippat. Boltic, Gripen, GAIS, Ale-Surte och Motala slår varandra kors och tvärs. Men Motala tycks börja sacka efter lite grand. Det laget som inte förlorar fler poäng mot lagen på längre ner i tabellen ligger sannolikt bra till.

Mitt tips är ÖSK och Boltic direkt till Elitserien. Så blir det kval Vänersborg - Tillberga och Kungälv - GAIS.

Vilket åter för fram funderingar om det rättvisa kring geografiskt kval. Donkeyman vill ha 14-lags Elitserie även i framtiden. Men han vill att topplagen i Allsvenskan skall spela sig upp. Ungefär som i Ishockey. Problemet är bara hur man skall lösa detta. Det blir inte helt lätt om man dessutom vill ge tvåorna i Allsvenskan en chans. Därför att en sexlags kvalserie om två platser måste rimligen spelas som enkelserie om man skall "hinna med". Dessutom får du inte nog bonus av att vinna en serie om tvåan behandlas lika.

Skall man behålla nedflyttning / kval enligt årets modell så borde man spela en fyrlags dubbelserie om två platser i stället för parvis kval. Precis som man gjort i många år tidigare.

Det här är något som Donkeyman menar bör diskuteras framöver. Den nuvarande lösningen är inte bra.

Läs även andra bloggares åsikter om elitserien, bandy

MoDo - SSK

2010-01-02T20:58:00.003+01:00

Fjällräven Center, Lördag 2. Jan 2010
MoDo Hockey - Södertälje SK 6 - 3
(On Site i Arenan)

Stjärnor på halvfart 6, Medelmåttor 3

Först och främst skall Donkeyman be om ursäkt för att han inte har varit "på hugget" och skrivit mer trots att det har skett mycket intressant över helgerna. Men den som följt med på hans allmänna blogg www.nordens-paris.blogspot.com vet att det har hänt tråkiga ting i hans liv under helgen.

Men nu var det åter match i Ö-vik och Donkeyman tog sig dit. För att se en "måstematch" om MoDo har tänkt sig att undvika Kvalserien och kanske ta sig till Slutspel.

Det här var en märklig match. Skall man snacka Engelska så var MoDo på väg att ge SSK en ordentlig "stuffing". Och samtidigt förbättra målskillnaden radikalt. Men så plötsligt lättade man på gasen och släppte in SSK i matchen. Utan att för den skull låta dem komma i närheten av oavgjort.

Norske Skrøder gjorde tre mål, Norske Forsberg gjorde ett och så fixade Näslund och Steen var sitt. Näslunds mål var lite kul. Donkeyman gick runt och sade åt alla efteråt att det visade klart och tydligt att man inte behövde panga på så in i h****e, huvudsaken var att träffa rätt. Medan omgivningen påstod att det var en miss. Donkeyman vill hellre tro att han har rätt - det var en väl avvägd fösare .......

Det märkliga skedde också att det blev oavgjort i skottstatistiken samtidigt som det ena laget i praktiken var överkörda. Samtidigt var inte SSK så dåliga och MoDo var inte heller så bra. Det var bara siffrorna som rann i väg. Med en annan fördelning av flax kontra oflax kunde det ha blivit mer spännande än vi skulle ha uppskattat.

Hur som helst var det här nyttigt för MoDo:s tabellposition. Skall man klättra upp till slutspelsplats så måste man ta trepoängare mot lagen man vill ha bakom sig i tabellen. Något som man har avstått ifrån den här säsongen.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, södertälje

MoDo - Brynäs

2009-12-29T08:41:00.003+01:00

Swebank Arena, Måndag 28. Dec 2009
MoDo Hockey - Brynäs IF 4 - 2
(On Site i Arenan)

Män 4, Pojkar 2

Donkeyman hade stora planer för hockeyns uppehåll. Flera Bandymatcher stod på programmet. Men så kom väder och vind emellan. Det vill säga - Donkeyman måste hålla sig på jobbet. Så det blev lite Bandy. Men nu börjar Hockeyn igen och då är det närmare.

Och Donkeyman var inte ensam på plats. Det var utsålt. Fullspikat. Till sista plats. Inklusive en imponerande stor och röststark delegation från Gävle.

MoDo Hockey var betydligt bättre än Brynäs. Men så har vi det här lilla förargliga att man måste utnyttja ett massivt övertag. Och omvandla det i mål. Något som visade sig vara minst sagt knepigt. Och då går det som det så ofta gör - med tiden äter sig "de andra" in i matchen och det blev mycket mer spännande än nödvändigt.

Detta är en sjukdom som laget har haft hela säsongen. Det vill säga även innan "de stora grabbarna" trädde in i bilden. Mycket bra spel, mycket övertag - inga mål. Enligt rapporterna var det ungefär så det gick till nere i Timrå på Annandagen. Och den bistra verkligheten är helt enkelt att om inte MoDo får ordning på den saken så blir det inte något slutspel.

Alla lagspelen har nämligen en sak gemensam. Det gäller både Bandy, Fotboll, Hockey och allt annat. Det lag som vill komma högt på tabellen måste:

- Göra mål när man har kraftiga spelövertag
- Hålla tätt när de andra kommer i kontring eller har övertag
- Ta poäng från de lag man vill ha bakom sig i tabellen

Och den här säsongen bryter MoDo mot alla de buden. Man gör inte mål när man har spelövertag, vilket man faktiskt har i stor utsträckning. Man släpper in "skitmål" och man ger bort poäng till just de lag man "måste" slå. Vilket gör att vägen till slutspel blir en enda lång uppförsbacke. Fast å andra sidan så har alla uppförsbackar ett backkrön. Och kanske, kanske, kanske närmar vi oss det.

Varför vann då MoDo i går kväll? Svaret är enkelt. Man var helt enkelt det bättre laget. Åtmindstone där och då.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, brynäs

En räddning

2009-12-23T18:12:00.003+01:00

Under taben "Idrottsminnen" berättar Donkeyman om ting han har upplevt på arenorna. Och det är mycket. I stort och smått.

Donkeyman är "Bajare". Men han är också Bandyälskare. Och som ung i mitten på 60-talet fanns det mycket Bandy att se i Stockholm. Det var givetvis Hammarby som säsong efter säsong var med i toppen. Men inte helt överst. Och så var det IFK Stockholm och Djurgården som bägge hade goda lag. En säsong var även AIK med så då hade Stockholm 4 (fyra) Allsvenska lag. Så den unge Donkeyman blev minst sagt hemtam på Stockholms Stadion där matcherna spelades.

Djurgårdens lag var verkligen bra på den tiden. Till stor del var det de klassiska fotbolls- och hockeyspelarna som bar upp laget. Sådana som "Knivsta" och "Tjalle" Mild. Men det fanns även rena Bandyspelare. Bland annat hade man en vindsnabb vänsterytter som hette Olle Persson. Som inte gjorde något stort namn efter att Djurgårn åkte ur - men bra var han. Donkeyman har ännu inte glömt honom. Undrar var han tog vägen ....

Men den riktigt stora stjärnan var deras legendariske målvakt Arne Arvidsson. Som stod i Djurgårdens fotbollslag i 13 säsonger och vann 3 SM-Guld på den tiden. Plus en bunke med landskamper.

Men "Arvid" var en särdeles god Bandykeeper också. Med en reaktionsförmåga som var nära det otroliga. Och det är här som dagens Idrottsminne kommer in.

Det var en av säsongerna i mitten på 60-talet. Jag tror det var 64-65. Det året tog Arne Arvidsson över 10 straffar. Och Donkeyman minns en av de här räddningarna. Det var en underbart fin vintersöndag på Stockholms Stadion. Djurgårn' mötte Nässjö i en match som gällde en slutspelsplats. Det var många tusen åskådare i solskenet och vi fick alla se en fin och fartfylld Bandymatch. Av den riktigt klassiska sorten.

Men så fick Nässjö straff. De skulle skjuta mot Valhallavägen och "Arvid" gjorde sig beredd. Man kunde höra en knappnål falla på Stadion. Och straffen gick - rätt upp i krysset. Man hörde till och med en kraftig smäll. Den gången hade man måldomare i Bandy. Och flaggan åkte upp. Bara för att åka ned igen sekunder senare. Måldomaren såg för sig bollen i krysset men så var "Arvid" där med näven.

Det visade sig nämligen att Arne Arvidsson slängde sig raklång upp i högra krysset och KLISTRADE bollen. Det var smällen man hörde. Till saken hör att den gången så hade målvakterna bara vanliga tunna Bandyhandskar så det var mycket vanligare att klistra skott än vad det är i dag. Så landade han på isen och gjorde liggande ett utkast långt ut på kanten. Varpå Djurgårn hade målchans ett par sekunder efter att straffen var slagen.

Donkeyman har aldrig sett något liknande igen. Vare sig förr eller senare. Där kan man snacka om ett riktigt "Idrottsminne". Men Djurgårn förlorade matchen. Det blev inte något slutspel och nästa säsong åkte man ur serien. Något år senare var det slut för IFK Stockholm medan "Bajen" stretade med i ungefär 10 år till. Innan den 16 år långa "mörkerperioden" utan Elitseriebandy i Stockholm började. Men det är en annan historia.

Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Djurgården

Bandyserierna

2009-12-21T11:28:00.004+01:00

Nu har Elitserien spelat ungefär halva serien och de båda Allsvenskorna har hunnit si så där en tredjedel. Nästa omgång blir på Annandag Jul och av tradition var det då som säsongen började förr i världen.

På något sätt känns det så än i dag. Det är nu som lagen har positionerat sig. Det är nu som det börjar bränna till. Det är nu som agnarna skall sållas från vetet. Och det är nu som de riktigt bra lagen börjar dra ifrån medan de sämre sackar efter.

Elitserien
När det gäller Elitserien så är det jämnare än på länge. Vi har levt med "fyra stora" i en hel del år nu. En kvartett som i slutänden alltid har varit med i toppen. Frågan har närmast varit vem som skall möta Edsbyn i finalen. I år sticker flera lag upp. I vart fall flera än på länge.

Men någonstans i grunden tror Donkeyman ändå att det slutar med "de gamla vanliga" högst uppe i tabellen. Både VSK och Bajen är på full fart upp genom tabellen. Skall någon spränga den här kvartetten så blir det Villa. Dessa fem lag är hur som helst gjutna på slutspelsplats redan nu.

Som Donkeyman ser saken är Sirius, Bollnäs, Vetlanda, Broberg, HT och Vänersborg ungefär jämnstarka. Det är flax och dagsform som avgör vart poängen hamnar i de interna mötena. De här lagen klarar också av att knipa en eller annan pinne från "de stora" lagen. Alla dessa kan gå till slutspel och alla kan hamna på kvalplats. Men bara tre av dem går till slutspel medan ett av lagen måste kvala för att få vara med nästa år.

Kungälv har börjat röra på sig men Donkeyman tror ändå på kvalplats för dem.

Nedflyttningsplatserna är redan gjutna. Falun och KSK har inte en chans att komma i kapp något annat lag.

Allsvenskan
Det känns någon stans som att Norrgruppens bättre lag är bättre än Södergruppens topp. Medan botten i Norr känns sämre än botten i Söder.

I Norr har Tillan och ÖSK redan gjort ett ryck och kommer antagligen att göra upp om de två topplatserna sig emellan. Skutskär och Ljusdal gör en god säsong men räcker inte till i längden. Och Kalix tycks bli årets flopp. Det är många år sedan de inte var med uppe i toppen.

I Söder rör det sig om ett spännande race mellan fem jämnstarka lag. Surte, Boltic, Gripen, GAIS och Motala. Som slår varandra huller om buller. Men som också "åker dit" mot bottengängen då och då. Inget av dem är helt enkelt tillräckligt stabila för att ta full pott mot lag nummer 6-12. Men den som tar flest pinnar mot de sämre lagen ligger bra till för en Elitserieplats.

Och nostalgikern gråter över att "de gamla klassiska" Tranås och Nässjö ligger i botten.

Övrigt
En sak som också är värd att kommentera är att hallarna innebär perfekt is. Och perfekt is innebär att resultaten rusar iväg lite väl ofta. Stora siffror har det alltid varit i Bandy då och då men hallarna tycks ytterligare förstärka den här effekten.

Slutligen tycker Donkeyman att det är helt åt h****e att skrota det gamla fyrlagskvalet. Har man kunnat kvala i fyrlags dubbelserie i hur många år som helst så skulle man verkligen kunna göra det nu när man trots allt har spetsat pyramiden. Med nuvarande tabeller skulle en sådan serie ha innehållit Vänersborg, Kungälv, Örebro och Boltic. Det skulle knappast ha varit någon ruin att genomföra en sådan serie om två Elitplatser.

Och låt oss anta att samma lag ligger på samma positioner när det är dags för kval. Då skall de paras ihop enligt geografisk ordning. Vilket innebär att Vänersborg möter "norrlaget". Men vem av Boltic och Örebro är det naturliga "norrlaget"? Förra årets kval avgjordes av geografiska avgöranden. Med "den gamla" kvalordningen hade man för en gångs skull sluppit sådant.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, elitserien, allsvenskan,

Serietabell

2009-12-18T18:47:00.003+01:00

Bandy är en sport som i alla år har levt med "haltande" serietabeller. Detta är nödvändigt av flera skäl. Norrlagen (i Allsvenskan i vart fall) spelar dubbelmatcher. Serier får udda antal lag av olika skäl. Men framför allt så är det många inställda matcher. Kanske inte så mycket som "in the good old days" men fortfarande en hel del.

Men de serietabeller som presenteras är uppbyggda på traditionellt vis. Man visar antalet vunna poäng. Vilket gör att lag med olika antal spelade matcher inte kan jämföras på ett rättvisande sätt. Lag med färre spelade matcher förefaller alltid ligga sämre till än vad de har potential till att göra i verkligheten.

Det finns trots allt ett alternativ. Som man kan plagiera från Tysk Fotboll som har ett likartat problem med många inställda och flyttade matcher. Där ställer man upp serietabellen utifrån hur många poäng varje lag "de facto" har förlorat. Vilket ger en mycket mer rättvisande rangering av lagen. När serien är färdigspelad eller vid situationer när alla lag har spelat lika många matcher så visar givetvis bägge tabeller samma resultat.

Ser vi till Elitserien före dagens matcher så gäller följande tabell:

1. Sandviken 22
2. Villa 19
3. Edsbyn 17
4. Bollnäs 16
5. Sirius 15
6. Hammarby 14
7. Västerås 13
8. Broberg 11
9. HaparandaTornio 11
10. Vetlanda 11
11. Vänersborg 11
12. Kungälv 8
13. Falun 2
14. KSK 0

Det borde ha sett ut så här:

1. Sandviken 2
2. Villa 3
3. Bollnäs 8
4. Hammarby 8
5. Edsbyn 9
6. Sirius 9
7. Västerås 11
8. Vetlanda 11
9. Broberg 13
10. HT 13
11. Vänersborg 15
12. Kungälv 18
13. Falun 24
14. KSK 26

Betyder detta något ?
Donkeyman tycker faktiskt det. Därför att man kan på ett betydligt bättre sätt se hur lagen ligger till i förhållande till varandra. I de aktuella tabellerna kan man konstatera att Sandviken och Villas lucka ned till de andra i verkligheten är större än vad den officiella tabellen visar. Dessutom ser man att Hammarby och Västerås ligger bättre till medan Edsbyns situation är sämre. När det gäller kvalstrecket så ligger Vänersborg och Kungälv i verkligheten sämre till än vad den officiella tabellen visar.

Och så vidare.

Detta förslag framförde Donkeyman första gången för ungefär 30 år sedan och han har upprepat det med jämna mellanrum. Men .........

Läs även andra bloggares åsikter om Bandy, Elitserien

Hockeypaus

2009-12-12T21:52:00.003+01:00

Hockeysäsongen består av fyra perioder med paus mellan. I år kom först en inledning med 16 matcher, så blev det landskampspaus på 10 dagar. Så kom höstsäsongen med 15 matcher med ett väldigt intensivt matchschema. Och nu står vi inför julpausen på lite drygt två veckor.

Framför oss kommer vintersäsongen med 17 matcher med ett något lägre tempo än hösten och så blir det nästan tre veckors paus för OS. Så kommer en slutspurt med 7 matcher följt av slutspelet med matcher var annan dag.

Precis som i alla andra idrotter visar det sig att lagens spelstyrka förändras under speluppehållen. Och det visar sig tydligt i årets Elitserie i hockey.

Vid första uppehållet var HV och Färjestad i särklass. Medan Skellefte, Lule, Linköping, Djurgårn, Frölunda, Rögle, Brynäs och SSK utgjorde en mittzon. Så var Timrå och MoDo en klar bottengrupp.

När vi nu har spelat den andra delen av serien så har ställningen kastats om ganska radikalt. Man kan konstatera att de lag som har förbättrat sin spelstyrka har varit Linköping, MoDo, Timrå och Djurgården. De lag som är ungefär oförändrade är Brynäs, Färjestad och Frölunda. Medan de lag som försämrats är HV, Luleå, Skellefteå, Rögle och SSK.

Vilket också givit uttryck i tabellen. Linköping är nästan i kapp HV. De två ligger klart före de andra. Så kommer en grupp med Färjestad och Djurgården som i sin tur ligger före nästa grupp so mutgörs av Frölunda, Skellefteå och Luleå. Men inte långt därefter kommer Brynäs, Timrå och MoDo. Medan Rögle och SSK har börjat att sladda.

Nu blir det ett par veckors juluppehåll innan serien startar igen. Men då blir det lite långsammare tempo än under hösten. När det gäller fortsättningen så tror Donkeyman att när vi kommer fram till OS-pausen så kommer det att ha utkristalliserat sig en toppgrupp med Linköping, HV, Färjestad och Frölunda. Precis som alla trodde innan säsongen började.

Bakom de "fyra stora" kommer det att ske stora förändringar. Djurgården kommer säkert att hålla sig högt uppe men dit kommer också MoDo att klättra. Även Timrå klättrar i tabellen om än inte lika långt medan Skellefteå, Luleå och Brynäs stagnerar. Rögle däremot kommer att klättra i kapp det gänget. Och Södertälje faller ner till att bli ett deciderat bottenlag.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo

MoDo - Frölunda

2009-12-11T11:29:00.004+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Torsdag 10. Dec 2009
MoDo Hockey - Frölunda HC 3 - 3
(On Site i arenan)

Goa Gubbar 3, Dyra spelare 3

Gårdagens möte i Arenan blev spännande. Precis som alla andra matcher som MoDo är inblandade i. "Foppa" var med från start och laget satte en dj*****a fart. Man skapade en mängd chanser första minuterna. Men "Foppa" höll inte mer än 10 minuter och sedan gick matchen in i ett gnetstadium som förde upp Frölunda till 1-3 en bit in i tredje perioden.

Det var inte något stort spel och båda lag skapade ungefär lika många chanser så resultatet kan sägas vara rättvist. Även om det kändes som om Frölunda hade tre poäng i fickan en bit in i tredje perioden.

Men MoDo bet ihop och jobbade än en gång fram en kvittering och fixade en pinne. Till Frölundas stora besvikelse. Deras lucka upp till topptrion ökade ännu mer tack vare detta. Medan MoDo förstärkte sin position. Frågan är när det börjar rulla huvuden hos Göteborgarna. Man hade inte räknat med den här tabellpositionen efter 30 spelade matcher.

Det var god underhållning men inte något minnesvärt. Hela kvällen kändes efteråt som en avslagen pilsner. På något sätt verkade det som om både spelare och publik höll på att påbörja julledigheten.

Och Donkeyman unnade sig ett par pilsner mer än den vanliga "matchransonen". Något som kändes när det var dags att kliva upp vid sexblecket i morse.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, frölunda

The Damned Utd

2009-12-08T22:22:00.003+01:00

David Peace
The Damned Utd
Faber and Faber, London 2006
Paperback, ISBN 978-0-571-22433-3

Donkeyman har läst en bok som har fått honom i hundra. Han var faktiskt tvungen att läsa boken två gånger i rad för att smälta den. Och det utan tvivel den absolut bästa idrottsroman som han någonsin har läst.

Boken handlar om en av den Brittiska fotbollens stora legender. En person som samtidigt ansågs som genial och som ofattbart provocerande och kontroversiell.

Vi får följa Brian Clough, legendarisk klubbmanager genom första delen av hans karriär. Vi får vara med över allt, styrelsens rum, omklädningsrummet, lagledarbänken, träningsfältet, signerandet av nya spelare. Och vi får lära känna Clough, hur han tänkte och hur han var. Fast i romanens form.

Självfallet har boken blivit kritiserad av en del av dem "som var med". Men den har också blivit rosad av kritikerna. Och filmatiserad. Märkligt nog är den inte översatt till Svenska trots det stora intresset för Engelsk fotboll här i landet. Men samtidigt är den nog svår att översätta. Var hittar man en översättare som har fotbollens själ i kroppen och som kan formulera Engelsk dialekt till modern Svenska ?

Vi får inte bara följa med Clough. Vi får också lära känna hans partner och vapendragare genom (nästan) hela managerkarriären Peter Taylor. Det sägs - vilket också framgår av boken - att det var Taylor som fann talangerna som Clough sedan formade till toppspelare. Och att det var Clough som inspirerade och motiverade laget medan Taylor stod för det mesta av det trista planerandet och den dagliga driften.

Som en av två parallella handlingar får vi följa paret Clough / Taylor genom karriären: De började med att lyfta Hartlepool till höjder klubben aldrig hade nått tidigare. Sedan tog de över Derby County, drog upp klubben i högsta serien, vann denna och gick till semifinal i Europacupen. Innan Cloughs attityd och självständighet blev för mycket och paret fick sparken. Och kom till Brighton där de inte gjorde någon större lycka.

Den andra parallella handlingen som är bokens huvudspår handlar om Cloughs 44 dagar som manager i Leeds United. Klubben som då var bäst i England och bäst i Europa. Där han tog över efter sin värsta konkurrent Don Revie, som hade byggt upp laget genom många år. Skuggan efter Revie fanns hela tiden kvar och Clough lyckades aldrig göra Leeds till "sitt" lag. Samtidigt får vi följa hans saknad över Peter Taylor som inte följde med till Leeds.

Slutligen fick Clough sparken i Leeds och blev utköpt från sitt kontrakt för en för den tiden helt astronomisk summa.

Vi som är fotbollsintresserade vet att paret Clough / Taylor förenades snart igen. Då i Nottingham Forest. En klubb som de förde upp till högsta serien och som de vann Europacupen två gånger med. En klubb som Clough stannade hos i 18 år. Och vi som har läst boken förvånar oss inte över att Clough faktiskt söp ihjäl sig. Mannen som misslyckades i Leeds står i dag staty i andra städer och har fått gator uppkallade efter sig.

Boken ger en trovärdig skildring från insidan av Engelsk fotboll på den tiden som det stora intresset för denna byggdes upp i Sverige genom lördagens tipsmatcher. Samtidigt skildrar den en tid som är förbi. En aldrig så genial manager, typ Mourinho, har inte en nubbechans att ta över en klubb i the Championship och bygga upp ett lag som vinner Premier League och Europacupen på några få år. Därför att i dag är det i än större grad de ekonomiska resurserna som gäller och inte något annat.

Donkeyman rekommenderar den här boken till alla som har något litet intresse av Engelsk fotboll. Och om den inte kommer i Svensk översättning inom kort så vete fanen om inte Donkeyman själv känner sig manad att göra en insats.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, premier league, derby, leeds, nottingham, böcker

MoDo - Färjestad

2009-12-06T13:28:00.003+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Lördag 5. Dec 2009
MoDo Hockey - Färjestad BK 3 - 3
(On site i arenan)

På poängjakt 3, Topplag 3

Förra gången Färjestad var i Ö-vik körde de enkelt och elegant över MoDo. De gav en uppvisning i hur hockey kan vara på toppnivå. Men det var innan "Foppa", "Susse" och "Mackan" kom tillbaka. Den här gången var MoDo lika bra. Fast utan "Foppa".

Donkeyman tycker att MoDo spelade så pass bra att de mycket väl kunde ha vunnit matchen. Men nu blev det inte så. Lite oflax och lite slarv skapade ett underläge med 1-3.

Men då visade "Mackan" sin storhet.

Kvitteringen var nämligen något man sällan får se. "Mackan" gör en lyftning från egen zon i underläge 4/5. Pucken undviker att träffa jumbotronen och kommer ner i anfallszon. Där "Svarten" tar hand om den och smäller in den. Ett konststycke från två stora spelare.

Och det är detta som kännetecknar dagens MoDo. Stora spelare som gör ting man inte väntar sig.

Donkeyman spelar aldrig. Därför att han bara förlorar. Men i höst har han gjort ett undantag och slängt in en "lusentapp" på MoDo som Svenska Mästare. Det gjordes i samma ögonblick som ryktena började gå "på byn" att "Foppa" och "Mackan" skulle ställa upp. Och det blev ett in i h*****e bra odds på det spelet. Men det var en annan faktor som avgjorde saken. Donkeyman har nämligen en högt uppdriven förmåga att "vara där" när det händer. Och i år är han i Ö-vik över vintern och har säsongkort. Så allt talar för att det omöjliga blir möjligt.

MoDo tar nu poäng hela tiden. Men klättrar inte märkbart i tabellen, i huvudsak därför att resten av bottenlagen också tar poäng hela tiden. Men det betyder bara att tabellen trycks ihop. Potentiellt sett så är det fortfarande 81 poäng kvar att spela om men samtidigt är det bara 24 poäng mellan topp och botten i tabellen så det behövs inte så våldsamma ting för att kasta om placeringarna ganska dramatiskt.

Och Donkeyman tror att det kommer att hända ting framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, färjestad

MoDo - Skellefteå

2009-12-02T09:59:00.003+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Tisdag 1. Dec. 2009 MoDo Hockey - Skellefteå AIK 3 - 2
(On site i arenan)

Gamla hjältar 3, Framtidens stjärnor 2

Det finns tillfällen när man inser hur trista vintriga fotbollsmatcher är. Kallt, blåsigt, lera, regn och händelsefattigt. En vanlig match består av 88 minuter när det inte händer något spännande alls och 2 minuter när allt avgörs.

Så kan man jämföra med en hockeymatch. Där det hela tiden händer något. Och så är det inomhus. Utan blåst, lera och kyla. Och för det mesta händer något hela tiden. Sedan är det vissa matcher som är mer dramatiska än andra. Som gårdagens möte mellan MoDo och Skellefteå. Vilken match .....

Skellefteå visade varför man ligger högt i tabellen. Effektivt och välorganiserat försvarsspel och giftigt anfallsspel. Unga och hungriga spelare. MoDo gick ut i ett rasande tempo och dominerade första perioden. Utan att lyckas göra mål. Med tiden gick matchen sakta över till Skellefte som var mer effektiva och gick upp till 2-1 ledning i sista.

Men MoDo gav inte upp. Man kämpade som lejon för en kvittering. Med två minuter kvar tog man ut keeper och fick spela 6 mot 5. Och lyckades bita sig fast i anfallszon och pressade på för kvittering. När matchuret stod på 19:58 dundrade lagkapten Svartvadet in pucken. Två hela sekunder kvar på matchen. Och därmed hade man fixat en poäng.

Så kom Sudden Death i spel 4 mot 4 om extrapinnen. Men efter 33 sekunder blev det en dubbelutvisning och därmed spel 3 mot 3. Med Näslund och "Foppa" på isen blev det "rått parti" som man säger i Norge. Pucken gick "Foppa" - "Mackan" - "Foppa" och - tjopp - rätt in. Publikvrålet var obeskrivligt och laget hyllades igen med stående ovationer.

Och Donkeyman börjar undra om han inte håller på att uppleva något historiskt här uppe i tassemarkerna.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, skellefteå aik

MoDo - Rögle

2009-11-29T14:45:00.003+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Lördag 28.Nov 2009
MoDo Hockey - Rögle BK 4 - 1
(On Site i arenan)

Living Legends 4, Kämpagäng 1

Den här matchen kommer att gå till historien. När har ett bottenlag senast plötsligt förstärkts med tre så markanta personer som "Foppa", "Susse" och "Mackan"? Med tillsammans 2572 NHL-matcher i benen.

Och Donkeyman var där ..... Det kändes lite grand som den oförglömliga dagen år 1964 när "Nacka" kom hem från Italien och knorrade in en hörna för "Bajen" inför ett fullsatt Stockholms Stadion. Jadå, Donkeyman var där den gången också. Han har en viss förmåga att få uppleva historiska ögonblick.

Det kändes redan långt före matchen att nu var något speciellt på gång. Det var mycket folk som kom ovanligt tidigt. Så kom "Lumberjacks" marscherande från uppladdningen på "Harrys" en timme före matchen och satte full fart på läktarna. Tre kvart före matchstart var det smäckfullt inne på alla sportsbarerna. Och omsättningen var antagligen "king size".

När hemamlaget kom in möttes de av ett publikvrål av det våldsammare slaget. Och vilken mäktig "line-up". Visst fick "Foppa" och "Susse" ovationer men det som mötte "Mackan" var av en annan värld. Som bara kan jämföras med "Foppas" hemkomst i vintras och när "Nacka" kom hem från Italien.

Och efter 10 minuter kom första målet. Näslund slår en stenhård passning rätt genom målgården till "Foppa" som bara behöver hålla fram klubban. Tjopp. Och taket lyfte sig igen. Första perioden var bra. Ofattbart bra. Världsklass. Det gick fort så in i h*****e. MoDo fick verkligen visa vilken potential det här laget faktiskt har. De både kunde och borde ha dödat matchen redan där och då.

Sedan visade Rögle att de inte tänkte vika ned sig bara för att det var några gamla legender på andra sidan av isen. De kämpade hårt, fick ned tempot och kom in i matchen. Men så har vi det gamla visdomsordet att man vinner inte matcher i utvisningsbåset. Så i spel 5 mot 3 får "Foppa" fram en knallpassning till Pikkarainen som bara klipper till upp i krysset och gör 2-0. Men varför i hela fridens dagar har karln inte visat det skottet tidigare i år?????

Därifrån och ut var det egentligen aldrig farligt. Slutresultatet blev 4-1. Matchen avslutas med att hemmapubliken kör vågen och så är det stående ovationer sista minuterna.

Skall man sammanfatta "det nya MoDo" så blir det så här:

Framåt - Dynamit
Bakåt - Stabilt men inte mästarklass
Keeper - I snabb utveckling. Just nu stabil elitserieklass men kommer att bli särklass.
Svag Punkt - "Foppa". Inte något lag är mer beroende av en enda spelare.

Var hamnar MoDo i tabellen - Om "Foppa" håller så är det bara att konstatera följande: "The Sky is the Limit". Det här laget har potential att gå från sista plats i Elitserien efter nästan halvspelad serie till SM-Guld. Det är sannerligen inte många andra lag i Elitserien som har samma potential.

Citatet: Marcus Näslund: "Det spelar inte någon roll vilken plats vi får i tabellen. Bara vi går till Slutspel och har självförtroende och flyt med oss in i slutspelet så kan vi nå hur långt som helst." Donkeyman tror på det.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, rögle

The Heart of Hockey - igen

2009-11-28T13:46:00.002+01:00

Donkeyman höll på att ramla av stolen när han surfade på Internet nu på förmiddagen. Han sitter och småsippar på lite vin och väntar på att klockan skall bli så mycket att det är dags att åka till blivande "Fjällräven Center" för att se MoDo - Rögle.

Och varför ramlade han av stolen. Bortsett från ett lite för stort intag av glögg i går kväll ?

Jo, det blir ett historiskt evenemang i kväll. Laget är ju minst sagt tunt eftersom det är så många skador. Och nyförvärvet Hinote åkte givetvis direkt på en flerveckorssmäll i foten i senaste matchen mot SSK. Han hade ju hunnit visa att han var dj*****t bra.

Men i kväll förstärks laget: "Foppa", "Macke" och "Susse" återkommer alla tre. Och då får vi en förstakedja med Skrøder - Sundström - Zuccarello. Och en tredjekedja med Foppa - Svartvadet - Näslund.

Totalt sett är det tre grabbar som tillsammans svarar för 2572 NHL - matcher som kommer tillbaka på isen. Levande legender kan man säga. Och då vore det väl själva f****n om det inte skulle märkas på laget.

Dessutom kör supporterklubben "Lumberjacks" Invasion Ståplats med 500 galna och högröstade Ö-vikare som laddar upp hela eftermiddagen på "Harrys". Och Arenan är utsåld. Det blir en minnesvärd afton. Och Donkeyman är där. Sektion 204, Rad 7, Plats 2 . Som vanligt.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo

Montreal Canadiens

2009-11-26T14:04:00.004+01:00

I serien om lag som Donkeyman känner för är det dags för hans NHL-lag.

Från det att Donkeyman var en liten och välartad gosse till dess han blev en större och vanartig ungdom var det ett gäng som träffades ofta och spelade hockeyspel. Och eftersom vi var sex stycken så spelade vi NHL. År ut och år in möttes vi och spelade serie på serie. Med slutspel och allt. Spel parallellt på två hockeyspel medan de två spellediga var domare och skötte tiduret. Och vi bokförde match efter match. Som lades till serie efter serie. År ut och år in.

På den tiden bestod NHL av sex lag så vi valde var sitt lag. Och Donkeyman valde Montreal Canadiens. Som sedan dess varit "hans" NHL - lag. Föga anade den unge mannen att hans yrke skulle föra honom över Atlanten otaliga gånger. Med påföljande besök både på Montreal Forum och på den nya Bell arena.

The Original Six: Montreal Canadiens, Toronto Maple Leafs, Boston Bruins, New York Rangers, Chicago Black Hawks och Detroit Red Wings.

Och Canadiens var inte något dåligt val den gången. Vi snackar om 50-tal och 60-tal. Den gången dominerade de serien och blev grossister i Stanley Cup-segrar. Efter några års spelande hade vi köpt "egna spelare" och målat dem i rätt färger. Givetvis både hemma- och bortalag. Med den tidens superstars. Maurice "Rocket" Richard och hans bror Henri Richard till exempel.

Några stolpar ur Canadiens historia:

05.Dec 1909. Klubben (Club de Hockey le Canadien) startas på Windsor Hotel i Montreal. Två dagar efter att National Hockey Association bildades.
05.Jan 1910. Första NHA-matchen. Seger mot Cobalt Silver Kings i Jubilee Arena. Redan då hade man 3000 åskådare och spelade inomhus. Fast på naturis.
År 1914. Första gången man når Play Off. Förlorade i två raka matcher mot Toronto Ontarios.
År 1916. Första Stanley Cup-segern. Slog Portland i bäst av 5 matcher.
19.Dec 1917. NHL startar. Canadiens är med.
25.Mar 1924. Stanley Cup-seger nr 2. Slog Calgary Tigers i bäst av 3 matcher.
29.Nov 1924. Montreal Forum öppnas. Plats för 9000 åskådare. Arenan hade nu konstis.
11.Okt 1952. Spelade i första TV-sända NHL-matchen. Slog Detroit Red Wings med 2-1.
31.Dec 1975. En av historiens mest kända matcher. Mot Soviet Red Army 3-3.
11.Mar 1996. Sista match på Montreal Forum. Som genom åren byggts ut till 16500 åskådare. Laget flyttar till Bell Center. Döpt efter Molson Bell - bryggerierna. Även kallad LaBatt Arena efter ett populärt ölmärke.
22.Nov 2003. Första utomhusmatch i NHL genom historien. Mot Edmonton Oilers inför 57.167 åskådare. Seger 4-3.

Totalt sett har klubben 24 Stanley Cup-segrar. Det börjar dock bli ett tag sedan senaste gången år 1992-93.

18 Montrealspelare har fått plats i "Hall of Fame". Klubben har 12 "Retired Jackets".

Gå in på klubbens hemsida och läs mer. Den är så innehållsrik att man kan sitta och läsa i timmar. Ändå finns det "hur mycket som helst kvar att studera".
Club de Hockey le Canadienne

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, nhl, montreal canadiens

MoDo - Linköping

2009-11-24T23:17:00.004+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Tisdag 24.Nov 2009
MoDo Hockey - Linköping HC 3 - 3
(On Site i Arenan)

Kämpade som f*****n 3, Utnyttjade chanserna 3

Efter några matcher med Foppa - effekt så satt sagde potentat på läktaren. Men effekten fortsatte. Laget kämpade, jobbade, slet och gjorde allt för poängen. Och belönades i slutändan med 1 pinne.

Det är inte något tvivel om att LHC i grunden är ett bättre lag. Just nu. Och skillnaden mellan bättre lag och de andra är att de bättre vinner sina poäng på att vara effektiva och göra mål när chansen bjuds. Samtidigt som man håller tätt bakåt. Det är därför som matcher mellan de lite sämre lagen och de bästa ofta får karaktären av att det lite sämre laget efteråt sitter och undrar varför man inte vann. Trots att man skapade så många chanser.

Donkeyman har hela tiden haft god sans för tränare Horawa. Och har det fortfarande. Han är en bra matchcoach som hela tiden kommer med förnuftiga förändringar. Och i kväll mötte han LHC med bara tre kedjor. Som var nykomponerade eftersom "Foppa" satt på läktaren med sjukdom.

I kväll hade MoDo alla chanser att vinna. Men LHC visade varför man ligger högre på tabellen. Man försvarade sig effektivt. Och när man hade några lite bättre perioder så gjorde man mål. En match med motsvarande utveckling där motståndaren hetat SSK, Rögle, Timrå eller något liknande hade slutat med hemmaseger. Utan tvivel.

Sedan kan man också trösta sig med att ett bottenlag som vill klättra i tabellen behöver vinna mot de andra lagen som också ligger i botten. Det är de poängen som ger effekt. Medan poäng mot topplagen är mer att se som en bonus. Alltså har man i kväll fått en bonuspoäng. Samtidigt minskade MoDo avståndet till SSK, Frölunda, Luleå och Djurgårn medan avståndet till Brynäs och Rögle ökade.

Men nu kommer två riktiga "sexpinnarsmatcher" som MoDo inte har råd att förlora. På Torsdag mot SSK borta och på Lördag mot Rögle hemma. Och redan på torsdag kan vi passera upp över kvalseriestrecket. Och sex pinnar på de här två matcherna gör underverk i tabellen. Men det är sannerligen inte bara att gå ut och visa sig för att vinna dem. Frågan är om inte "Foppa" satt på läktaren i kväll just för att spara sig till de här två viktiga matcherna.

Så ryktas det att både Sundström och Näslund skall göra debut på lördag mot Rögle. Om så är fallet kan det bli en riktigt minnesvärd lördag. Donkeyman skall i vart fall vara där.

Läs även andra bloggares åsikter om ishockey, modo, linköping

Seriesystemet

2009-11-24T07:06:00.002+01:00

Efter att både Falu BS och Katrineholm-Värmbol BS åkt på jätteförluster i Elitserien tar flera tyckare till orda för att skära ned från 14 till 12 lag.

Donkeyman anser att det är fel väg att gå. Orsaken till att vi i år har begåvats med två stycken så solklara nedflyttningskandidater ligger på ett helt annat plan. Han menar att det är en olycklig engångsföreteelse.

1) De två lag som förra säsongen flyttades direkt ned till Allsvenskan (Motala, Örebro) var antagligen betydligt bättre än dagens KVBS och FBS är.

2) I fallet Falun är det helt enkelt så att efter uppflyttningen förlorade man sina bästa spelare av ekonomiska skäl. Spelare som man aldrig var i närheten av att ersätta. Dagens Falu BS är antagligen väsentligt svagare än det lag som förra året kvalade sig upp.

3) De två Elitlag som fick kvala IFK Kungälv och Gripen var typiska Söderlag. Men Gripen placerades i Norra kvalet tack vare kvalreglerna. Där man mötte betydligt starkare motstånd, något som också kostade Gripen deras Elitserieplats. Söderkvalet fick ett starkt lag samt de tre svagaste kvallagen. Inget av de tre svaga lagen skulle haft en nubbechans i det Norra kvalet. Därmed slank KVBS upp med minsta marginal helt och hållet beroende på de geografiska reglerna.

4) Det måste trots allt vara bättre att FBS och KVBS genomför årets Elitserie med de lag de trots allt har än att de gör som Vesta gjorde härom året och drar sig ur på en sen tidpunkt. Unga lag som säkerligen kommer att förbättras med tiden.

5) Det behöver inte förändras mer bara för att vi har råkat ut för ett "olycksfall i arbetet". Man har redan gjort förändringar i systemet för upp- och nedflyttning. Allsvenskan innehåller redan som det är en handfull lag som har större spelstyrka än FBS och KVBS. Troligen ännu fler. Inte minst lag som har förmåga och resurser att förbättra sina "rosters" vid en eventuell uppflyttning. Två av dessa kommer att gå upp och ersätta de här klubbarna. Kanske kommer ytterligare ett par att kvala sig upp. Donkeyman tror att årets situation är en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas på länge.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy

MoDo - Luleå

2009-11-20T10:53:00.005+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Torsdag 19.Nov 2009
MoDo Hockey - Lule HC 4 - 0
(On site i Arenan)

Ett nytt lag 4, Räckte inte till 0

Men det finns två sorters genier. De ena som är så bra att de måste ha den absoluta eliten runt sig för att själva prestera stora ting. De andra som är så bra att de lyfter omgivningen, även om den är av betydligt sämre kvalitet.

Donkeyman minns mycket väl pianospelaren Jacup Thomssen som bodde i Tromsø för ungefär 10 år sedan. Han kunde "spela skjortan" av vem som helst. Både som konsertpianist och som barpianist. Klassisk, jazz, rock'n roll, dansmusik - you name it. Jacup var bäst. Och han spelade ofta (=i stort sett var kväll) som "reserv" i olika band. Eller i olika tillfälligt sammansatta kombinationer ute på byens pubar och klubbar.

Det som var speciellt med Jacup var att när han var med så lyfte han de andra musikerna till en nivå som de aldrig annars var i närheten av. De vågade sig på att göra saker som de knappt tordes ens på övning. Medan många andra goda musiker i samma situation dräpte omgivningen bara därför att de var så mycket bättre.

En parallell till detta upplevde Donkeyman i en oförglömlig afton på "Swebank" i Ö-vik i går kväll. Foppa hade nypremiär på hemmaplan och lyfte hela MoDo-laget till en nivå vi inte sett tidigare den här säsongen.

Tonen sattes redan när Foppas kedja kom in första gången efter några minuter. Först kom våldsamma publikovationer, sedan tog Foppa pucken och avancerade ......... Han drog två Lulespelare och gjorde tunnel på en tredje innan han blev stoppad med en hakning. Därmed skapade han kaos hos Lule och fixade ett Power Play i första anfallet.

I går spelade MoDo kyligt och förnuftigt. Man manövererade ut ett bra Lulelag. Första målet kom genom en snygg framspelning från Foppa till Magnus Häggström som drog iväg ett perfekt skott. Och taket lyfte när Foppa själv producerade två högklassiga mål.

Unge Häggström är också värd en kommentar. Förra året spelade han div-1 hockey och jobbade som snickare. I år har han spelat i samma kedja som Foppa i fem matcher och gjort succé. Så har han spelat utan Foppa i 16 matcher utan att märkas. Här har vi ett bra exempel på hur geniet lyfter omgivningen. Jämför man å andra sidan Foppa med Zlatan så tvivlar jag starkt på att Zlatan lyfter ett halvdåligt lag. Tvärtom - han måste ha medspelare på samma nivå för att själv prestera sitt bästa. Medan Foppa lyfter ett helt lag bara med sin närvaro.

Glädjande nog var MoDo-spelarna kyliga nog att inte dras in i tumultet när Chris Abbot bjöd upp till baluns så han fick vara ensam om sitt matchstraff. För två veckor sedan hade garanterat en eller annan rödtröjad hetsporre gjort honom sällskap av banan.

Stämningen var minst sagt hög på Arenan. Sista minuterna var det stående ovationer fram till slutsignalen. Elitseriens kassörer torde gnugga händerna av glädje. Och snart kommer Näslund och Sundström. Och Dan Hinote. Och någon till ...... Det blir kanske festligt i Ö-vik i vinter.

Någon säger att MoDo redan ligger alldeles för långt efter. Struntprat säger Donkeyman som kikat lite på förra årets tabell. Efter 21 omgångar låg MoDo den gången på andra plats och föll ned till nionde innan serien var slut. Medan Frölunda låg på nionde och avancerade till tredje. Och Frölunda tog 24 poäng mer än MoDo på de sista 33 matcherna. De tog för övrigt 31 poäng mer än SSK som slutade på sista plats i tabellen. Ett överskott på 24 poäng skulle föra MoDo förbi alla lag i dagens serie. Så här behöver man inte samla yxor för sjökastning. Inte än i vart fall.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, foppa, modo, luleå hockey

+++++
Donkeyman Filosoferar på www.nordens-paris.blogspot.com

JackPot

2009-11-18T17:06:00.003+01:00

Det är få dagar sedan som Donkeyman kommenterade MoDo Hockey. Och redan nu så har situationen förändrat sig totalt.

Ekonomin var i botten. Man såg för sig ett budgetunderskott på 6 millar. Laget låg sist i Elitserien och inte en dj******l kunde göra mål.

Men så skedde följande:

1. En grupp med gamla trogna spelare skänkte ett mångmiljonbelopp till klubben.

2. Två av klubbens nuvarande NHL-spelare köpte upp en drös med restaurangbiljetter plus souvenirer att delas ut bland sjuka, handikappade och socialt utsatta barn. Också för stora pengar.

3. Foppa och Marcus Näslund skriver kontrakt för denna säsongen. De meddelar dessutom att de inte vill ha betalt. (Bägge de här spelarna har varit erbjudna kontrakt i NHL och KHL i 25 millionersklassen för en säsong).

4. Dan Hinote skriver kontrakt. En man som spelade lock-outsäsongen i MoDo och blev publikhjälte.

5. Niklas Sundström rapporteras vara nära comeback efter skada. Tränar redan med laget.

6. Fler förstärkningar rapporteras vara på gång.

Därmed har klubben i ett slag förstärkt kassan och förstärkt laget med Peter Forsberg (706 NHL-matcher / 885 poäng), Marcus Näslund ( 1116 / 869 ), Dan Hinote ( 503 / 90 ) och Niklas Sundström ( 750 / 349 ).

Det lär göra skillnad. Något som Brynäs noterade i går när "Foppa" gjorde come back. Första trepoängaren på bortabana inkasserades med 5-1 i protokollet. För att inte tala om vad det här gör för publiksiffrorna och försäljningen på Arenan. Gårdagens och dagens upplagor av Expressen och Aftonbladet vigde i vart fall många sidor åt begivenheten.

MoDo har åter visat att man verkligen är "The Heart of Hockey". Låt oss nu hoppas att detta leder till något stort. Donkeyman förvarar numera säsongkortet på extra säkert ställe.

I morn skall Donkeyman till Arenan och se MoDo mot Luleå. Då antas Hinote göra come back. Och Donkeyman glädjer sig redan som ett litet barn till julafton.

"Frälsaren" är tillbaka. Hallelujah. Landets hockeypublik får något stort att glädja sig åt.

Läs för övrigt Donkeymans krönikor från i våras:
Frälsarens återkomst 12.Feb 2009
The Heart of Hockey 25.Jan 2009

+++++++++++++++
Donkeyman Filosoferar på www.nordens-paris.blogspot.com

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo

MoDo

2009-11-14T20:38:00.003+01:00

Donkeyman har en högt uppdriven förmåga att hålla på lag som förlorar. 60 år som "Bajare" räcker långt i det sammanhanget. Att hålla på Hammarby är närmast en form av självplågeri. Med tät trafik upp och ned mellan serierna. Och 6 förlorade Bandyfinaler på 8 år, bara det här seklet. Men det står man ut med.

Och det är f*****n ta mig typiskt att nu när Donkeyman skall vara i Ö-vikstrakten en hel vinter och har investerat 10 lakan i ett säsongkort så går laget sämre än någonsin. För 2 1/2 år sedan blev de Svenska Mästare och nu ligger man tryggt förankrade sist i Elitserietabellen.

Medan Donkeyman går på match efter match som en trogen tennsoldat. Med sitt säsongkort till nästan 10 lakan i högsta hugg. Och sopar ned ett gäng med pilsner, korvar och annat som bidrar till klubbens ekonomi. Var gång.

Men som sagt: Donkeyman har rutin av att ligga sist. Och vi är långt från det stadium när sista halmstrået är här. När de mest optimistiska supporterna vet att om vi vinner de två sista matcherna med 7-0 samtidigt som de tre lagen ovanför oss på tabellen förlorar sina matcher så klarar vi oss.

Donkeyman är inte pessimist. Ännu. Som Donkeyman ser saken så spelar laget i grunden helt ok. Men man gör inte mål. Och lagets två stora målgörare är långtidsskadade. Samtidigt har man inte någon stor målvakt. Men man har inte heller något såll. Man har en helt genomsnittslig elitseriekeeper som kan bli stor. Det är inte keepers fel att laget ligger där det ligger.

Det hade varit mycket värre om laget hade blivit utspelade i match efter match. Men så är det inte. Man är med. Man för ofta matcherna. Men utan att omsättta spelet i mål vinner man inte. Problemet ligger framåt.

Å andra sidan är det fortfarande 36 matcher kvar. Och tabellsituationen är inte sämre än att OM laget vinner de interna mötena med Timrå och Rögle samtidigt som man i övrigt tar lika många pinnar som de gör så kommer man före dem i tabellen. Och om man vinner de interna mötena med SSK och Brynäs samtidigt som man tar ett par pinnar mer än dem i övrigt så är man även före dem. Och då är det slutspel.

36 matcher ger en potential på 108 poäng. Med andra ord - det behövs inte den helt stora uppryckningen för att klättra ganska långt i tabellen. Donkeyman tror och hoppas att så kommer att ske.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo

Läs också vad Donkeyman tycker om Sport på www.bandyoten.blogspot.com

Spelarlicenser

2009-11-12T11:00:00.002+01:00

Så har det åter varit trassel med spelarlicenser och övergångar. Samt diskussioner om vem som är spelberättigad och huruvida det skall vara poängavdrag eller ej. Vi som varit med några år minns att detta är ett stadigt återkommande tema i lagidrotterna. Där de inblandade förbunden hela tiden tvår sina händer och skyller på de inblandade klubbarna.

Och visst är klubbarna skyldiga att hålla ordning på sina papper. Men Förbunden är f****n ta mig också skyldiga att ha system som gör det enkelt att kontrollera att allt är ok. I det här fallet sägs det att ansvariga ledare i Happis faktiskt hade kontaktat förbundet med en direkt fråga om spelarna var klara eller ej. Utan att kunna få ett direkt svar. Om detta är sant eller ej vetes ej. Men det skulle inte förvåna om så var fallet.

Den här gången var det HT Bandy som dock får behålla sina poäng men som får ett kännbart bötesstraff.

Donkeyman bara förundrar sig och påpekar följande:

Datorn är uppfunnen och i allmänt bruk
Internet är uppfunnet och i allmänt bruk
E-mail är uppfunnet och i allmänt bruk

Så varför i alla glödheta har inte Bandyförbundet (och alla andra förbund) utnyttjat de här uppfinningarna till att ordna ett enkelt, entydigt och vattentätt system för att hålla koll på de här sakerna.

Så här tycker jag det borde vara:

1) Spelarlicensen skall vara det dokument som klargör att en spelare är spelklar för en klubb. Ingen licens utfärdas utan att förbundet har kollat och bekräftat att ALLA papper är i ordning.

2) När licensen utfärdas är spelaren klar för klubben. Och han är det i det ögonblick förbundet utfärdar licensen. Originalet skickas med post men en kopia e-mailas omedelbart till klubben. Samtidigt förs spelaren upp på SBF:s Internetsida enligt punkt 3.

3) För att möjliggöra för domare, andra klubbar, media eller vem som helst som är intresserad öppnar förbundet en katalog på Internet där man kan gå in och söka klubb för klubb för att se vilka spelare som just i detta ögonblick är spelklara för föreningen.

4) En spelare som lämnar en klubb tas automatiskt bort från klubbens "lista" på Internet. Där förs han i stället över till en lista med "spelare som lämnat klubben och inte längre är spelberättigade för klubben".

Detta förfarande kräver sannolikt mindre arbete än dagens och det skulle över huvud taget aldrig behöva förekomma några fler tveksamma fall av typen HT Bandy eller GAIS Fotboll. Skulle det mot förmodan kosta mer än dagens system får man belasta licensavgifterna så att det blir självbärande.

För övrigt glädjer det undertecknad att HT Bandy knep en pinne till i går kväll. Den här gången från Bollnäs. Det är alldeles uppenbart att det inte blir någon gratis utdelning av poäng uppe i Happis den här säsongen.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, HT Bandy

MODO - Djurgården

2009-11-10T22:50:00.003+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Tisdagen 10.Nov 2009
MODO Hockey - Djurgårdens IF 2 - 2
(On site)

Kan inte göra mål 2, Kan göra mål 2

Det här var en helt annan match än vad MODO tidigare presterat. I två perioder körde man totalt över Djurgårn. Ett lag med normal målbegåvning hade haft si så där 5 - 0. Eller ännu mera. Men MODO är totalt vaccinerade mot att göra mål. Man utnyttjar helt enkelt sina chanser bedrövligt illa.

Och så vaknade bortalaget i tredje. Inte så att de på något sätt dominerade men det blev jämnt spel. Så att de fick några chanser också. Varefter det plötsligt stod 2 - 2.

Konklusioner
1) MODO gör en mycket bra match. En match som innebär ett jättelikt framsteg mot tidigare den här säsongen och lik förb****** får man bara en poäng.

2) MODO har inte tillräckligt med bra målgörare. Det räcker inte med den lille Norske Zuccarello. Ett par man till måste klara av att regelbundet peta in de puckar som dräller runt motståndarnas mål.

3) MODO har inte någon superkeeper. Laget disponerar tre ok keepers. Men inte någon av dessa har dimensioner som gör honom till en matchvinnare. En sådan hade tagit minst det ena av Djurgårdsmålen.

4) OM MoDo hade disponerat ytterligare ett par målgörare och en toppkeeper så hade den här matchen slutat 6 - 1. Samtidigt är det många matcher tidigare i säsongen som man i grunden borde ha vunnit. Av samma skäl. Men som man inte vann.

Men en sak är säker. Det här laget kommer att börja vinna matcher snart. Och då rinner pinnarna in. Man får inte glömma att det är över 40 matcher kvar att spela.

Donkeyman avslutar med ett citat från den legendariske fotbolltränaren Harry Redknapp:
"You don't get what you deserve. It's not as if we've been smashed. You wonder how you didn't win the game. But that's football".

Det är lika bra att utvidga uttalandet till att gälla hockey.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, djurgården

Bajen

2009-11-09T20:43:00.003+01:00

Det gick åt h****e med fotbollen i år. Bajen åkte ur. Och de åkte inte ur på oflax, dåliga domare, tråkiga omständigheter eller något annat man kan bortförklara med. De var helt enkelt inte bra nog. Eller i klartext - de var dåliga. Punkt.

Å andra sidan. Har man följt "Bajen" i 60 år så är man van vid motgångar. Det går upp och det går ned. Och vi förlorade för att vi inte var tillräckligt bra. That's it. Men man byter inte lag bara därför. Man får man rycka på axlarna, sänka några bärs, gråta en skvätt och ta nya tag nästa år.

Men skall man börja analysera så skedde det något med "Bajen" runt sekelskiftet. När vi blev så bra att vi kunde slåss i toppen på mer permanent basis. Plötsligt började det flockas en helt annan sorts folk runt laget. Folk som tyckte det var häftigt att gå på "Bajen"-matcher. Men häftigt ur en annan synpunkt. De såg det ungefär som en turistattraktion. Och det var en anda som slog igenom även uppe i ledningen. Vi som står vid sidan av märkte en klar attitydförändring.

Och på toppen så kom det ett gäng med "hulliganer" eller vad man nu skall kalla dem. I gamla tider var det något som "Gnaget" och "Aporna" höll sig med. Medan "Bajarna" tog saker och ting (=motgångar) med en klackspark. Utan att banka sk*****n ur någon. Förlorade vi så berodde det på att de andra var bättre. Punkt.

Men nu är de moderna tiderna här. Med ett gäng silkesslipsar med lackskor på huvudläktaren och ett gäng hulliganer på andra sidan. Och så alla vi andra. Men vi får ta också den saken med en klackspark. Därför att det är i vart fall våra silkesslirrar och våra hulliganer. Så får vi dressera dom lite grand till "god gammal bajenanda". Så blir nog allt bra till slut.

Eller ......

Det var ju en liten hake i sammanhanget. Söder är inte vad det har varit. Det bor "nya människor" där. Moderna människor. Människor som till och med tycker det är ballt att cirkulera runt Stureplan. Och som har en massa andra konstiga vanor. Samma sak "Söder om Söder". Det ser Donkeyman väldigt tydligt vid sina besök på hemmaplan eftersom han bott utomlands i 25 bast.

Man kan inte vrida klockan tillbaka till en mer behaglig tid. Däremot kan man försöka göra något bra av olyckan. Vi måste leva med silkesslirrar och hulliganer precis som Gnagarna och Aporna. Men vi kan skapa något bra tillsammans. Det är många lag som har kommit mycket starkare tillbaka från en nedflyttning.

Ett av de lagen är Stabæk i Norge. De hade lång bra period bakom sig när det började gå sämre och sämre. Plötsligt tog det slut och färden gick till våningen under. Men då gjorde klubben en total uppstädning på alla plan. Och som min gamla mamma alltid sade så städar man en trappa uppifrån. Något som de gjorde. Man gick bildligt talat inte förbi en sten utan att vända på den och se vad som låg under. Och man öppnade varje skåpdörr och drog ut var byrålåda. I bildlig bemärkelse. Och det ramlade ut det ena skelettet efter det andra ur skåpen när man började städa.

Vad hände så ...... Ett nytt och fräscht Stabæk gick upp igen och blev sedan mästare och är nu en stabil toppklubb med nybyggd stadion på Fornebu. (Något liknande hände väl också med våra blå/röd/gula ovänner senaste gången de var ett steg ner i systemet men deras lärdomar tycks ha varit av mer kortvarig natur).

Jag drömmer om att "Bajen" skall göra något bra av den här motgången. Röja upp i ekonomi, administration och allt annat. Storstäda. Öppna skåpen och töm ut alla skelett. Gör en total genomgång av absolut allt. Börja Superettan med "blanka ark" som man säger i Norge.

Men det kan inte ske internt bland en liten krets med silkesslipsar. Det måste ske som en bred genomgång som involverar alla klubbens medlemmar. Eller i vart fall alla som anser sig ha något att bidra med. Och en sak skall stå i eldskrift på väggen när man jobbar med detta:

"Tillbaka till den gamla Bajenandan". För det är det som klubben har levt på. Det är det som klubben har levt för. Det är det som är Hammarby.

Och den får inte vara en myt eller turistattraktion - den måste vara något levande och involverande.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, hammarby, bajen

HT Bandy - Kungälv

2009-11-05T14:44:00.004+01:00

Akelius Cape East Arena, Haparanda. Onsdag 4. Nov 2009.
HaparandaTornio Bandy - IFK Kungälv, Elitserien 5 - 1
(On Site i Haparanda)

Norrbotten och Finska Lappland 5. Sydsverige 1.

Perkele. Eller snarare Saaaaatna Prrrrrrrrrkele. Med eftertryck och kraftfulla rrrrr. Det här var kul. Alldeles förb**** kul. Donkeyman har nog inte haft så festligt på en match på åratal. Och ett historiskt ögonblick. Den första Elitseriematchen i Haparanda någonsin.

Tornio har ju vunnit Finska Elitserien massor av gånger och spelat sina hemmamatcher på Gränsvallen. Och Happis var topplag på nivån under dåvarande Allsvenskan för 40 år sedan. Men nådde aldrig riktigt fram trots att man kvalade flera gånger. Och när man under skandalösa förhållanden föll mot Nynäshamn i kvalet 1971 gick dominansen i Norrbottensbandyn över till Kalix.

Men nu har pendeln svängt tillbaka igen. En fusion mellan Haparanda och Tornios elitlag har blivit först Eurocity och sedan HT Bandy och har avancerat ända upp till Svenska Elitserien (som ju är mycket vassare än den Finska). Med ett lag i huvudsak bestående av Finnar. Som spelar enligt Finsk och Rysk tradition till skillnad mot det normala i Sverige.

Och det här var inte bara en vanlig Elitseriematch. Det var en landskamp mellan Norrbotten och Finska Lappland på den ena sidan och resten av Sverige på den andra. Med både Svensk och Finsk nationalsång före matchen. Med speakertjänst på både Svenska och Finska. Med en publik som ropar och hejar på båda språken. Och med en massa Sa***** Pe****** på läktarna.

Vilket lag de har. Högt och intensivt försvarsspel som faller snabbt som bara den vid behov. Blixtsnabbt och direkt anfallsspel. Härliga kombinationer. Och vilka lirare. Ohtonen, Stock, Norén, Rytkönen, Miinala och alla andra. Vilken underhållning. Och det blev "bara" 5 - 1. Trots att man brände två straffar och trots att man slösade med chanserna. Med effektivitet kunde det fort ha blivit tvåsiffrigt .....

Och Donkeyman tror inte att det berodde på ekonomin att HT inte har spelat träningsmatcher mot Elitseriemotstånd. Man har "bara" mött Kalix 4 (fyra) ggr och ett av Uleåborgslagen. Donkeyman tror att det snarare har varit fråga om taktisk beräkning för att kunna överraska motståndarna i serien med ett helt annat spelsystem än de är vana vid.

En sak till. Här var det i vart fall inte portföljförbud. Tvärtom. Här tillåts traditionerna leva. Och Donkeyman och hans lekkamrater medförde både portfölj och löjligt platta flaskor.

Donkeyman blev dessutom alldeles hes av begeistring. Och tillbringade resten av aftonen på den gamla bakfickan på Stadt tillsammans med sina kompisar. En sak är säker. Donkeyman skall se fler matcher med HT i vinter.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, ht bandy, ifk kungälv

Hammarby - Broberg

2009-11-01T19:52:00.003+01:00

Fredag 30.Okt 2009, Zinkensdamm, Stockholm
Hammarby IF - Broberg Söderhamn 6 - 5
(Live on site)

Mästarkandidater 6. Ambitiösa ungdomar 5

Det här var bland det festligaste som Donkeyman har varit på på många år. En match där "Bajen" tog kommandot från början och höll på att köra över Broberg. Men där Broberg kom igen. Så in i h****e. De ledde med 5-4 med 6-7 minuter kvar. Men så gick "Bajen" i kapp och tog ledningen på någon enstaka minut.

Broberg spelade ett förnuftigt försvarsspel och körde väldigt direkta och snabba anfall. Deras styrning fick ut Hammarby till hörnorna gång på gång. Och Hammarby hade bollen länge med många passningar utan att egentligen få ut något ordentligt av övertaget. Men samtidigt som Broberg började krokna lade Hammarby om spelet till lite mer direkta anfall och det visade sig bli avgörande.

Men det allra festligaste med matchen var trots allt Zinkentältet. Servering med mat, öl, brännvin och vad man kunde önska sig ett par timmar före match, i halvtid och någon timme efteråt. Med särdeles hög stämning. Detta var helt enkelt djävligt kul. Och Donkeyman kommer tillbaka till Zinken flera gånger i vinter. Trots långa nattliga tågresor.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, hammarby, broberg

MODO - Timrå

2009-10-27T22:38:00.003+01:00

Swebank Arena, Ö-vik, Tisdag 27. Oktober 2009
MODO Hockey - Timrå IK 3 - 2 (sd)
(On site)

Måste vinna 3. Ville vinna 2

Det här var hockey när den är som allra bäst. Donkeyman menar inte kvalitetsmässigt. Som match betraktat var det rent tekniskt inte någon höjdare och inget av de här lagen hade haft "en nubbesjans" mot Färjestad som de framstod i torsdags. Men nu var det elitseriens två bottenlag som möttes och här skulle man inte ge något som helst gratis.

Timrå hade en stor och röststark klack med stortrumma och allt och MODO hade som sig bör en ännu större och mer röststark skara. Så det var inte något fel på stämningen. Eftersom bägge lag normalt sett spelar i rött var det väldigt mycket röda tröjor i arenan. De bägge högröstade klackarna gjorde att det var riktigt skönt att komma ut i baren i pauserna och hälla i sig en halvliter, innan man gick upp i varv igen till nästa period.

Matchen stod länge 1-1 och bägge lag kämpade hårt för att få ledningen. I andra perioden hade TIK ett rejält övertag som resulterade i två underkända mål. Ovanpå det hade man ett långt spel 5-3 samt betydligt mer skott på mål. Men man lyckades inte utnyttja det. Och då gick det som det så ofta gör när ett lag inte klarar att ta ledningen i ett överläge. Matchen svänger.

Men inte tillräckligt. Tredje perioden hade bägge lag goda möjligheter ända fram till dess TIK tog ledningen med ungefär en och en halv minut kvar. Då gick en stor del av hemmapubliken hem. Men det borde de inte ha gjort därför att en hockeymatch är aldrig slut förrän den är formellt avblåst. MODO kvitterade i slutsekunderna och vann i förlängningen. Till hemmapublikens stora glädje. Och stort firande när de röd - grön - vita kom för att tacka hemmaklacken efter matchen.

Dramatik i massor alltså. Och Donkeyman tror att båda de här lagen kommer att sakta men säkert klättra sig upp från det absoluta bottenträsket. Det är trots allt mer än 40 matcher kvar av serien.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, timrå

Hammarby IF - fotboll

2009-10-25T19:22:00.003+01:00

Under rubriken klubbar tänker Donkeyman samla de klubbar som han känner lite extra för. Kort sagt - de lag som Donkeyman håller på.

Det allra första laget måste ju vara barndomens lag - Hammarby. Donkeyman växte upp på Söder och redan som liten kotte var Bajen laget. Och Donkeyman har många minnen, glada och tråkiga, från Bajen-matcher.

Klubben bildades redan 1889 som Hammarby Roddförening. Inte förrän nästan tio år senare breddade man klubben till andra idrotter. Det var den 7. mars 1897 som Hammarby IF bildades. Men fotbollen lät vänta på sig ännu några år.

1915 invigdes Kanalplan på Söder. En flott invigning med kung Gustaf V och allt av stadens honoratiores. Redan den gången kallade man också banan för Söderstadion. Inte att förväxla med dagens anläggning.

En sammanslagning mellan Hammarby IF, Klara SK och Johanneshovs IF ledde till att man fick ihop ett bra fotbollslag som redan i början av 1920-talet låg på högsta nivå i Sverige. I den här sammanslagningen ligger också en intressant ting när det gäller lagets dräkter. Hammarby har ju grönt och vitt som sina färger. Men Johanneshov fick igenom att det var deras dräkter som skulle gälla i 60 år. Det vill säga gul/svart randigt. Och "Bajen" spelade 60 år i tigerrandigt. Men från 1978 blev det grön/vitt igen. Med tigerrandigt som reservställ.

När allsvenskan startade 1924 var man med. Men ganska snart åkte man ut och ända in på 1950-talet blev det spel i lägre serier. Sedan kom en period då man gick upp och ned mellan högsta och näst högsta serien. En period som kom att färga Donkeymans ungdom. Som Hammarbyare på 50- och 60-talen fick man lära sig att förlora.

1970-talet blev det en mer sammanhängande tid i högsta serien och den toppades av den klassiska "Sambafinalen" 1982 mot IFK Göteborg. Den gången avgjordes Svenska mästerskapet i en ren final hemma och borta. Och "Bajen" körde totalt över "Änglarna" i bortamatchen med en sambaorkester på läktaren som fick Göteborgarna att helt gå av skaftet. Men i returen blev det "som vanligt" och Bajen fick silver.

Så kom ytterligare en period med upp- och ned innan klubben åter cementerade sig bland de stora. Med SM-Guld 2001 som toppen av det hela.

Men nu är det "som vanligt" igen. Hawaii. Donkeyman har mentalt förberett sig för Superettan nästa år. Om inte ett under inträffar. Men han blir inte mindre Hammarbyare för den skull.

Men det gör inte något. Hammarby är annorlunda än alla andra lag. Under hela Donkeymans levnad har man haft Sveriges bästa supporters. Med filosofin: "Vi är inte bäst - men vi håller på det festligaste laget." Man har tagit uppflyttningar och nedflyttningar med jämnmod. Förlorade vi så var det för att vi inte var tillräckligt bra.

Men i samband med Guldet 2001 kom det till två helt nya kategori supporters. Dels var det "casuals" som i grunden bara var ute efter ett härligt slagsmål mot andra klubbars "casuals". Men det var också en stor mängd med medgångssupporters som bara höll på Bajen för att det var "inne". Folk utan tradition från Söder. Folk helt utan idrottstradition. Och tillsammans så har de här två grupperna klarat av att förstöra mycket av den gamla "Bajenandan".

Samtidigt är "Donkeyman" nostalgiker. Han tror att det går att få till en "revival" för det som var det riktiga Hammarby. Det ser man när det gäller Bandyn och Hockeyn som Donkeyman återkommer till längre fram.

Och Donkeyman glömmer aldrig de gamla minnena. Som "Sambamatchen" eller "Nackas" återkomst från Italien. Han var där. Men det skall bli framtida artiklar.

Men det viktigaste av allt. Speciellt nu när fotbollen är på väg åt h****e igen. Det är att återuppliva den gamla andan. Drömmen om Bajen och Söder. Låt medgångssupporterna dra åt h****e. Sparka "casuals" samma väg. För att inte tala om alla penningakrobater som varit inom klubben genom åren. Ge oss vårt gamla kära Hammarby tillbaka i stället.

Se den här videon om en Gammal Bajare Den säger mer än 1000-tals ord.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, hammarby

MODO - Färjestad

2009-10-23T10:55:00.003+02:00

Swebank Arena, Ö-vik, Torsdag 22.Okt 2009
MODO Hockey - Färjestad BK 3-6
(On site)

Kvalserieaspiranter 3. Svenska Mästare 6

Oj, oj, oj - vilken utskåpning.

MoDo hade sin på papperet absolut bästa uppställning den här säsongen (möjligen bortsett från helt i början när "Foppa" var med). Förväntningarna var i grunden ganska höga. Men samtidigt gjorde förra årets Svenska Mästare sin bästa match för säsongen. I vart fall enligt vad deras tränare påstod efteråt.

Färjestad kom in på isen och tryckte gasen i botten direkt från nedsläpp. Det gick fort. Ruskigt fort. Och det var klapp - klapp - klapp. Hela tiden. MoDo gavs inte en chans. Som Donkeyman ser saken var det inte så att MoDo var dåliga. Det var Färjestad som gjorde dem dåliga. Redan efter 8 minuter var skottstatistiken 1-10.

Väldigt tydlig var den sekvensen när hemmalaget reducerade till 1-3 och började hoppas på kontakt. De lade motståndarna in en växel till. Tjoff, tjoff så stod det 1-5. Det är sällan man ser ett lag dominera en match så totalt.

I sista perioden fick MoDo lite mer att säga till om. Man vann till och med perioden. Men det var nog frågan om ett skenbart övertag beroende på att FBK lade av och surfade in segern.

Donkeyman erkänner att jag inte trodde på Karlstadslaget i år. De blev Svenska Mästare förra året men sedan har de förlorat massor av spelare. Nästan ett helt mästarlag. Men det betyder inte att de nya inte är goda ersättare. Visst har de gjort några riktiga bottennapp i år men här fick man se vilken kapacitet laget har. Fanen vet om de inte går hela vägen i år också.

Och i Örnsköldsvik spred sig mörkret. Ytterligare.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, färjestad

Glimt - TIL

2009-10-18T20:01:00.006+02:00

Söndag 18. Okt 2009, Aspmyra Stadion, Bodø
Bjodø Glimt - Tromsø IL 1 - 1
(Internet)

Nordlandsbanken 1. SpareBankEn NordNorge 1

Ser man till spelet så var det otroligt att inte matchen slutade 5-5, 7-7 eller något liknande. För att jämföra med Bankvärlden så var det inte att arbeta med säkerhet som prioriterades. Men å andra sidan så har de banker som sponsrar dessa lag inte heller rosat marknaden på senare år. "Nordlandsbanken" har ju konkat för flera år sedan och uppträder under artistnamn och "SNN" är inte heller någon höjdare längre. Dessa banker kommer dessutom regelbundet väldigt lågt på alla kundundersökningar eller "ratings" som utförs.

Nej, De här lagen skulle snarare ha gjort god reklam för Glitnir och Kaupthing eller något liknande. Det hade stått betydligt bättre i stil. Här chansades det vilt. Det låg tre poäng i potten och de ville man ha. Till varje pris.

I gamla tider betecknades det här som en "Hawaii" - match och det håller än i dag.

Men samtidigt såg man tydligt varför Bodø håller på att åka ur Tippeligaen och varför TIL knappast kommer ens på övre halvan i samma serie. De har inte några forwards av format. Även om namnen på gubbarna är fina så är inte förmågan där längre. Inte ens chanser av karaktären "sticka fram tån och peta in bollen" går in.

I grunden var det två bottenlag som möttes där det ena har lyckats samla ihop nog med poäng för att hänga kvar någonstans just under mitten. Det andra ligger dj*****t illa till med två matcher kvar.

Och Donkeyman får än en gång fundera över den existentiella frågan kring varför han alltid håller på hopplösa bottenlag.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge

MODO - Linköping

2009-10-17T19:24:00.003+02:00

Swebank Arena, Ö-vik, Lördag 17. Okt 2009
MoDo Hockey - Linköping 1-2
(On site)

Bra målchanser 1. Behöver inte så många chanser 2

Den här matchen var bara en fortsättning på MoDo:s kräftgång den här säsongen. Linköping var inte ett spår bättre. Men när de fick rejäla målchanser så petade man in pucken. Vilket inte MoDo gjorde. Och det är sannerligen inte första matchen som man ser den här tendensen. Något måste göras inom kort - annars blir det tråkiga grejor för "Heart of Hockey" till våren.

Laget har sådana spelare som Elitseriens bästa center Niklas Sundström och en av de mest rutinerade Andreas Salomonsson. Med till sammans 1000 matcher för sitt MODO. Men det hjälper lite när de är långtidsskadade och kanske över huvud taget inte kan spela mer den här säsongen.

Den enda som kontinuerligt producerar mål är lagets unga Norrman Zuccarello Aasen. Resten producerar målchanser. Vilket man inte vinner matcher på.

Och det är förb**** typiskt att när Donkeyman skall följa ett lag över en hel säsong så är det bottenkänning. För två år sedan blev MODO Svenska Mästare. I år finns inte något som tyder på att de ens skall gå till slutspel. Kvalserien verkar just nu vara en mer naturlig adress.

Donkeyman som är född och uppväxt på Söder och har hållit på Bajen i alla år har blivit van att förlora. Men det är ju själva f****n att just den gången som han skall vara i Ö-vik så får han se en av lagets sämsta årgångar genom tiderna. Varför fick han inte uppleva Guldsäsongen för två år sedan i stället för årets eländighet ........

Nu måste larmklockorna börja ringa. MODO har tre bra keepers. MODO har bra backar. Laget funkar fullt ok i försvar. MEN - man gör inte mål. Inte ens när pucken i praktiken redan ligger inne i motståndarkassen. För att snakka Norsk: "Det är færdig scorat og klart". Men inte f***n blir det mål. Är lagets stora centrar skadade länge till så MÅSTE man få in nytt blod. Kosta vad det vill. Annars blir det kvalserien.

Men så har vi ju FRÄLSAREN i bakfickan. Om "Foppa" mot förmodan bestämmer sig för att spela i vinter så kommer han att lyfta laget. Rejält. Men det är gränser för vad en enda spelare kan åstadkomma. Trots ekonomiska problem måste man öppna "pengboken" och skaffa målgörare. Fort.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, linköping

Förbundskapten

2009-10-14T20:37:00.004+02:00

Både Sverige och Norge har misslyckats i kvalspelet till VM. Och både Sverige och Norge söker ny förbundskapten. Men årets misslyckande är bara ett resultat av en flerårig negativ trend. Med många orsaker.

Donkeyman tycker det finns flera gemensamma nämnare mellan länderna:

Landslagen hade sina största framgångar när man hade många spelare som hade viktiga roller i stora klubbar i utlandet.
De flesta lag i högsta serien försöker spela väl organiserat och strikt försvarsspel i kombination med snabba kontringar med få drag.
Lagen i de nationella serierna lyckas dåligt i internationella sammanhang.
Man är tveksamma till att skicka fram ungdomar i högsta serien. Spelare upp emot 22-23 år anses fortfarande vara unga och lovande.
Man ställer inte särskilt hårda krav på yngre spelare och "det är fult med elitlag på yngre nivå". Det är också "fult" att utsätta yngre spelare för hårdare konkurrens.
Sett ur internationell jämförelse spelar klubbarna och spelarna färre tävlings- och fler träningsmatcher.

Det här är faktorer som inte en förbundskapten kan göra något särdeles för att förändra. Han måste välja bland de spelare han disponerar och försöka skapa ett så pass slagkraftigt lag som möjligt. Med totalt sett ganska liten tid till förberedelser.

Donkeymans åsikt är att det är två helt olika jobb att vara klubbtränare och att vara landslagstränare. Vilket gör att en framgångsrik klubbtränare inte med naturnödvändighet behöver vara en framgångsrik landslagstränare. Han tror också att stor erfarenhet från internationell fotboll på toppnivå är viktigare än mångårig tränarerfarenhet på klubbnivå. Vilket egentligen gör att bägge länderna kanske borde söka i lite andra kretsar än bland de mest meriterade klubbtränarna. Därför att det som sagt är väldigt olika jobb.

I Sverige nämns Hasse Backe, Erik Hamrén, Jörgen Lennartsson och Svennis som favoriter till jobbet.

I Norge är Drillo storfavorit men man nämner också bland annat Sveriges avgående chef Lars Lagerbäck som ett tänkbart namn.

I Sverige har man på sistone kastat fram Henke Larsson som en joker. Det är framför allt skribenter i kvällspressen som lanserat tanken. Och Donkeyman tror att det kan vara ett väl så bra namn som de andra. Kanske till och med ett bättre namn. (Svennis är väl ändå knappast aktuell). Det är nog svårt att hitta någon som har så pass aktuell och omfattande erfarenhet från fotboll på högsta nivå som han. Och jobbet innebär att plocka spelare som redan finns på "översta hyllan" och sätta samman dem till ett lag vid några få tillfällen om året. Alltså inte att utveckla spelare. Därför är "yours truly" entusiastisk för tanken.

I Norge väntar sig Drillo att få fortsätta. Han kom ju in som en nödlösning sedan först Semb och sedan Hareide inte hade producerat något som helst under flera år i följd. Och visst har det blivit något bättre. Men även Norge är nog mer betjänta av en förnyelse.

Donkeyman tror till och med att Norge har ännu större behov än Sverige av någon radikal förändring. Därför tror han att Janne Jönsson vore den bästa. Janne kan Norsk fotboll. Janne har utvecklat Stabæk till ett topplag genom att spela "onorskt". Janne kan internationell fotboll även om han inte har samma erfarenhet på det området som Henke, Backe eller Svennis. Och Janne förstår Norge och Norskt tänkande - vilket är väldigt viktigt i sammanhanget.

Men Donkeyman vet också att det är "Gutteklubben Grei" som utser förbundskaptener. Och det är farliga grejor att tänka i lite nya banor. Därför tror han att det blir Hasse Backe i Sverige och Drillo i Norge. Och han tror inte heller att någondera landslaget kommer att bli något särdeles förändrat på lång tid. Samtidigt tror Donkeyman att just radikal förändring och nytänkande är det det som skulle föra landslaget framåt. Men det blir knappast så mycket av det vid den här korsvägen.

Och där vill Donkeyman speciellt hänvisa till just epoken med Drillo. Han kom med något nytt. Han fick chansen att genomföra sina radikala idéer. Och han lyckades. Sedan är det en helt annan sak att fotbollen förändras och det som var bra för 20 år sedan inte nödvändigtvis funkar i dag. Fotbollsresultat är (och kommer alltid att vara) färskvara. Så vad är det i vägen med att göra något radikalt och satsa på Henke och Janne Jönsson. På var sin sida om "kölen".

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, sverige, norge, förbundskapten

Det mesta gick åt h*****e i helgen

2009-10-12T06:40:00.003+02:00

Swebank Arena, Ö-vik, Lör 10. Okt 2009
MODO Hockey - Rögle HC 2-3
(On site)

Skapar chanser 2. Sätter in dom 3

Den här matchen var en sorglig historia för alla de som önskar att MODO skall lyckas i vinter. Men det var en typisk hockeymatch där det ena laget VILLE MYCKET MER. Visserligen förde MODO matchen i stort sett hela tiden. Visserligen skapade MODO målchanser nog till att vinna matchen. Men inte f*****n.

Donkeyman såg bara två ljus hos MODO. Förstalinen är helt suverän. Det är också i huvudsak den som är kreativ och som skapar farligheter. Men i Elitserien vinner man inte på en enda fungerande femma. Man måste ha mer.

Coachen Horawa stiger i min aktning. Jag gillar tränare som verkligen coachar laget. Som vågar göra förändringar. I tisdagsmatchen borta mot Timrå bytte han keeper vid 0-2 efter sex minuter. Enligt egen utsago inte därför att keeper spelat dåligt utan för att "väcka laget". Något som också lyckades.

Mot Rögle bänkade han Salomonsson och Hans Jonsson hela sista perioden. De hade till dess inte producerat något som helst bortsett från onödiga utvisningar. Han kostade också på sig att toppa laget ännu hårdare och köra de produktiva spelarna mer eller mindre kontinuerligt de sista sex-sju minuterna. Dessutom tog Horawa ut målvakten i eget underläge med nästan tre minuter kvar. Och det var nära att den satsningen lyckades. Rögle var knappt ute ur egen zon under den tiden.

Men ser man lite mer filosofiskt på det hela så har serien startat på ett sätt där alla slår alla så trots dålig poängskörd ligger MODO ändå bara några frå pinnar bakom tredjeplats. Medan HV och Färjestad har seglat ifrån de andra. Lite grand. Vilket betyder att ännu är det hopp. Men det är helt uppenbart att laget skriker efter en måltjuv utanför första uppställningen. Eller går man och väntar på Frälsaren i år också ?

Seglade bort gjorde också den Svenska chansen att få deltaga i SydAfrika VM. Och Donkeyman tycker att nu kan också landslagsledningen segla bort. Det är dags att bygga ett nytt lag med en ny organisation. 12 år är väldigt mycket som tränare för ett lag. Det förekommer nästan inte på klubbnivå.

Men problemen ligger djupare än så. Svenska klubblag och det Svenska landslaget spelar på säkerhet i första hand. Man får nästan en liten känsla av England och Italien för 40 år sedan. Och så strävar man efter korta och snabba anfall "där inte någon hinner sabba anfallet genom sin dåliga teknik".

Uppenbarligen kan man vinna Allsvenskan på en sådan taktik om den förfinas tillräckligt. Men det håller över huvud taget inte mot de bättre lagen ute i Europa. Den sortens fotboll har dessa motmedel mot.

Och nu var det en match som vi MÅSTE VINNA. Oavgjort var inte bra nog. Och så satsade vi på att hålla nollan och hoppas på att Zlatan skulle peta in en eller annan boll. Vilket inte skedde.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, rögle

MODO - Skellefteå

2009-10-07T09:39:00.003+02:00

Swebank Arena, Ö-vik, Tisdag den 6. Okt 2009
MODO Hockey - Skellefteå AIK 6-2
(Live on site)

Ville vinna 6. Orkade inte ladda igen 2.

Matchen:
MODO som har startat serien dåligt reste sig och tog revansch på alla domedagsprofeter. Man körde lätt och elegant över Skellefteå som hittills i år har spelat bra. Plötsligt satt "power play" och "box play" som de skulle. Skellefteå verkade totalt sakna vilja. Och i sista perioden hade den annars så röststarka Skellefteklacken krympt ihop till en tunn skara. Till och med stortrumman hade packat ihop och gått - antagligen för att dränka sorgerna i någon av barerna.

Dramatik:
Lite i början men det stod ganska snart klart att SAIK inte hade dagen. Redan en bit in i andra insåg man hur det skulle sluta.

Varför vann MODO:
Bättre i allt. Samtidigt som SAIK verkade trötta och håglösa. Det verkar som om MODO:s generaltorsk i Södertälje sist var vad som behövdes för att väcka upp laget.

Lagen:
MODO hade keeperkris förra säsongen. Nu har man plötsligt tre stycken högklassiga keepers. I dag stod tredjekeeper "Zacke" helt prickfritt. Det var ett helt nytänt MODO-lag som inte gav SAIK en chans. Låt oss hoppas att detta inte bara var en tillfällig urladdning.

SAIK har förväntats vara lite upp och ned i år. Hittills har det varit mycket upp men i går var det ned. Man såg inte något av deras snabba och fantasirika spel. Och det som de skapade tog keeper hand om.

Kommentar:
Som vanligt trevligt i SweBank. Donkeyman fick hällt i sig ett lagom kvantum med halvlitrar. Det var en helt ok helkväll. Båda klackarna var högljudda och höll stämningen uppe. I synnerhet en manstark MODO-skara höll fanan högt. Medan SAIK-arna avslutade matchen inne i baren.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, skellefteå

TIL - Brann

2009-10-04T21:05:00.003+02:00

Alfheim stadion, söndag 4. Okt 2009, Tippeligaen
Tromsø IL - SK Brann, 0-2
(Sett på Internet)

Dåliga grejor 0. Petar in bollen när chansen gives 2

Matchen:
En mycket chansfattig match. Tromsø hade mycket boll och förde spelet. Men skapade nästan inte några ordentliga målchanser. Så gav man bort bollen när Koppinen gjorde en försvarstabbe. Och Huseklepp visade varför han är landslagsman. När han väl fick chansen så stod det 0-1. Kort och kontant.

Med en knapp halvtimme kvar kom Sigurd Rushfeldt in för Tromsø. Och då blev det bättre. Mycket bättre. Laget började skapa chanser. Men som vanligt - inte f****n att någon kunde omsätta chanserna i mål. Men det kunde Brann. En målchans till. Pang upp i taket och så stod det 0-2.

Remi Johansen visade åter vilket enormt fynd han är för TIL. Men det verkar precis som om omgivningen inte tror på honom. När Remi gör en supergrej och skickar fram en kanonpassning så har den som skall få bollen redan stoppat sitt löp. Så det blir inte något. Antagligen trodde han inte att RJ skulle klara av att få fram bollen.

Dramatik:
Det var ju jämnt länge. Men någon stans har man slutat att tro på TIL:s förmåga i år. Så resultatet var nog som alla väntade sig.

Varför vann Brann:
Två lag som "wannabe" i toppen. Men TIL har inte förmåga till att utnyttja sitt spelmässiga övertag. När man kommer in i straffområdet tar det stopp. Medan Brann kan spela på säkerhet och laget vet att man gör mål på de få chanser man får.

Klubbarna:
TIL är nu borta från varje möjlighet till en 4:e plats och Europaspel. Vilket är långt undan den målsättning man hade efter förra årets bronsmedalj och när man hade ännu bättre lag i år. Men det är tätt i mitten så nu kan det lika gärna bli en 6:e som en 10:e plats. Och tar man inte fler poäng så kan man till och med åka ur. Dessutom är ekonomin kass. Frågan är vad slags lag man har nästa säsong.

Brann har nu 4:e platsen i hand. Och kan klättra ännu längre. Med goda resurser så kan tränare Steinar Nilsen bygga ett ännu bättre lag till nästa säsong.

Kommentar:
Matchen illustrerar också hur beroende TIL är av Sigurd Rushfeldt. När han är inne händer det spännande ting. Utan honom händer inte något förnuftigt framför mål.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge

NHL och Elitserien

2009-10-04T10:34:00.003+02:00

Donkeyman har sett en handfull matcher på TV och kommenterar dem i klump.

Detroit Red Wings - St Louis Blues 3 - 4
St Louis Blues - Detroit Red Wings 5 - 3
Södertälje SK - MODO Hockey 5 - 0

Spelar smart, 2 vunna. Lever på gamla meriter, 0 vunna

Utnyttjar chanser 5. Kan inte göra mål 0

Oj, oj, oj vilken skillnad det är på NHL och Elitserien. I vart fall botten på Elitserien.

"The Big Red Machine" skulle köra över St Louis i två raka matcher på Globen. Och började i stor stil bägge dagarna. Men med tiden åt sig Blues sakta tillbaka in i matcherna. De tog över och de vann. Deras recept var enkelt: De spelade tätt, de krympte ytorna, de kämpade hårt och inte minst - de gjorde enkla mål. De enkla mål som Red Wings inte gjorde. Red Wings försökte spela en stor hockey som man inte riktigt hade täckning för.

Ser vi till MODO-matchen så var det lite av samma sak. SSK gjorde de mål som MODO inte lyckades få in. Det var långt in i sista perioden som SSK fick 2-0. Och sedan fick de två mål på samma power play. Först gjorde de 3-0 i spel 6/4 vid avvaktande utvisning. Sedan gjorde de 4-0 i efterföljande pp. Och så drällde 5-0 in sekunderna efteråt.

Ett vinnande koncept i vår hemvävda hockey är bra försvarsspel baserat på en helvetes bra keeper. Så tar man vara på de chanser framåt som alltid erbjuds. Effektivt power play, snabba kontringar och petar in de få öppna chanser som skapas i vanligt 5/5 spel. Ett koncept som är förvillande likt framgångsreceptet i Svensk Fotboll. Ersätt bra power play med fasta situationer och gör keeper något lite mindre dominerande så är det i grunden samma sak.

MODO har detta år ett bra försvarsspel. Man har en bra keeper. Men man har eländigt power play och man har inte något riktig goalgetter. Gör man något åt den saken så börjar laget också att vinna.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, nhl, elitserien, modo

MODO - Brynäs

2009-10-02T12:10:00.003+02:00

Swebank Arena, Ö-vik, Torsdag 1. Okt 2009
MODO Hockey - Brynäs IF 1 - 1
(Live on site)

Avslagna utan måltjuv 1. Energiska utan målgörare 1

Matchen:
En ganska intensiv match. Brynäs hade mer initiativ och förde matchen långa perioder. Men MODO hade också sina chanser. Skulle det delas ut stilpoäng hade Brynäs vunnit. Bägge lag visade en totalt avsaknad av riktiga målgörare. Hade "Foppa" varit kvar skulle MODO antagligen tagit sin första trepoängare. Därför att i löpet av en hel match vaskar han fram ett par mål åt laget. Antingen i form av en delikat framspelning till någon i ett läge som man bara inte kan missa. Och får han själv chansen så sätter han den.

Det är också detta som skiljer topplagen från mitten i alla lagspel. De goda lagen gör mål på sina chanser. De i mitten skapar en mängd chanser men missar dem. Skall man döma av dagens match så var det alltså två mittenlag som möttes.

Dramatik:
En match som böljar fram och tillbaka och som slutar 1-1 är med naturnödvändighet dramatisk.

Varför blev det oavgjort:
Bägge lag visade stor oförmåga i konsten att göra mål. Samtidigt som bägge visade upp gott försvarsspel.

Klubbarna:
Brynäs har haft några dåliga säsonger. De är bättre nu. Men det hjälper så lite om man inte kan göra mål.

MODO har betydligt bättre försvarsspel än tidigare. Dessutom har man äntligen en bra keeper igen. All credit till Niklas Svedberg. Och eftersom Malek egentligen är förstekeeper så är han antagligen ännu bättre. Det blir få mål baklänges i år. Men sedan "Foppa" drog saknar man folk som kan peta in pucken. Fortsätter den trenden blir det lite framåt. Och vilka ynkliga "power play". Både i 5-4 och 5-3. Det blir det dåligt med poäng av.

Kommentar:
Fantastiskt kul att vara på "Swebank" igen. Donkeyman kom tidigt, drog i sig flera halvlitrar före matchen och sög i sig atmosfären. Trots att det var lite halvtunt med folk var det stämning. Längtar redan till nästa match.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, brynäs

Lyn - Tromsø

2009-09-27T19:52:00.005+02:00

Ullevål Stadion Söndag 27. Sep 2009
IL Lyn - Tromsø IL 0 - 1
(Internet)

Bankrutt 0. Sead Ramovic 1

Matchen:
Lyn var bäst i första halvlek och en bit in i andra. Men Tromsøs keeper Ramovic ordnade upp i alla farligheter. Sedan gick det som det så ofta går när ett bottenlag pressar ett lag högre upp i tabellen. När man inte får mål så gör de andra plötsligt mål. Och därifrån och in så var det Tromsøs match. Segern kan betecknas som välförtjänt men med lite flax hade det gått andra vägen för Lyn.

Dramatik:
Spännande. Men i grund och botten en dålig fotbollsmatch. Det fattades bara att det skulle regna och vara en riktig leråker.

Varför vann TIL:
Man har en av Tippeligans allra bästa målvakter. Medan Lyn har sålt undan det mesta av sina toppforwards. TIL är i medgång. Lyn i motgång. Och då blir det så här.

Klubbarna:
TIL har på några dagar spelat oavgjort med Norges absolut bästa lag borta. Sedan har man slagit det näst bästa laget hemma. Nu kom man till Oslo för att möta det absoluta bottenlaget i serien. Och lyckades vinna. Donkeyman ser matchen som en examen. Det hade varit ganska typiskt TIL att först göra två toppinsatser och sedan gå på trynet mot bottenlaget. Men denna gång ej. Med bra utdelning på de sista matcherna och lite flax i de andra resultaten så är en fjärdeplats inom räckhåll.

Lyn går en mycket värre match på onsdag. Då avgörs om hela klubben kommer att konka. Och då försvinner laget ut ur seriesystemet på obestämd tid. Klarar man av att undvika konk så försvinner man i vart fall ut ur högsta serien. Det räcker inte att ha ett ungt och lovande lag. Serietabeller visar inte framtida framgångar. De visar läget just nu.

Kommentar:
Ingen idé att ödsla mer energi på detta. Bortsett från att de två hockeymatcher som Donkeyman recencerade tidigare i dag var betydligt mer högklassig underhållning än detta. En fotbollmatch mellan tabellmitt och tabellbotten sent på hösten är helt enkelt inte någon höjdare.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge

Hockeypremiär

2009-09-27T11:01:00.003+02:00

Skellefte Kraft Arena, Torsdag 24. Sep. Elitserien
Skellefteå AIK - Luleå HC 3-1

Hovet Stockholm, Lördag 26. Sep. Elitserien
Djurgårdens IF - MODO Hockey 1-2 (sd)
(Bägge på TV)

5 spelare på banan 3. Några i utvisningsbåset 1
Stockholms Stolthet 1. Foppa 2

Donkeyman har varit på jobbresa. Vilket gjorde att han tillbringade hela torsdagskvällen på Arlanda i avvaktan på att sista turen på "Foppaflyget" skulle ta honom till Ö-vik. Så han fick se Elitseriepremiären på O'Learys på Terminal 4. Som trots att man hade jättestora skyltar som meddelade att man skulle visa MODO ändå valde att visa SAIK i stället. Lördagens MODO - match beskådades på Ö-kiosken i Husum. Den visade sig vara en fem-pilsners match. Dvs - en dj***t bra match.

Varför vann SAIK?
Luleå bestämde sig för att tillbringa första och början av andra perioden i utvisningsbåset. När man kom en liten bit in i andra så låg man redan under med 3-0. Då först började Lulelaget spela hockey. Men dess värre hade man lämnat älgstudsarna hemma i Norrbotten och tagit med sig ärtbössor i stället. Trots enorma mängder med skott på mål fick man inte in något förrän helt på slutet. Skellefteå gjorde det de skulle och vann matchen säkert. Men samtidigt såg man mellan raderna att Lule har mycket mer att ge.

Varför vann MODO?
De hade "Foppa". Vilket DIF inte hade. Och "Foppa" kämpade och slet precis som vanligt. Varvat med helt geniala genomspelningar och tekniska detaljer i den högre skolan. "Foppa" spelar ganska fult men han sparar sig inte ett dugg. Vilket lyfter hela laget.

Vad visade matcherna?
De fyra lag som Donkeyman nu har sett kommer knappast att hamna bland "top fyra". Men alla har kapacitet att fylla platserna bakom. Skall man komma på övre halvan är det viktigt att inte förlora poäng mot nedre halvans lag. Faktiskt viktigare än att sno en del "bonuspoäng" mot topplagen. Och just det har nog de här fyra lagen kapacietet att göra.

I andra omgången visade Lule sin kapacitet genom att helt köra över SSK. Medan Rögle har visat tänderna mot bägge finallagen från förra året. Det kommer inte att delas ut några gratispoäng i Ängelholm i år heller. Och jag tvivlar på att den samlade expertisen har rätt när man dömt ut Rögle så till de grader på förhand.

När det gäller MODO så kan man undra vad de klarar utan "Foppa". Med honom ligger vägen ganska utstakad mot övre halvan. Laget kommer säkert att ta överskott med poäng mot mitten och botten och är starka nog till att få lite "bonus" mot topplagen då och då. Men utan "Foppa" - fanen vete. Jag är också ganska övertygad om att Lule kommer högre än SAIK i slutänden. Även om SAIK nog kommer att ha ett skapligt säkerhetsavstånd ned till botten av tabellen. Vart "Hardyeffekten" kommer att föra Djurgårn är svårt att säga. De har spelat två bra matcher och fått en pinne. Men det är 53 matcher kvar. Kanske ett gott tips är att de kommer att fortsätta med stor entusiasm för att med tiden dabba av en del. Donkeyman tror att hans tabelltips härom dagen inte var så krokigt trots allt.

Om Hockey
När man ser matcher ute på resa så inser man hur stort det är med Hockey i Sverige. När SAIK - matchen började på Arlanda fylldes O'Learys till sista ståplats medan de andra sjappen runt om stod tomma. Och ölkön var så lång att inte ens en så rejäl ölhund som Donkeyman orkade stå i kö för att få påfyllning. En person till bakom disken hade helt säkert dragit in sin lön många gånger om. Samma på ett litet sjapp uppe i lilla Husum. In the middle of nowhere. Men nog fylldes det upp för att se MODO-matchen. Och efter matchen spreds alla som agnar för vinden igen.

Jämför man så med de oändliga fotbollsmatcher som står på från morgon till kväll på dessa ställen så kan man lugnt beteckna dem som någon form av "muzak", dvs ointressant bakgrund med rörliga bilder.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, modo, djurgården, skellefteå, luleå

Halmstad - Helsingborg

2009-09-20T14:27:00.006+02:00

Örjans Vall. Lördag 19. Sep 2008. Allsvenskan
Halmstad BK - Helsingborg IF 2-1
(TV - match)

Nedflyttningskandidat 2 Guldkandidat 1.

Matchen:
Halmstad tog ett grepp om händelserna i 1:a halvlek och behöll det genom stora delar av matchen. HBK hade bättre rörlighet, man släppte bollen till varandra men framför allt. MAN VILLE VINNA. HIF var stillastående och passivt. Man visade inte någon entusiasm.

I halvtid kom Henke Larsson och Markus Lantz in. Då blev det lite bättre. Men med tiden så lunkade man in i ursprungstempot igen.

1-0 och 2-1 målen var kanonskott från långt ute på banan av Mikael Görlitz resp Markus Lantz. HBK:s 2-0 var en jättetabbe av HIF:s vänsterback. Lag som vinner Guld gör aldrig sådana tabbar - HIF kommer inte heller att vinna Guld i år. De tar knappast medalj heller.

Dramatik:
Inte mycket. Man satt mest och väntade på slutsignalen och undrade varför man över huvud taget hade offrat tid på det här.

Varför vann HBK:
De ville mer. De försökte. Och de behövde poängen bättre. Detta var ett typiskt exempel när vilja slår klass.

Klubbarna:
HIF har haft stora ambitioner inför säsongen. Det är bara att glömma dessa. Av den här föreställningen att döma så kommer man att surfa in en bra bit nedanför medaljerna. HBK å sin sida hade förlorat 4 raka och inte vunnit på 14 matcher. Nedflyttning började bli en fullt möjlig realitet. Nu lyckades man med att få det trendbrott som behövdes. Samt ett litet andrum.

Kommentar:
Detta var dåliga nyheter för de bägge Stockholmslagen Djurgården och Hammarby som verkar att mer och mer gå ned sig i nedflyttningsträsket. Nu har Örgryte börjat vinna. Nu har GAIS börjat vinna. Nu har Halmstad börjat vinna. Det börjar bli tunt med räddningsplankor nu. Om inte DIF och / eller HIF också börjar vinna så är det kört. En av förlorarna blir AIK som enligt uttalanden i pressen förlorar 8 millar om bägge de här lagen åker ur. Men även de andra lagen kommer att förlora stort om de ersätts av publikfattiga lag.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, helsingborgs if, halmstad bk

Elitserien startar

2009-09-19T09:48:00.003+02:00

Nu börjar vinteridrotterna på allvar. I hockey börjar Elitserien och Allsvenskan. I bandy är det träningsmatcher och försäsongscuper i mängder. Samtidigt som fotbollen börjar närma sig slutet.

Både Aftis och Excessen har kommit med gigantiska hockeybilagor. Och varje skribent roar sig med att tippa Elitserien. Så ock Donkeyman:

De tre första:
HV 71, Frölunda och Linköping

De här lagen kommer att hamna på de tre första platserna i Elitserien. De kommer också att gå till semifinal där seriesegraren möter (och slår) en fjärde utmanare nerifrån tabellen medan tvåan och trean möter varandra. Och ett av de här tre blir också Svenska Mästare. Varför tippar Donkeyman så - de här tre är helt enkelt bättre än de andra. Punkt.

Säkra på slutspel:
Färjestad, MoDo, Luleå och Timrå

De här lagen hamnar i zonen just under de bästa. De kan slå de "tre stora" i en enstaka match då och då men de har inte en chans att nå upp till dem tabellmässigt. Inte heller kommer de att hamna nedanför slutspelsplats. Rent statistiskt så bör ett av dessa göra en väldigt bra säsong och hota de stora. I så fall tror jag på Färjestad. Som kanske alldeles för många har avskrivit inför säsongen.

Resten:
Skellefteå, Djurgården, Brynäs, Rögle och Södertälje.

De här lagen får kämpa om den sista slutspelsplatsen och om att undvika kvalserien. Nästan alla kommentatorer tror att Rögle och SSK skall vara gjutna på sista och näst sista platsen. Donkeyman är inte helt övertygad om den saken. Han tror inte att de är särdeles mycket sämre än de andra i den här trion. Däremot kan man nog räkna med att ett av de här lagen visar sig vara lite bättre än väntat. I sådana fall tror Donkeyman på DIF och "Hardy-effekten".

Donkeyman har för övrigt varit på MoDo-kansliet på Swebank Arena och avhämtat sitt årskort. För det facila priset av 9900 spänn kan han avnjuta både grundserie och slutspel. Samt slänga i sig ett antal halvlitrar före match och i pauserna. Sektion 204, Rad 7, Plats 2 ....... I helt suverän närhet till toaletter, ölstuga och korvsjapp. Donkeyman glädjer sig som ett litet barn till årets säsong.

När det gäller Allsvenskan så är den också spännande. Donkeyman tror på Leksand, Malmö och AIK som suverän tättrio. Men därifrån och neröver känns det väldigt osäkert. Det är många bra lag med höga ambitioner. Som kommer att slå tätlagen lite då och då. Men som också kommer att lika regelbundet ta stryk av bottenlagen och varandra. Vilket gör att den ovan nämnda trion tabellmässigt kommer att dra ifrån. Och fanen vet om inte Leksand och Malmö kommer att ta steget upp i år och ersätta två av dagens Elitserielag. Det känns nästan så.

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, modo

Oväntad Sponsor

2009-09-17T10:09:00.003+02:00

England har ett omfattande och väl utvecklat seriesystem som sträcker sig långt nedanför "Football League". Nivån just under är känd som "Nationwide Conference" och under denna ligger "Conference North och South". Dessa serier går numera under artistnamnet "Blue Square Premier" samt "B S North" och "B S South".

En klubb som sakta men säkert har jobbat sig upp från absoluta botten till BSP är AFC Wimbledon. En klubb som ägs och drives av sina supporters. Klubben bildades sedan Wimbledon FC blivit Milton Keynes Dons och flyttat ut från London. De har gått från "Combined Counties League" (nivå 9) och vidare genom "Ryman League First Division" och "Ryman League Premier" till "Blue Square South" och gör nu sin första säsong i "Blue Square Premier" eller som alla säger "The Conference". Det vill säga nivå 5 i Engelsk Fotboll.

Och fotbollen i the Conference har varit gynnade av ett förmånligt TV-avtal med Setanta television. Ett avtal som starkt bidragit till populäriteten hos så kallad non-league football. Bortsett från ett icke föraktligt antal pund till klubbarna. Men inför denna säsong drabbades dessa av att Setanta försvann under sommaren. Vilket innebär ett avsevärt ekonomiskt avbräck för dem. Något nytt TV-avtal med någon annan station har man inte heller varit i stånd att teckna.

Så det var minst sagt välkommet när "den goda fen" oväntat och plötsligt svängde sitt trollspö och sponsrade de bägge divisionerna med totalt sett en million engelska pund. Det vill säga långt över 10 millar uttryckt i Svenska spänn. Topplagen kan inom kort vänta sig en check på si så där 25-30.000 pund var. De andra något mindre. Som kompensation för det förlorade TV-avtalet.

Vem var så "den goda fen"? Ja, även det var oväntat. Det är alltså Premier League. Det vill säga de Engelska elitklubbarna som väljer att strö pengar över toppskiktet av "non-league football". Med motivering att detta utgör en viktig och integrerad del av den Engelska fotbollens pyramid. Som alltså Premier Leagueklubbarna anser sig betjänta av att stötta rent aktivt. Och visst verkar det förnuftigt. Det är onekligen här som den stora mängden Engelska unga talanger får sin fotbollsfostran. Så en levande non-league fotboll innebär också tillgång till en levande plantskola.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, england, premier league

Sandefjord - Tromsø

2009-09-13T19:55:00.006+02:00

komplett.no Arena. Söndag 13. Sep 2009. Tippeligaen
Sandefjord - Tromsø 2-0
(Sett på Internet)

Laget med Malick Mané 2, Laget utan futt 0

Matchen:
Två lag med behov av att skaffa sig större "säkerhetsavstånd" till bottenstriden. Sandefjord är på väg att klara säsongens målsättning dvs att hänga kvar med marginal. TIL upplever däremot säsongen som något misslyckad och hade i kväll som ambition att ta sig närmare toppen. Fram till sista kvarten var det en typisk 0-0 match. Inget av lagen skapade egentligen något som helst av bestående värde.

På slutet skapades tre minnesvärda möjligheter. Först hade Sandefjord en hörna som ledde till en boll som möjligen var inne men situationen kokade ned till frispark utåt. Sedan gjorde Malick Mané 1-0 med en superprestation som mycket väl kan bli "rundens mål". Och slutligen avgjorde samme Mané matchen.

Dramatik:
Både ja och nej. Matchen var i stort sett som en avslagen pilsner. Det var svårt att minnas en mer uppenbar 0-0 match. Men så förändrades allt i slutskedet.

Varför vann Sandefjord:
Man hade flax. Rätt spelare dök upp i rätt ögonblick och förändrade en uppenbar 0-0 match till en härlig seger.

Lagen:
Det är inte mycket att kommentera. Stabilt fotbollshantverk - inte något mer. Men hatten av för Manick Mané som genom en superprestation blev skillnaden mellan lagen.

Kommentar:
Den här gången vann Sandefjord i Fotbollens Allmänna Offsidelotteri. Deras 2-0 mål kunde lika gärna ha blivit avvinkat för offside. Men det blev inte så. Och TV-sändningen visade att det var ett riktigt domslut. Men i 50% av fotbollsmatcher hade resultatet (med orätt) blivit 1-0.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll

Elfsborg - GAIS

2009-09-12T17:59:00.005+02:00

Borås Arena, Lördag 12. Sep 2009, Allsvenskan
IF Elfsborg - GAIS 2-2
(Sett på TV)

Guldfavorit 2, Bottenstrid 2

Matchen:
Elfsborg har utpekats av de flesta till favoriter i Allsvenskans spännande guldstrid. Och då skall man helt enkelt vinna hemmamatcher mot lag från nedre halvan.

GAIS är i högsta grad inblandade i bottenstriden. Första delen av Allsvenskan bjöd man upp till vacker fotboll som gav lite med poäng. Men ambitionerna stod inte i förhållande till kompetensen. På senare tid har man förvandlats till ett lag som spelar välorganiserad försvarsspel kryddat med giftiga kontringar och sedan dess har poängen runnit in. Det börjar nu bli länge sedan man förlorade. För Norska läsare kan informeras att den gamle Vikingtränaren Benny Lennartsson nu jobbar för GAIS.

Elfsborg spelade bättre. Hade mest boll och borde vunnit. Men GAIS var hela tiden giftiga och visade moral. De låg under två gånger men vände bägge gångerna.

Dramatik:
Massor. Två gånger trodde man att nu har Elfsborg tagit grepp och vinner. Men bägge gångerna kom GAIS tillbaka nästan omgående och kvitterade.

Varför vann inte Elfsborg:
GAIS välordnade försvarsspel i kombination med giftiga kontringar och effektiva fasta situationer var avgörande. Kryddat med en fantastisk keeper i form av Dime Jankulowski och så Wanderson. Mannen som mest gick och vilade sig när Elfsborg hade bollen men som med ett ryck gjorde sig spelbar när GAIS fick tag i den. Varefter han antingen spelade fram någon eller vaskade fram en chans på egen hand.

Hemmalaget:
Spelade bra fotboll. Hade mycket boll. Visade stora kvaliteter. Men ...... ett mästarlag sätter bollen i mål när möjlighet bjudes. Det gör inte Elfsborg. Och ett mästarlag släpper inte in halvchanser. Det gjorde Elfsborg. Tvivlar på dem som guldlag i år efter detta. I dag förlorade de definitivt två poäng.

Bortalaget:
Var mycket bättre än tabellsituationen skulle säga. Detta var dåliga nyheter för en Söderkis som Donkeyman med tanke på att även Hammarby är med i bottenstriden. Men GAIS har också en liten kammare i Donkeymans fotbollshjärta så han vill inte se dem falla ur heller. Och efter den här matchen kan inte Donkeyman tänka sig att GAIS skulle hamna i Superettan till nästa säsong. I dag vann de i vart fall en välförtjänt pinne.

Kommentar 1:
Faktum är att GAIS gjorde matchens första mål och kunde därigenom vunnit matchen. På en underbar kontring där bollen gick på snöre mellan flera man. Men den underkändes för en offside som av TV-bilderna att döma lika gärna kunde varit obefintlig. Och här får Donkeyman vatten på sin kvarn igen. Fotbollens offsideregel måste ändras. På ett eller annat sätt. Donkeyman ser mycket fotboll och jag vill påstå att i genomsnitt en målsituation per match avgörs genom tvivelaktiga offsidebeslut. Det vill säga ett mål mer eller mindre ena eller andra vägen avgörs genom lotteri. I var fotbollsmatch. Det är inte hållbart.

Kommentar 2:
Det var uppfriskande att komma till Sverige och få se en Allsvensk match efter att ha följt Tippeligaen så länge. Detta var en mycket bra fotbollsmatch som hade mycket. Två högklassiga mål och två "grottarmål". Topp mot botten. Artisteri mot hårt arbete. Mycket sevärt.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, gais, elfsborg

Lotteri

2009-09-10T18:17:00.003+02:00

Donkeyman har nu kommit sig "on site" i NordSverige för höstens arbetsinsats. Men först var det en blixttur Tromsø - Oslo - Göteborg - Örnsköldsvik för ett antal sammanträden i Götet. Men resandet gjorde att han befann sig på nattåget från Västkusten mot Norrland i natt och missade därmed fotbollsbegivenheterna.

Vilket inte var någon större förlust om man skall tro tidningsreferaten. Visserligen tog Norge en säker seger mot Makedonien och blev tvåa i sin grupp. Men det gör antagligen inte någon skillnad därför att tvåan i Grupp 9 med största sannolikhet blir sämsta tvåa i kvalificeringen. Men med lite så kallad "griseflaks" där alla resultat går Norges väg kan Norge komma vidare till Play - Off. Fast inte på bekostnad av tvåan i Sveriges grupp (oavsett vem det nu blir). Vilket garanterar Play - Off för "vår" grupptvåa, dvs Danmark, Sverige, Portugal eller Ungern.

Sverige hade flax som vann 1-0 mot Malta trots ett våldsamt spelövertag och slöseri med chanser. Dessutom gick alla andra resultat Sveriges väg så nu har man faktiskt möjlighet att vinna hela greja. Men trots att man med hjälp av flaxen tagit sex poäng på två matcher så förlorade man en pinne i går. Därför att med en rejäl seger över Malta så hade man varit lika med Danmark. Som det blev nu så ligger Danmark i praktiken fyra pinnar före tack vare sin bättre målskillnad.

Därmed så är det inte säkert att Sverige vinner gruppen även om man vinner de två matcher som är kvar, Danmark borta och Albanien hemma. Det räcker alltså inte att slå Danmark borta, vi måste också vinna Albanienmatchen hemma. För att vara säkra på att gå till Play-Off. Men vinner vi en och spelar en oavgjord på de två sista så kan vi mycket väl sluta som trea i gruppen och missa allt sammans. Vilket nog är det mest sannolika resultatet. Åtmindstone om man skall tro de utländska spelbolagens oddssättare, som brukar ha pejl på sådant.

Fast man kan vända på det hela. Vi var inte bra nog till att avgöra vare sig matchen mot Ungern eller Malta tidigt trots att vi hade alla chanser i världen. Alltså var vi inte heller bra nog till att skapa en "matchboll" inför Danmarksmatchen. Vi får alltså hoppas på att vår lyckliga trend fortsätter. Samtidigt kan man verkligen fråga sig hur herr Lagerbäck kan anse att vi har gjort en strålande match. Även en aldrig så hoppfull landslagstränare måste sätta spaden i jorden och acceptera att en mängd chanser inte vinner någon fotbollsmatch. Det är mål som gör det.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, Sverige, Norge

TV Rättigheter

2009-09-07T11:46:00.006+02:00

Det var den 8. Juni år 1990. Platsen var Durban, SydAfrika. Donkeyman var på jobb. Utsänd av ett Svenskt rederi för ett par månaders uppehåll i RSA (Repulic of South Africa) som det hette på den tiden.

Puben på Donkeymans hotell fylldes av fotbollsentusiaster. Det var nämligen första dagen av Fotboll VM i Italien. Premiärmatchen skulle gå mellan Argentina och Camerun. Men innan sändningen startade höll sportchefen i den Sydafrikanska statstelevisionen ett känslosamt anförande. Ett anförande som var bland det starkaste som Donkeyman har sett i sådana sammanhang. Den gamle mannen berättade om de långa förhandlingar som hade lett till att man fått rätten att visa matcherna i SydAfrikansk TV. Och han grät av glädje - i direktsändning - när han med stolthet kunde förkunna att nu får vi äntligen se matcherna.

Detta var nämligen på slutet av Apartheidtiden och SydAfrika var utsatt för bojkott från den politiskt korrekta delen av världen. En bojkott som också inkluderade kulturutbyte som till exempel sportsändningar i TV. Men nu fick man äntligen rätten att faktiskt se matcherna. Och det jubel som bröt ut på hotellpuben var mäktigt. (När matchen började fick även hotellpersonalen lov att komma in i puben och se matchen. TV var inte var mans egendom den gången. I vart fall inte i Afrika.)

Sedan fick vi se Camerun slå Argentina. Och den 38 årige Roger Milla blev storstjärna. Till våldsamt jubel i puben. För att inte säga extas. Jag har sällan upplevt en sådan stämning framför en TV-skärm. Det skulle i så fall vara Norge-Brasilien ett par VM senare. För det var inte något tvivel om saken. Här solidariserade man sig med Afrika och höll på de Afrikanska lagen. Och Camerun gick ända till kvartsfinal där man pressade England långt in i en förlängning för att slutligen förlora med 2-3. Medan Sverige gjorde en usel turnering och förlorade alla matcher. Inklusive den berömda Costa Rica-matchen. Argentina å andra sidan gick ända till final och förlorade den med 1-0 mot Västtyskland. (För övrigt en av historiens sämsta finaler.)

Men jag glömmer aldrig den entusiasm som hela nationen SydAfrika visade för laget från Camerun. Här samlades alla folkgrupper vita - färgade - indier - svarta runt TV-skärmarna och vrålade fram Camerunlaget.

Donkeyman berättar detta när man här i Norge upptäcker att NRK, det vill säga det statliga "public service"- TV:n har sålt rättigheterna till årets fotbolls VM till en betalkanal. De höga kostnaderna för att arrangera Melodi Grand Prix nästa år påstås vara orsaken. Och Donkeyman börjar sakteliga undra - vad skall man ha "public service" TV till om de inte skall vara en garant för att alla skall få se de allra största arrangemangen. Nu blir tydligen deras sportbevakning liktydig med vinterhalvårets dagslånga lördagar och söndagar med skidor, skridskor, backhoppning och skidskytte. Vad därutöver är får man betala för.

Skandal är bara förnamnet.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge

VM - Kval

2009-09-06T10:54:00.008+02:00

VM Kvalificering, 5. Sep 2009
Budapest. Ungern - Sverige 1-2
Reykjavik. Island - Norge 1-1
(Sett på TV - Zappat mellan kanalerna)

Laget utan Storstjärna 1, Laget med Zlatan 2
Laget med Gudjohnsen 1, Laget med Carew 1

Matcherna:
Sverige började bra. Körde över Ungern och borde vunnit med 4-0. Men man kunde inte utnyttja aldrig så goda möjligheter. Så kom en förarglig (men riktig) straff emot i 80:e i minuten. Och allt såg mörkt ut. Men Sverige jobbade på och efter 93 min och 7 sek i en match med 3 minuters förlängning bröts bollen djupt på egen planhalva, snabb passning till Elm som slog en underbar lång frispelning av Zlatan. Och skillnaden mellan världsspelare och "vanliga" spelare visade sig åter en gång. Zlatan lirkade in bollen. Visserligen via keeperns fot och den egna magen. Men in for bollen. Och Sverige är med igen. (Men visst är det flax att fotbollen har så tafflig tidskontroll).

Norge började också bra. Och hade goda chanser. Men med tiden tog Island över matchen mer och mer. Till slut blev det rättvist 1-1. Och var någon närmare segern så var det Island.

Dramatik:
Massvis. Spännande så in i h*****e. Bägge lag MÅSTE vinna. För att ha en chans att hänga med vidare i VM-kvalificeringen. Sverige vann i matchens sista spark och har fortfarande en chans. Medan Norge inte gjorde det, men man har fortfarande chanser av mer teoretisk natur.

Varför gick det som det gick:
Sverige var bra. Och Sverige hade Zlatan. Norge var inte bra. Och man hade inte Zlatan.

Favoritlagen:
I grunden har både Norge och Sverige landslagskris. Som Donkeyman ser saken måste det till radikala förändringar i Norsk fotboll. Och Donkeymans gamla moder lärde honom att en trappa städas lämpligen uppifrån. På samma sätt måste man börja med att låta kvasten gå i den centrala organisationen hos NFF. För att så sakteliga gå in på landslagsnivå.

"Drillo" kom in som ett kontroversiellt alternativ en gång för bortåt 20 år sedan när Norge såg en uddamålsförlust mot Ungern som ett banbrytande framsteg. Han sjösatte ett kontroversiellt men effektivt spelsystem där man utnyttjade de spelare man faktiskt hade på ett maximalt sätt. Vilket ledde till stora framgångar. Ända till dess att omvärlden lärde sig "hur man spelar mot Norge". Sedan dess har landslaget spelat "Drillofotboll" med stadigt minskande framgång. Nu är det dags att vädra ut det gamla och börja om. In med Jan Jönsson är Donkeymans recept. Men en ensam svala gör inte någon sommar. Det krävs en helt ny organisation.

Sverige har just nu lite bättre lag att tillgå. Men behovet av "clean out" är lika stort i den närmaste Öststaten. Donkeyman ser samma behov för storstädning, utvädring och lite frisk luft in i organisationen som i Norge. Kanske saken ställs på sin spets i Oktober eller November när det slutligen avgörs vilka som får Sydafrikaresa. Även här tror Donkeyman på samma recept som för Norge. In med Jan Jönsson. Jag tror nämligen inte att Norge rent mentalt kan acceptera en utlänning som ledare för landslaget. Norrmän behöver en Norsk lösning. Och då är "Drillo" lika bra som något annat.

Kommentar:
Å fy för f***n vad spännande. Riktig helkvällsunderhållning. Men det krävde stora mängder med pilsner. Det blir lite för mycket när man skall följa två landslag på samma gång. Två lag med problem dessutom. Men som gammal Hammarbyare är man van vid att förlora - och van vid underbara räddningar i sista stund. Fast det är inte bra för trycket hos en gammal man.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge, sverige

Spelprogram

2009-09-04T13:31:00.002+02:00

Så har då äntligen spelprogrammet dykt upp. Och Bandyförbundet uttalar att i framtiden skall de själva sköta om den saken och inte lämna ut det på entrepenad åt elitserieföreningen. På förekommen anledning så att säga.

Givetvis har protesterna redan dykt upp.

Speciellt från nykomlingen Haparandas sida. De menar att de borde ha fått åtmindstone ett par bortaresor med match fredag - söndag. Vilket inte har tillgodosetts. Däremot har de enligt eget önskemål fått i princip enbart hemmamatcher på onsdagar.

Inte ens premiären spelas hemma på söndagen utan det blir bortaresa till Vänersborg med match på lördag kväll den 31.10. Så historiens första elitmatch i Haparanda spelas på onsdagen den 4. November mot Kungälv. (Vilket inte heller är riktigt sant då tidigare Finska mästarlaget Tornio ju spelade sina hemmamatcher på Gränsvallen i Happis).

Hur som helst försöker Donkeyman och kompisar nu förskjuta jobbscheman samt fixa hotellrum och resor så vi kan övervara det historiska datumet.

Annandagsbandyn ville man spela hemma mot Bajen men i stället blev det bortamöte i Stockholm. Vilket antagligen kan bli ganska folkligt med tanke på den stora mängden Tornedalingar i Stockholm. Fast å andra sidan hade det nog blivit mycket folk och stor propaganda i Haparanda också. Kanske nästa år ....

För övrigt har Villa redan på bara några få dagar sålt ut sin Annandagsmatch mot Kungälv. Vilket bara visar vilken status som bandyn har runt Vänern. Helt otroligt egentligen. Men det illustrerar också vilken betydelse hallarna har fått. Redan nu spelas det matcher och diverse cuper. Och då har vi knappt kommit in i September. Undrar när seriestarten kommer att vara om 10 år. Mitten på Oktober? Eller kanske början?

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, haparanda

TIL - Fredrikstad

2009-08-31T04:11:00.002+02:00

Alfheim Stadion, Söndag 30.Aug 2009, Tippeligaen
Tromsø IL - Fredrikstad FK 2-0
(Sett på Internet)

På Upptur 2, På Nedtur 0

Matchen:
Det var förra säsongens silver- och bronslag som möttes. Men den här gången slåss FFK för att över huvud taget hänga kvar i serien medan TIL efter en eländig seriestart är på väg mot en stabil placering på övre halvan av tabellen.

Allt låg alltså till rätta för en nervös Söndagskväll. TIL har gjort ett par strålande matcher i Play-Off till Europaligaen medan den rutinerade "klubbräddaren" Tom Norlie har tagit över FFK. Vilket borde varit dåliga nyheter för TIL. Laget har dessutom enligt gammal tradition alltid svårt med "matcher man skall vinna".

Det blev över huvud taget inte någon spänning eller dramatik. FFK presterade nästan inte något alls medan TIL helt enkelt körde över dem. Med 2-0 ledning (som kunde varit mer) i paus blev andra halvlek en enda lång transportsträcka fram till slutsignalen.

Dramatik:
Ingen alls. Den stora dramatiken kommer på måndagen. Skall vi förlora några spelare innan övergångsfönstret stänger eller ej. En seger mot Athletico Bilbao hade varit värd 15 millar - minst. Nu uteblev dessa. Frågan är alltså om klubben behöver förstärka kassan akut eller ej. Samt om det finns tillräckligt bra anbud på några spelare.

Varför vann TIL:
Man var helt enkelt det bättre laget. Men det finns en förklaring som bidrog till detta i hög grad.

Sedan flera år tillbaka har FFK spelat 4-4-2 men nu gick man plötsligt ut med 4-3-3. En formation som herr Norlie älskar och alltid försöker spela. Problemet är att man dels måste ha de rätta spelarna till den formationen, dessutom måste laget kunna den. Gårsdagens FFK hade inte någondera. Varför det blev hönsgård för FFK:s del.

När man i andra halvlek lade om till 4-4-2 blev det betydligt bättre. Å andra sidan hade TIL då för länge sedan börjat "spela safe" och bevakade resultatet. Och det visade sig att det är betydligt enklare att spela på resultat mot ett bottenlag i Tippeligaen än mot ett Spanskt Ligalag.

Hemmalaget:
Visade än en gång upp stabilt och gott spel. Men visst finns det brister. Hörnorna till exempel. De gick som plockfrukt direkt till motståndarna. Och utdelningen på chanserna var dålig. Ungefär som vanligt alltså. Men det KAN bli en mer händelserik höst än vi tidigare har hoppats på. Laget är i form och plockar poäng hela tiden. Det är inte så långt upp till 3-4 plats och ingen av konkurrenterna kan sägas vara i god form just nu. De tar poäng av varandra kors och tvärs utan system. Håller TIL koken så är det alltså inte helt omöjligt att komma betydligt längre upp på tabellen än vad vi kunde hoppas på för ett par månader sedan.

Motståndarna:
FFK är Anders Grönhagens lagbygge som slog ut i full blomstring förra säsongen. De flesta hade nog väntat sig att detta var början på några goda år för Fredrikstad och dess stora och entusiastiska publik. FFK är ju en av de riktigt stora traditionsbärarna i Norsk Fotboll. Dess värre har Grönhagen blivit sjuk och i hans frånvaro har laget fallit samman. För bara några dagar sedan köpte man in Tom Norlie som räddare. Och det är en operation som fotbollnomaden Norlie har gjort flera gånger förr. Antagligen lyckas han en gång till. Men då måste han nog få laget att växa en hel del. Dessutom gick alla resultat emot FFK den här omgången så de ramlade ned till nedflyttningsplats.

I intervjuer efteråt menade Norlie att det framför allt behövs en mental förändring. Enligt honom tror spelarna fortfarande att de egentligen är ett topplag. Om han har rätt i detta vill Donkeyman låta vara osagt. Men han har ju erfarenhet av situationen så - vem vet.

Kommentar:
Allt som skall sägas är redan sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge

TIL - Athletico Bilbao

2009-08-28T11:23:00.004+02:00

Alfheim Stadion, Torsdagen 27.08.09, Play-Off till Europaligan
Tromsø IL - Athletico Bilbao
1-1. Bilbao vidare på 4-3 sammanlagt.

Lokala hjältar 1, Spanska Fullblodsproffs 1

Matchen:
Det blev en fantastisk torsdagskväll. Fyra år efter den senaste internationella stormatchen fylldes Alfheim till brädden av entusiastiska Tromsøværingar. Och ett manstarkt Baskisk supportergäng. TIL hade redan gjort två bragder. Först slå ut Dynamo Minsk och sedan slå ut Slaven från Kroatia. Nu gällde det en betydligt större tugga.

Stämningen var elektrisk. Och publiken fick valuta. TIL förde matchen från början till slut. Om det delades ut stilpoäng i en Fotbollmatch skulle det ha varit "rått parti". Detta var en match som TIL hade alla chanser att vinna. Och borde ha vunnit.

Situationen var att TIL hade förlorat i Bilbao med 2-3 och behövde vinna matchen. Medan det räckte för Athletico att försvara sig till ett oavgjort resultat.

Bilbao hade inte många upplagda chanser men det som var tog TIL-keeper Sead Ramovich hand om med elegans. Ända tills Athletico fick straff. En straff som hela publiken ansåg aldrig borde ha blåsts. Men dömt är dömt och det blev 0-1.

TIL däremot tog fram möjligheter på löpande band. Och en elegant nicklobb från Sigurd Rushfeldt fastställde det som skulle visa sig bli slutresultatet.

Dramatik:
Hela matchen höll Bilbao ned tempot och försökte dra ut på tiden. Något som blev mer och mer utpräglat ju närmare slutet man kom. När man så gör byten vid varje avblåsning under förlängningen och spelaren som skall ut förflyttar sig som om fötterna satt fast i lim rann sinnet på Tromsøkeepern som rusade ut och genom mild puffning försökte "sätta fart" på utgående spelare. Vilket resulterade i rött kort. Men också den sekundära effekten att vi förlorade all extra tilläggstid utöver den som tjänats in under matchen. Därför att nu var det ju plötsligt TIL som hade fördröjt matchen. Dumt men i högsta grad förståelig reaktion från Ramovich.

Straffarna:
Matchen i Bilbao präglades av att de fick en straff som absolut inte borde ha varit straff. Replay visar att deras spelare snubblar i sina egna ben och faller som en fura. Situationen är på gränsen till Gult kort för filmning.

I Tromsø fick de straff för hands. Ett skott från just utanför straffområdet täcks av Koppinen som får bollen på armen. Och här visar replay att visst var det straff. Han lyfter ut armen från kroppen för att täcka bollen. Men debatten i efterhand visar att den absoluta majoriteten av dem som sett bilderna menar att det inte var straff. Donkeyman är inte enig. Straffen var korrekt. Men dj*****t sur att få mot sig.

Varför gick inte TIL vidare:

Den enklaste förklaringen är två orättfärdiga straffar och dålig dömning. Men verkligheten är lite mer nyanserad än så. TIL kunde och borde ha gått vidare ändå.
TIL skapade massor med chanser men omsatte inte dessa i mål. Vilket inte är något speciellt för den här matchen. I Tippeligan kan man klara sig ändå men det går inte på Europanivå. Kännetecknande för alla de goda lagen är att de faktiskt gör mål när de får möjlighet.
TIL fick mängder av hörnor. Som nästan utan undantag gick rätt i nävarna på deras keeper. Och det är inte heller något speciellt för den här matchen. Det har varit ett kännetecken hela säsongen. Om varje hörna går till deras keeper så innebär också varje hörna att de får starta ett anfall från god position. Med "normal" utdelning på hörnorna hade TIL gått vidare. En enda (1) hörna under matchen slogs på alternativt sätt och då blev det genast farligt. Här har tränarteamet en utmaning.
TIL släppte en 2-1 ledning till 2-3 på de sista fem minuterna av första matchen. Deras kvittering var ett snyggt mål men ledningsmålet deras föregicks av en oförsvarlig felpass i försvar. Vilket också föregick straffsituationen i går. Ett lag som TIL har inte folk som kan ligga lågt och försvara en ledning. Något som de Europeiska storlagen har. Egentligen är det här som Europaligan försvinner i fjärran.

Motståndarna:
De var ett lag som till vardags spelar i Spanska Ligan. Mot lag som Real Madrid, Barcelona, Valencia och så vidare. De kom till Tromsø för att inte ta några risker. Alltså försökte man inte spela bländande angreppsfotboll. Man spelade defensivt och försiktigt. Trots detta gav man TIL en mängd möjligheter att göra mål - möjligheter som TIL inte tog till vara. När matchen började gå mot slutet drog man ut på tiden för att säkra segern. Precis enligt receptet för hur fotboll spelas norr om Medelhavet.

Kommentar:
En fantastisk kväll. Och en fantastisk kväll för en vecka sedan. TIL spelar ut ett Spanskt storlag. Men förlorar lik förb*****. Nu är det åter till den vanliga serielunken. Utslagna ur cupen trots att man borde ha vunnit kvartsfinalen mot Vålerenga. Utslagna ur Europaligan. Mittplacering i ligan. Det riskerar att bli en avslagen höst.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge, spanien, baskien

Dan före dan

2009-08-26T20:19:00.004+02:00

I morgon är det den stora dagen här i Tromsø. Årets största match. Faktiskt den största matchen på flera år. Motståndarlaget från Baskien har redan kommit och tagit in på sitt hotell. Lokaltidningarna i dag är fyllda med spelarintervjuer. Athletico bor för övrigt på samma hotell som rocklegenden Brian Wilson (Beach Boys) redan bor på. Han spelar på festival här till helgen. Och har utlovat en populärkavalkad utan like.

Ett par flygplanslass med supporters har infunnit sig och gjort sig hemmastadda på sina hotell. Glada och blida Baskiska supporters förgyller pubarna så här kvällen innan. Öltältet på Strandtorget står berett att härbärgera dem som inte har biljett till matchen. Storskärm, öl och underhållning, bara lägga 200 spänn i dörren först. Alla stadens pubar har tankat upp ölförrådet.

I morgon kväll smäller det. Tromsø IL mot Athletico Bilbao. Avgörande play-off till Europaligan. Vinnaren får spela en hel serie spännande tävlingsmatcher mot Europeiska topplag i vinter. Något som TIL fick uppleva sedan vi slog ut Galatasaray för fyra år sedan. Då fick vi besök av sådana storheter som Basel, Roma och Röda Stjernan. Nu har vi chansen igen. Det är ganska långt mellan gångerna.

Bortamatchen slutade 2-3 i Baskisk favör. Men TIL ledde 2-1 med fem minuter kvar. Och har alla chanser i världen att klara av det här. Även om man i grunden inte skall kunna klara av att slå ut ett Spanskt Ligalag. Å andra sidan kunde vi slå ut Galatasaray. Och vi kunde slå Chelsea.

Får vi en ny klassiker att minnas. Det är inte så många av dem. Kvalmatchen mot Moss med Bjarte Flems straffräddning som förde oss till Elitserien 1985. Cupfinalen med 4-1 mot Lilleström i 1986. Cupfinalen med 2-1 mot Glimt 1996. Snöstormsmatchen mot Chelsea en sen oktoberkväll 1997. Gyttjebadet mot Galatasaray en regnig Augusti 2005. Och så kanske en solig augustikväll mot Bilbao år 2009.

Det är bara att ordna nerverna och vänta ett dygn till. Sedan vet vi.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, norge

Bandy VM

2009-08-25T22:24:00.006+02:00

I dag kom meddelandet som alla har väntat sig. Svenska Bandyförbundet meddelar att man inte ser någon möjlighet att arrangera Bandy-VM i Sverige år 2010 som tidigare planerat. Och nu hänger hela arrangemanget i en skör tråd. Enda möjligheten är att en eller annan Ryss tar över det hela. Vilket nog är ganska osannolikt med sex månader kvar.

Orsaken är att de båda tilltänka arrangörsklubbarna Gripen och Vänersborg anser risken alldeles för stor. Något som man bara kan känna sympati för. Förra årets VM i Västerås tog en ända med förskräckelse rent ekonomiskt för arrangörerna.

Samtidigt kan man förvåna sig över att det inte är Svenska Bandyförbundet som är arrangör för ett Bandy-VM. Precis som Ishockeyförbundet och Fotbollförbundet arrangerar turneringar. Det är ett ganska märkligt förfarande att enskilda klubbar skall riskera sin framtid för att genomföra internationella mästerskap.

Sedan kan man också undra när spelprogrammet kommer. Nu är det två månader till seriestart och vi vet inte ett dugg. Givetvis är det en stor osäkerhet kring om det alls blir Bandy-VM. Men i så fall borde man kunna förelägga två alternativ. Ett med VM och ett utan. Hela programmet behöver ju inte förändras från början till slut. Det räcker med att sprida ut januarimatcherna en del utan VM.

Det börjar bli bråttom för klubbarna att planera sina resor för att få billigaste möjliga upplägg. Men det är också supporters som har lust att organisera sina arbetsscheman och så vidare. Vi är ett gäng på fyra som brukar se några matcher runt i landet var vinter. Och vi har tänkt oss till Haparanda för historiens första Elitseriematch där uppe. Men ett par av herrarna lever under ganska rigida skiftplaner. Och nu behöver vi ett stort mått av flax för att kunna genomföra den här premiärresan - när den nu blir av.

Läs även andra bloggares åsikter om bandy, bandy-vm, idrott

Ashes (2)

2009-08-24T10:52:00.005+02:00

Nu har hela England gått av skaftet. Nationen har äntligen fått en riktigt stor seger igen. Och nu har man vunnit "The Ashes". Det blir dags för segerparad och pubarna får storförsäljning. En seger som man kan leva på till nästa "Ashes" som spelas i Australien 2011.

Och precis som många andra stora matcher hade även den Femte Testen sin vändpunkt. Det var när Australiens lagkapten och poängmaskin Ricky Ponting "brändes" för att använda en brännbollsterm och när ytterligare en poängmaskin Clarke åkte ut ett par minuter senare. Bägge på liknande sätt.

Fram till dess plockade Aussies poäng efter poäng. Och sådana herrar som Ponting och Clarke är goda nog till att producera "Centuries", dvs 100-poäng i långa banor. De Engelska "bowlers" gjorde sitt bästa men fick inte ut dem. Men vid 217/2 var det som att dra ut proppen. Det blev 217/3 och 217/4 och sedan var det mest en fråga om det över huvud taget skulle bli spel på den femte dagen. Vilket det inte blev. Det blev en snabb marsch fram till "all out".

Så här skriver Jonathan Agnew, BBC:s kommentator om matchens brytpunkt:

But one moment of brilliance from Andrew Flintoff rather summed it up. He had not much of a reason to remember his final Test appearance until the remarkable run-out of Ricky Ponting that brought The Oval to its feet.

Characters like Flintoff are never out of a game, even when they are standing almost stationary at mid-on. Mike Hussey's call for a run was probably a misjudgement, and Ponting hesitated fatally.

Still, as Flintoff wound up his powerful right arm 25 yards away, the throw had to hit the stumps with a direct hit, and it was only when it was too late that Ponting realised that he was in trouble.

The arrow-like throw demolished the wicket, and even from that distance, Flintoff knew he had nailed Ponting, and finally broken the stand of 127 that had become so frustrating to England.

Astonishingly, five balls later, the vice-captain - Michael Clarke - followed his captain, also through a run-out. This one owed more to bad luck as Clarke turned Graeme Swann firmly into the leg side and the ball struck Alastair Cook before rebounding comfortably to Andrew Strauss, three yards away at backward short leg.

Clarke had left his crease, expecting to take a run, only for Strauss to hit the stumps before the mortified batsman could make his ground

It was unbelievable cricket - but somehow typical of the way Australia have played in this series.

Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australien

The Ashes (1)

2009-08-23T12:07:00.002+02:00

Denna sommar är en riktig njutning för Donkeyman. Inte nog med att han för första gången på 45 år kan ta sig en riktig sommarsemester. Den varar dessutom i tre månader. Men det är också en sommar när det är THE ASHES.

Cricketälskare
Det är nämligen så att Donkeyman har en hemlig lidelse. Han älskar Cricket. Det kräver nog sin förklaring men det är så att Donkeyman på tidigt 60-tal tillbringade en sommar i Penzance, Cornwall som språkelev. Ditskickad av förnuftiga föräldrar som insåg att god Engelska är av stor betydelse för en ung mans framtid. Sedan den gången är Donkeyman kraftigt Anglofil.

Hur som helst var Donkeyman inlogerad hos en familj som var Cricketentusiaster. Så han invigdes i sportens hemligheter. Och såg det lokala laget spela på stadens arena. Och drabbades av bacillen.

Sedan tillbringade han långa perioder i Sydafrika på 1970-talet och hans jobb förde honom dessutom till Australien, Västindien, Indien, Pakistan och andra Cricketmetropoler. Plus 8-10 Englandsbesök årligen under många år. Vilket underbyggde intresset.

Testmatcher - The Ashes
The Ashes är definitivt Englands största återkommande idrottshändelse. Då talar vi om en serie med Test Matches mot Australien. De spelas två gånger på fem år. En hemma och en borta.

En Test Match spelas över fem dagar. Varje dag börjar spelet 11.00 och slutar 18.00 med avbrott för lunch 13.00-13.40 och tea 16.00-16.20. Varje dag skall det spelas 90 Overs, det vill säga 6x90=540 bollar. Och The Ashes spelas som en serie med fem matcher. Förra gången England spelade hemma vann man och nationen gick helt bärsärk. Men i returen i Australien härom året vann Aussies 5-0 och Engelsk Cricket var helt i botten.

Beteckningen "The Ashes" skapades av tidningarna. Det var nämligen så att år 1882 vann Australien för första gången en Test Match i England. Och "Sporting Times" skrev: "English Cricket has died and the body will be cremated and the ashes sent to Australia".

När det Engelska laget reste ut till returmatchen så skrev man: The quest to regain the Ashes". I Australien fick laget en urna med uppeldad cricketutrustning som segertrofé. Sedan dess spelar man om "The Ashes". Urnan förvaras på Cricketmuseet vid Lord´s Cricket Ground i London men repliker delas ut till segrarna efter varje serie.

Det kan vara på sin plats att påpeka att Cricket har spelats på ungefär samma sätt som i dag ända sedan början av 1700-talet. Och det finns bevarat noggranna protokoll från alla betydelsefulla matcher under de senaste 250 åren.

Hur går det till
En Cricketmatch spelas i två tempon. Ett lag slår och det andra kastar. Varje lag har 11 man men det är bara två som slår samtidigt. Deras uppgift är att samla så många poäng som möjligt. Medan utelagets uppgift är att "bränna" dem till dess att laget är "all out".

En TestMatch spelas i två Innings. För att vinna matchen måste ett lag dels slå ut alla motståndarna i bägge omgångar samt samla fler poäng än det andra laget när man själv är "inne". Lyckas inte detta för någondera laget blir matchen oavgjord.

ÅRETS ASHES I SAMMANDRAG

First Test Cardiff
I årets första Test vann England lotten och valde att börja slå. Deras första Inning slutade med 425 poäng, all out.

Australiens första Inning slutade med 674/6, declared. Vilket betyder att man fått 6 man utslagna. Man kunde inte fortsätta spela längre därför att tiden skulle inte tillåta att dels slå ut alla Engelsmän och sedan samla egna poäng. Alltså valde man med att "declare", det vill säga lämna över till England igen.

Nu räknade alla med Australisk seger. Det var så pass lång tid kvar att de skulle kunna krossa Engelsmännen och sedan samla ihop poäng nog för en seger i sin andra Inning.

Englands andra Inning gav dem en target på 249 för att passera Australien. Men samtidigt behövde de överleva ända ut till slutet på femte dagen. Och det blev en våldsam dramatik. Aussies fick inte ut Engelsmännen. Som krigade som lejon. De spelade på säkerhet utan att ta chanser och plockade poäng för poäng. När antalet Overs närmade sig slutet på den femte dagen var de inne på sista mannen men närmade sig target. Situationen var då att om Aussies kastar ut den siste Engelsmannen vinner de. Om England överlever och passerar target blir det oavgjort. Och de lyckades precis. Det slutade 252/9. Det vill säga man bärgade oavgjort med tre poängs marginal efter fem dagars spel.

Second Test, Lords
Den andra Test Matchen fick en helt annan karaktär. Även nu vann England lotten och valde att börja slå. Första Innings gick de upp till 425/all out.

Australiens Första Inning slutade med katastrof. England bowlade ut Aussies så de fick bara 215/all out.

Nu hade England möjligheten till "Follow On". Det vill säga kräva att Australien skulle fortsätta slå men England valde att börja slå i Andra Inning. De uppnådde 311/6 och "declared" lagom till tepausen på den fjärde dagen.

När Aussies började sin Andra Inning var deras uppgift helt enkelt att antingen slå 521 poäng och därmed vinna matchen. Något som inneburit att de uppnått den största Target i hela Ashes historia. Eller att "överleva" till matchens slut vilket skulle ha inneburit oavgjort. Men Englands bowlers var nådelösa. Redan vid lunch på femte dagen var Australien all out. Den Engelska nationen kunde fira och man leder 1-0 efter två matcher.

Third Test, Edgebaston Birmingham
Den här matchen regnade mer eller mindre bort. Matchen slutade oavgjort.

Fourth Test, Headingley Leeds
Den här matchen var Australiens rakt igenom. England föll samman och man förlorade redan på tre dagar efter en pinsam utklassning. 1-1 i matcher.

Fifth Test, The Brit Oval, London
Första dagen började bra för England. Man samlade gott med poäng. Planen var att komma upp mot 500 i första Inning. Men rätt vad det var bröt laget samman och man slutade på 332/all out i början av andra dagen.

Det inte någon kunde tro var att Englands bowlers plötsligt skulle vara dödligt effektiva. Men det var just vad de var. Australiens första Inning avslutades på sex timmar med 160/all out.

Tredje dagen ägnade England sig åt att bygga upp en god poängsumma för att slutligen deklarera på 373.

Detta betyder i klartext att det då var två dagar och några timmars spel kvar. Australien stod inför en target på 546 för att vinna matchen. Medan England helt enkelt måste "bränna" alla 10 Australiska "batsmen" innan Australien uppnår 546 för att vinna. Och därmed återvinna "The Ashes". Medan Australien behåller urnan vid oavgjort.

Efter någon timmes spel på tredje dagen står det 90-2. Det vill säga England har fällt två wickets. Och nu vädrar hela den Engelska nationen seger. Kanske redan på fjärde dagen.

Och Donkeyman följer genom nätradio i kombination med "on-line scoreboard".
BBC Sport

För fullständighetens måste man påpeka att "The Ashes" är årets särklassigt största idrottshändelse i både England och Australien. Alla matcher var utsålda redan i Oktober förra året. Och i dag när England vädrar seger står landet stilla.

Läs även andra bloggares åsikter om cricket, england, australien

Fräsarens återkomst (Foppa 12/2-09)

2009-08-22T12:52:00.002+02:00

Donkeyman har varit närvarande på arenorna vid många fantastiska tillfällen. Ett av dessa var bara för ett halvt år sedan i Örnsköldsvik. När "Foppa" kom tillbaka. Och eftersom Donkeyman var med när "Nacka" kom tillbaka i -64 så kunde han känna parallellen.

Det var utan tvivel DEN STORA DAGEN. Frälsaren kommer. Messias återkommer till Örnsköldsvik. Folket samlas i Templet för att närvara vid den stora händelsen.

Templet var SweBank Arena. Och Frälsaren var "Foppa". Eller rättare sagt Peter Forsberg. Som varit skadad i flera säsonger och inte kunnat göra sig själv rättvisa. De som skall frälsas är Ö-viksborna och MoDo.

När "Foppa" var i form var han världens bäste ishockeyspelare. Och även en "Foppa" som inte är i form är en förstärkning för vilket lag som helst. Han har vunnit allt som går att vinna - flera gånger. Vad sägs om VM-Guld, 2 st OS-Guld, 3 st Stanley Cup-Guld .....

"Foppa" är den ende Svensk som vunnit NHL:s poängliga. "Foppa" är den ende Svensk som har fått "Hart Trophy" som NHL:s mes värdefulle spelare.

"Foppa" är 35 år gammal och har fått fler smällar än det går att räkna till. Ändå är han lika sugen på att spela hockey som när han debuterade i Elitserien som 17-åring. Nu har han varit skadad och mer eller mindre fått de 5 senaste säsongerna förstörda.

MoDo är en av Sveriges största och mest anrika klubbar. "The Heart of Hockey". En klubb som har fostrat fler NHL-spelare än någon annan klubb i världen. Men säsongen 2008/09 har man inte lyckats så bra som väntat. Trots ett bra manskap. Nu slogs 7 (sju) klubbar om platserna 5-11 i Elitserien. Det vill säga kvartsfinal eller kvalserie ligger i potten. Den kampen skulle "Foppa" avgöra till fördel för MoDo.

Optimisterna hade redan lagt upp tidtabellen för "Foppas" ComeBack: MoDo med "Foppa" går till slutspel och vinner SM-Guld 2009. Så deltar han i Tre Kronor som vinner VM-Guld 2009. Och nästa säsong spelar han i NHL och vinner Stanley Cup 2010. Samma år som han vinner ett tredje OS-Guld med Tre Kronor.

The Sky is the Limit......

Men först måste hans fot visa sig vara bra. Och hans tillfälliga magsjuka måste gå över. Men tidningarna meddelade att "Foppa" var med i truppen inför kvällens match. "Experterna" väntade sig att han inte skulle delta så mycket i spelet 5-5 i början. Däremot antogs han leda MoDo i "Power Play". Något som varit eländigt hittills den säsongen.

"Foppa" har hundratals med millar på banken. "Foppa" pröjsade för byggnationen av SweBank Arena i Ö-vik, tillsammans med ett par andra spelare. "Foppa" är Gud i Ö-vik.

Och enligt ÖA (Örnsköldsviks Allehanda) spelar han på "no cure - no money", dvs kan han bidra så skall han ha betalt som vilken elitseriespelare som helst. Kan han inte bidra är det gratis.

Donkeyman närvarade vid Frälsarens återkomst. På Sektion 218, Rad 5, Plats 7. Till ett pris av 270 spänn. Tillsammans med en utsåld arena och över 100 ackrediterade journalister.

Och "Foppa" kom, sågs och segrade. Det fanns hundratals för att inte säga tusentals med tröja nummer 21 Forsberg i hallen. När han presenterades lyfte taket i det närmaste. Plötsligt spelade laget bra - eller kanske det var motståndarna som inte pallade trycket. "Foppa" gjorde mål och publiken fick en oförglömlig afton.

Dess värre höll inte foten. Snart var allt tillbaka i eländighet. Laget missade slutspel men slapp kvalserien. Och alla tippade att "Foppas" karriär var slut. Fast vi som var där fick ett underbart minne.

Introduktion

2009-08-22T12:48:00.000+02:00

Nu har Donkeyman blivit uppmanad av sina Svenska läsare att producera några fakta med "turistinformation" om sitt Tromsø. I konsekvens med artiklarna om "Donkeymans Stockholm".

Och Donkeyman har mycket att säga om Tromsø. I skrivande stund sitter han i sin lägenhet som befinner sig i en containerliknande byggnad på ett tak mitt i "Downtown". Utsikten mot Söder är Mackbryggeriet och Malangsfjällen. Mot Väster ser man ut över hustaken och upp mot Alfheim. Och mot Norr ser Donkeyman Strandtorget. I vardagsrummet sitter jourhavande fästmö och dricker öl, lyssnar på Elvis och läser dagens tidningar. Medan Donkeyman producerar bokstäver på sin hembyggda dator. Och tycker det var en dj***a flax att han inte tog den sista ölen på "Jernbanen" i natt.

Första gången Donkeyman var i Tromsø var som turist med Hurtigruten. Den gången var det "Finnmarken" och året var 1967. Donkeyman har nämligen alltid älskat båtar och sjöfart. Vilket också har varit hans karriär. Som maskinchef och rederitjänsteman.

Men kvar i Tromsø blev han på tidigt 80-tal. Den gången hade han gjort en törn som chief ombord i en ro/ro-båt i linjetrafik Skandinavien - Karibien och mönstrat av i Rotterdam. Nyskild och utan fast bostad men med hela bohaget nerpackat i vännen Stickans källare ute på Gräddö bestämde sig Donkeyman för att dra norröver på ferien. Han hade en gammal sjökompis som bodde i Hammerfest som ville ha besök så det blev flyg till Trondheim och Hurtigruta norröver. Den gången var det ombord på gamla "NordNorge".

Och när man så kommer till Tromsø följer man med naturnödvändighet den väl upptrampade stigen till Ølhallen. Den dagen var en Fredag och det var minst sagt knökfullt på "Hallen". Donkeyman slog sig ned vid ett bord, njöt sitt öl och läste dagens text i "Nordlys" och "Tromsø". Varvid två herrar slår sig ned vid samma bordet. Bärande på en drös med bärkassar från den närbelägna kolonialen "Matservice". Och så började vi snacka. "Vad gör du här"? "Var är du från"? och de andra klassiska frågorna avklarades raskt.

Så kom: "Vill du lära känna folk här i Tromsø"? Vilket givetvis besvarades med ett rungande JA för faen..... "Vi har fest i kväll". "Häng med".... "Ja, men jag skall ju med Hurtigruta till Hammerfest"..... "Det går en i morgon också".... "OK. Jag hänger på"..... Och med löddrig taxameterbil färdades vi ner till Prostneset där Donkeyman hämtade ut bagaget och fick en biljett tillgodo på resa med lugar Tromsø - Hammerfest. Sedan fortsatte drosjan till ølutsalget (den gången var det inte butiksöl i Tromsø) där den nyavmönstrade Donkeyman spenderade ett antal kassar med Macköl. Så gick färden till Lillestua på Heimdals veg där festen gick av stapeln.

Och de nyvunna vännerna till Donkeyman, herrarna Mack och Østgaard, kokade en gigantisk bunke med köttsoppa varefter festdeltagarna anlände. Där träffade Donkeyman dem som de nästa 25 åren skulle vara hans närmaste umgängeskrets. Dit kom Jonny Jonsson som blev Donkeymans hyresvärd i 15 år. Dit kom Gudbrand Paulsen. Dit kom Donkeymans blivande hustru. Dit kom........... Alla.

Och inte f***n kom Donkeyman med Nordgående Hurtigruta dagen efter. Två månader blev han boende på Lillestua innan pengarna tog slut och en ny sjötörn blev nödvändig. Vilket förde honom på en fyramånadersresa runt jorden. Men efter avmönstring blev det Tromsø igen. Fast då boende på den saligen avsomnade Sjømannshjemmet.

Resten är historia. Med eget boende på Gulengvegen, Kokkvegen, Sørems veg och nu Fiskergata.....

Medan tillgodobiljetten till Hammerfest ligger fortfarande obrukad i en byrålåda.

Nordens Paris

2009-08-22T12:47:00.000+02:00

Tromsø kallas för Nordens Paris eller Ishavsbyen. Den ligger på 79 grader nordlig bredd. Utanför kartan skulle de flesta säga.

Många tror namnet kommer av det stora antalet pubar, barer, krogar och byens sprudlande nöjesliv. Men detta är FEL....

Uttrycket myntades av utländska turister redan i mitten på 1800-talet. Den tidens turister utgjordes givetvis av Europeisk (främst Engelsk) överklass.

Tromsø var då som nu en synnerligen "remote place". Fast även kvinnor kunde resa hit. I vart fall enligt John Murrays resehandbok publicerad i London år 1871.

Tromsø var då som nu porten till Ishavet och Arktis. Men också porten till Ryssland. Staden var centrum för den så kallade Pomorhandeln. Här gick det att tjäna stora pengar. Därmed var staden en magnet för äventyrare från hela Europa.

På den tiden var det lite av Klondykestämning här. Och ända sedan den tiden och fram till senaste sekelskiftet har handelsmän, fiskare och sjöfarare varit de som dominerat byen och skapat stadens puls.

Med det stora antalet sjöfolk och handelsmän som fanns i Tromsø upptäckte 1800-talets turist att här var det massor av folk som varit "ute i stora världen" (= Holland, Belgien, Tyskland, Frankrike och England). Till skillnad mot Kristiania som på den tiden var en tämligen "backwards" plats.

Och som typiska Nordlänningar saltade man inte ned alla pengarna man tjänade. I stället köpte man bland annat gåvor till sina kvinnor. I form av moderna tyger och framför allt modemagasin. Där damerna kopierade de avbildade kreationerna. Kanske man någon gång köpte riktiga symönster eller en hel kreation. Men kopiering av bilder från magasinen var den huvudsakliga inspirationskällan.

Så turisterna mötte Tromsødamer som var iförda senaste modet. Precis som i Paris. Speciellt när man gick på Söndagspromenad i Storgata. Och då var det inte bara överklassens fruar som var moderiktiga. Nej - det gällde nästan alla damer i en liten "fiskarlandsby" långt bortom all ära och redlighet. Utanför kartan helt enkelt.

Därför myntades uttrycket "Nordens Paris" för 150 år sedan ........

Dess värre har sjöfolken, fiskarna och handelsfolken försvunnit från byen och ersatts med byråkrater och administratörer varav merparten direkt eller indirekt försörjer sig på vad man kallar "offentlig sektor". Plus en massa folk som lever på att ge service till de nya makthavarna. Så nu har stadens puls ändrat sig från att vara något unikt i Norge till att påminna om ett litet mini-Oslo (eller ett mini-Stockholm).

Men åter till 1800-talet. Medaljen hade givetvis en baksida. Murray skriver också: "The vice of drunkenness prevails to a fearful extent amongst the lower classes in this place....". Och just nöjeslivet har ända sedan dess varit ett av stadens speciella kännetecken. På den tiden och fram till ungefär 1990 utgjorde Tromsø en synnerligen oNorsk fristad för folk som ansåg att en stad skulle ha ett nöjesliv. Medan Norge i övrigt var ett av världens tråkigaste länder.

Det fanns till och med en omfattande internturism. Norrmän hemmahörande i Bibelbältet i söder gjorde turer till Tromsø för att roa sig och känna på hur det var att bo i ett "normalt" samhälle. Ungefär som Svenskar reste till Danmark på den tiden allt var omöjligt i Sverige.

Byvandring i Tromsø

2009-08-22T12:45:00.001+02:00

Denna gång gör vi en aldrig så liten vandring genom "Downtown" Tromsø. Märk att det inte är någon fullständig turistinfo. Vill man veta mer så behövs någon liten guidebok.

1. Vi utgår från det så kallade WiTo-hörnet. Det är hörnet av Storgata och Fredrik Langes Gata och här ligger byens klassiska tobaksaffär WiTo (Wilhelmsen Tobakk). Här ligger också den så kallade "Rødbanken", det vill säga Sparebanken NordNorges palats.

2. Gå Storgata söderut. Du kommer snart fram till den så kallade Kirkeparken. Här ligger Domkirka. Det vill säga huvudkyrkan för stiftet. I parken mot Storgata finns en minnessten över de "Tromsøværingar" som föll under kriget. Och snett till vänster in i Bankgata ligger ett stort vitt hus. Det var Gestapos högkvarter den gången. Det skedde många hemska ting bakom de väggarna under ockupationen.

3. Fortsätt Storgata söderut. Snart kommer du till bryggeriet. Här ligger Ølhallen. Som kräver ett aldrig så litet besök.

4. Fortsätt ytterligare lite söderut på Storgata som nu byter namn till Strandvegen. Till höger ligger Tromsø konstførening och det gamla sjukhuset som numera är tillhåll för Fylkesbyråkratin. Till vänster ser du Polaria och Polstjerna. Om du vill går du in på besök. Det är värt tiden och pengarna.

5. Nu går du tillbaka Storgata till Shellstationen. Snedda över den och ta nästa parallellgata tillbaka. Den heter Strandgata. Snart ser du en liten parkeringsplats till vänster och en stor kolonialbutik. Samt en butik som heter Nille. Se högst upp på taket ovanför Nille. Där ligger "Donkeyman Towers". Det vill säga Donkeymans residens. Lägenheten högst upp som ligger under den stora parabolen mot Väst närmare bestämt. Fortsätt så gatan lite till så kommer ett torg. Strandtorget. Här ligger också Nerstranda varuhus.

6. Snedda över Strandtorget ned till sjön. Här ser du det gamla färjeläget från tiden före brons tillkomst. Här ligger också värdshuset Skarven. Som gjort för ännu en ölpaus. Kanske en liten maträtt också. Det finns både pub, fiskrestaurang, biffhus och bar i huset. Samt en suverän uteservering.

7. Fortsätt utmed kajen förbi snabbåtarna till busstationen vid Prostneset. Här är en liten trekantig park som heter Roald Amundsens plass. Där står herr Amundsen själv staty. Och så finns det ett minnesmärke över Lathamfärden. I andra hörnet står ett minnesmärke över stadens Judar som alla blev hämtade en natt under ockupationen och som sedan aldrig hördes av mer.

I det tredje hörnet kan man finna en stor sten. Eftersom historien bakom den inte skrivs i guideböckerna relaterar jag den i sin helhet. Det kom roende några karlar som varit på fiske. Och de rodde som bara f***n för att hinna till spritbutiken innan den stängde. Den låg just där stenen står. Men föreståndaren slog om nyckeln just framför näsan på gubbarna. En av dem var en riktig kraftkarl och sade: "Skall inte vi komma in skall inte ni komma ut". Så gick han ned i strandkanten som den gången var ute på bussplanen ungefär, fattade tag i stenen och bar den upp samt placerade den framför dörren. Så bodknoddarna fick klättra ut genom fönstret. Sedan dess står stenen här.

8. Ligger Hurtigruta inne så är den värd ett besök. Samt kanske en kopp eller en sejdel. Det vita huset vid busstationen var barndomshem till den välbekante Konjaks-Larsen. Mannen som senare i livet startade Larsen Konjak.

9. Fortsätt utmed kajen. Förbi Rica Hotell och ända bort till Stortorget. Här kan man köpa fisk och räkor direkt från fiskebåtarna. Studera fiske och fångsmonumentet till minne av dem som blivit borta på sjön.

10. Fortsätt vidare utmed kajen. Passera studenthuset Driv så kommer du till ett rött hus med harpunkanoner på planen utanför. Detta är Polarmuseum. Som är ett måste för alla vänner av Donkeyman. Gå in och studera.

11. Efter Polarmuseum fortsätter man lämpligen "gatan" förbi varvet och fram till Tromsøbron. Därmed rundar man den så kallade "Skansen", som är det äldsta Tromsø. Här låg en befästning och den första bebyggelsen. Gå inte under bron utan gå upp till brofästet. Gå sedan upp på bron och stoppa på toppen för att studera utsikten. Den ivrige fotvandraren går vidare fram och tillbaka till Ishavskatedralen. Sök er tillbaka till brofästet på Tromsøsidan.

12. Följ gatan "Skippergata" mot söder igen. Följ husraden på höger hand (översidan) när den svänger ifrån gatan så kommer du upp till Storgata igen. Här ligger Perspektivet Museum som är ett stadsmuseum. Här börjar också gågatedelen av Storgata. 50 meter in ligger "Verdensteatret". En gammal biograf från 1916 som fortfarande är i bruk. Detta är en mycket lämplig plats för ytterligare en ölpaus. Ölpengen går till ett trevligt ändamål dessutom. Be att få se på biosalongen när du ändå är där.

13. Följ gatan vidare till Stortorget. Här kan du studera det nya Rådhuset, Kulturhuset, Musikpaviljongen och den Katolska Domkyrkan. Förutom torghandeln förstås. Den törstige slinker in på Rogers.

14. Fortsätt gågatan mot Söder och du kommer tillbaka till utgångspunkten vid WiTo.

15. Gå Storgatan söderut, snedda genom kirkeparken, passera bautan över Richard With (hurtigrutens fader) just framför Saga hotell. Gå in i gatan mot Strandtorget, passera Posthuset. Stanna vid Jernbanestasjonen. Gå in där. Belöna din idrottsprestation med en pilsner och vänta på tåget.....

Sevärdheter

2009-08-22T12:40:00.002+02:00

Hurtigruten
Det är inte något tvivel om att Hurtigruten är en av de stora sevärdheterna i Tromsø. Nordgående kommer in 14.30 och går vidare 18.30. Sydgående kommer 23.45 och seglar 01.30. Det är alltid trevligt att gå ned på kajen och möta båten. Det är alltid en stor sak när Hurtigruta ankommer. Till och med mitt i vintern. Man kan också gå ombord under uppehållet och äta ombord eller bara se på båten. Med utgångspunkt i Tromsø kan man också göra ett antal trevliga kryssnignar där man reser en bit, byter båt 0ch kommer tillbaka. Klicka på rubriken så kan man studera tidtabeller och finna all info. Några korta turer från Tromsø (ut med en båt åter med en annan) är: TOS-Harstad-TOS (15 tim), TOS-Svolvær-TOS (2 nätter), TOS-Hammerfest-TOS (1 natt och 1 dag). Men som sagt, det går att snickra ihop massor med alternativ.

Fjellheisen
Åker man upp med Fjellheisen får man en helt fantastisk utsikt över Tromsø. Donkeyman brukar ofta ta upp sina besökare på fjället för utsikten. Många reser upp och fortsätter vidare på fjälltur i god Norsk stil. Speciellt på vårvintern. Donkeyman gör också detta ibland. Då åker han upp på fjället. Så promenerar han 100 meter bort så inte anläggningen syns, breder ut ett säl- eller renskinn och sitter och solar, gärna hela dagen. Eller i vart fall så länge som innehållet i picnickorgen räcker. Som följe har han gärna jourhavande fästmö och en korg som innehåller något gott. (Baguetter, sea food, vitvin och lite skumpa till exempel).

Serveringen uppe på fjället har en fantastisk utsikt men är i övrigt av karaktären "turistfälla". Där kan man bara köpa öl eller annat färdigförpackat.

På vägen till Fjellheisen kan man be droskan ta en runda runt "Ishavskatedralen". Eller Tromsdalen kirke som den egentligen heter. Ett fantastiskt vackert bygge som är infogad i landskapet på ett helt otroligt sätt. Vinter som sommar. Dag som natt. Den är bara outstanding. Men är man inte speciallt intresserad av kyrkor räcker det med att se den utifrån.

Polarmuseum
För personer med ungefär samma intressen som Donkeyman är detta bara ett måste. Ett gammaldags, traditionellt museum inrymt i ett gammalt brygghus men som innehåller ALLT man vill veta om fångsttradition, polarfärder och allt annat spännande. Donkeyman påstår bestämt att detta är ett av de museer i hela världen (och han har sett många) som han tycker är bäst. I all sin enkelhet.

VARNING. Inte blanda ihop Polarmuseum med Polaria. Detta är ett upplevelsescenter med massor av information om Arktis. Inklusive levande djur. Och Polaria är också sevärt. Man bör besöka bägge. Men om tiden är begränsad är det Polarmuseum som gäller. (Det är bara i Norge man kan komma på tanken att bygga Polaria utan att samordna det hela med Polarmuseum. Resultatet är att Polarmuseum lever på konkursens brant medan Polaria är fyllt med besökare).

Polstjerna
Många av dem som läser Donkeymans texter är intresserade av sjöfart. Och i Tromsø finns det en pärla bevarad. Som ligger just bredvid Polaria. En gammal sälfångare som sattes i glashus för bara några år sedan. Måste besökas.....

Ölhallen
Har man inte varit på Ölhallen har man inte varit i Tromsø.
Donkeyman har skrivit massor om "Hallen". Längre ned under Rubriken Tromsø kommer en lång artikel.

"Lyseløypa"
Detta kan översättas med elljusspåret. Vi talar då om den nattliga vandringen mellan byens olika pubar och utskänkningsställen. Tromsø var ända till för några få år sedan Norges nöjescentrum men tenderar numera att bli en vanlig trist småstad. Dess värre. Men fortfarande kan man gå "Lyseløypa" med behållning. En besökare måste givetvis lägga upp sitt eget lopp. Men ett förslag kan vara detta. Baserat på Donkeymans egna favoriter.

1. Ølhallen. (Allt börjar där. Men obs. De stänger redan kl 17)
2. Circa bar. Här tar man en liten stänkare "for the road" - och inte något mer. Men det är ett hipt ungdomsställe - inte något för Donkeyman.
3. Blå Rock / Mirage / Meieriet / Paletten.
Välj en av platserna. Detta är bara ett "pit stop" för att få något i magen. Typ en hamburgare. Bra mat på alla ställerna även om Paletten har börjat bli lite slabbig.

Varning: Håll dig undan allt av "fast food" på bensinstationer, korvkiosker (pølsebodar) eller ambulerande vagnar (pølsevogner). I Tromsø är kvaliteten på dessa helt kass. Det enda som är förstklassigt är priset.

(Och inom parentes en information. Generellt sett är det mesta av sämre kvalitet och dyrare än motsvarande produkt i andra länder. Det får man bara acceptera "as is".

Så fortsätter vi på "Lyseløypa":

4. Rogers (Stortorget). Måste besökas om det är lördag eftermiddag för att gå på eftermiddagskonserten annars kan den undvaras. Om törsten slår till på vandringen genom Storgata kan man slinka inom Solid i stället. Men det ena behöver inte ersätta det andra.
5. Verdensteatret. Långt i nord på gågatan. En bio byggd redan 1914 och som fortfarande är i drift. Numera med en liten ölservering.
6. Perez. En liten bula längst norr i "Downtown". Men ganska trevlig.
7. Rorbua. Här kan man fastna om det är "live music"
8. Skarven. Är det en solig eftermiddag kan man ta den direkt efter Ølhallen. Suverän uteservering.
9. På Byen. Musik på kvällarna. Fin uteservering men ganska dyrt. Kan undvaras dagar det inte är "live music" eller uteväder.
10. Jernbanen. Här avslutar man. Vi har inte järnväg men vi har station. Och här riskerar man att träffa på Donkeyman och hans dåliga vänner.

Detta är en "miniløypa". Det finns över 100 dörrar att välja på om man vill ha "något". Vill man minimalisera ytterligare kan man gå in på Solid och så direkt till Rorbua.

Naturligtvis finns det mycket mer att se i Tromsø. Men detta är en liten stad och Donkeyman rekommenderar just detta för ett kortare besök. Den som vill ha personlig guidning skall bara kontakta Donkeyman: donkeyman at online dot no. Eller ringa direkt "nittio sextioen sextiotvå sjuttiotvå".

Donkeyman själv bor "mitt i smeten". Det vill säga mitt emellan Ølhallen och Jernbanen. Och si så där 5 meter från "Blå Rock".....

Ølhallen

2009-08-22T12:36:00.002+02:00

"Du har ikke vært i Tromsø dersom du ikke har besøkt Ølhallen !"

Ølhallen ligger i källaren på Mack-bryggeriet längst söder i Storgata. Den öppnades den 29. Februari år 1928. Alltså kunde Donkeyman tillsammans med "alla andra" fira 80-årsdag på vår kära hall härom året.

Som Donkeyman antyder i artikeln "Varför kallas Tromsø Nordens Paris" så var dryckenskapen ett stort problem här i byen i gamla tider. Men in på 20-talet hade man lyckats "städa upp" en hel del. Och nykteristerna hade en stark ställning i "bystyret". Dåvarande Mack-direktör Lauritz Bredrup kämpade i många år för att få öppna en hall där folk kunde få njuta sitt öl under organiserad kontroll i stället för att sitta runt om ute i byen.

Den gången, för 80 år sedan, hade den ovan nämnda "uppstädningen" flyttat problemen från de gamla kända platserna till nya. Sommartid var "Sørjeteen" (=södra piren) ett sådant där "bærmen sitter och dricker varvid de generar vanligt hyggligt folk". Nu 80 år senare kan man konstatera att ett av de stora problemområdena i byen sommartid är just Sørjeteen. "Där bærmen samlas och genererar vanligt hyggligt folk". Sagda pir går också under beteckningen "Norges längsta bar". Och det går ett väl upptrampat spår mellan Vinmolopolet och Sørjeteen. Så Ølhallen innebar kanske inte någon större förändring på just den punkten. Snarare var det så att den som hivades ut "i den friska luft" fortsatte till jeteen.

Men "Hallen" har varit stampub för många. Donkeyman var där första gången som turist med "Finnmarken" redan 1967. Och har varit stamgäst de senaste 25 åren. Stamplatsen är i "senilkroken", det vill säga vid de runda borden i en liten krok till höger om dörren. Gå in där, se till vänster och där sitter Donkeyman på en av de runda kaggarna med ryggen mot hörnet. Öppnar man länken till Ølhallens hemsida så ser man på första sidan rätt in i "senilkroken".

Gårsdagens firande var i vart fall vällyckat. Fullsmockad pub från tidig morgon (09) till midnatt.

Och för ovanlighetens skull var det kvällsöppet. Ølhallen har nämligen mycket ovanliga tider. Den klassiska tiden är servering mån-fre 09-17 samt lör 09-13. Men på senare tid har man utvidgat på fredag till 18 och på lördag till 15. Söndagar hålles stängt. Skälet till dessa ovanliga tider var att som villkor för att få öppna hallen sattes att man skulle hålla samma tider som "Ølutsalget" och "Vinmonopolet". Detta därför att hela hallens existens ju motiverades med att man skulle kunna sitta inne och njuta sitt öl.

I moderna tider har det blivit butiksöl och utvidgade poltider. Hallen har rätt att skänka ut öl hela kvällarna. Men bryggeriet har ändå avstått från att utvidga tiderna. Detta främst därför att man ju säljer öl till alla andra sjapp i byen och då vill man inte driva ett konkurrerande ställe. Samtidigt har Ølhallen på kvällstid blivit en mycket populär lokal för slutna fester.

Läs mer om "Hallen" på www.olhallen.no

Nu skall Donkeyman berätta ett par av sina många fina minnen från Ølhallen.

1) Donkeyman träffade sin hustru på Ølhallen. Det var också här som vi något senare bestämde oss för att flytta ihop. Slutligen var det här som Donkeyman många år senare tog farväl av henne. Efter begravelsen i Ishavskatedralen kungjorde prästen att: "Det blir Gravøl på Ølhallen". Och gravöl blev det med hundratalet gäster. I urgammal tradition. Halvlitrarna flöt. Och ännu mer tacksam blev Donkeyman när han fick besked om att "Hallen" står för gillet.

Efter själva begravningsakten i kyrkan skiftade Donkeyman från vit till svart slips. Och när gravölet närmade sig slutet skiftade han igen till en helt vanlig färgad slips som hustrun en gång i tiden hade köpt åt Donkeyman på en Mall i Mobile, Alabama. Varvid Donkeyman konstaterade att nu är såväl föräldrar som hustru döda så behovet för vit slips finns inte längre så den vita dumpades i en soptunna på Hallen. (Men då såg Donkeyman helt bort från möjligheten att det skulle dyka upp någon ny hustru i framtiden).

Notat till Norska läsare. I Sverige har den allra närmaste familjen vit slips vid begravning. Övriga sörjande har svart.

2. Donkeyman ärvde sin stamplats från Arne Lorentsen. Fram till mitten av 90-talet var Arne och Arnold, två stycken pensionerade hedersmän, stamgäster på Hallen. De dog nästan samtidigt och då tog Donkeyman över Arnes plats. Som han sedan har hållit varm i nästan 15 år.

Sagde Arnold spelade för övrigt en avgörande roll när det gällde att bärga livet på Donkeyman den gång han hade blodförgiftning, kallbrand och en massa andra otrevligheter för just 15 år sedan. En episod som ledde till att man måste såga av ena benet för att rädda livet. Men det är en annan historia.

3. Ølhallens Operakör hade spontankonserter i flera decennier just inne i senilkroken. Den bestod av Stein Otto Gudmundsson (pensionerad från SAS), Herman Bohne (känd aktivist på byen), Per Brøyn (lektor på Kongsbakken) och Jonny Jonsson (pensionerad rörläggare). De framförde många av operarepertoarens mest kända stycken. Med bravur. I synnerhet Jonny Jonsson hade en helt fantastisk tenorstämma. Rena Pavarotti. Tänk om han hade fått möjlighet att utveckla den när han var ung. I stället för att bli rörmokare på Svalbard. (Jonny var en särdeles nära vän av mig. Vi bodde i samma hus i 15 år. Jag är ytterst tacksam mot vännen Harald Reppesgaard som tog med sig Jonny på resor runt i Europa så att han fick besöka en lång rad av de bästa operahusen och övervara föreställningar där).

Utan att förringa de övriga var nog Jonny körens solist. Kanske jag bör lägga till för dem som inte var med den gången att Per hade en fantastisk basstämma.

Nu på jubileet var halva kören närvarande och mimrade om tider som varit. Stein Otto och Herman är fortfarande högst aktiva delar av bybilden. Per flyttade till Hønefoss efter pensioneringen och jag vet inte ens om han fortfarande lever. Medan Jonny stupade för fyra år sedan och vilar sig på Elverhøy.

4. Musik och sång har alltid varit vanligt på Ølhallen. Gud nåde dig om du kommer med en gitarr- eller dragspelslåda och inte hivar fram instrumentet och visar vad du kan. Rekordet slogs nog en gång för si så där 10 år sedan när en gäst mitt på blanka eftermiddagen monterade ihop ett flera meter långt "Alpehorn" (vete f****n vad det heter på Svenska) och avhöll konsert. Det var garanterat inte behov för någon högtalaranläggning den gången.

5. En annan som då och då luftade sitt dragspel nere på Hallen var vännen Gudbrand Paulsen. Han var 50-talets stora dragspelskung i Norge med hela 47 direktsända radiokonserter på samvetet (från Tromsø). Dess värre tystnade även hans spel för något år sedan.

6. Donkeyman flygpendlade ju till Oslo i 14 år när han jobbade på rederikontor där. Och var en av Braathens bästa kunder. Så han inviterades vart år till en "kundetreff" på just Ølhallen. Och distriktschef Knut Barmann Jensen höll tal. En gång berättade KBJ om att när Braathens höll sin första träff på Hallen så hade man övertalat dåvarande föreståndare att stänga en timme tidigare så träffen kunde börja kl 17. Men det skulle man aldrig göra om. Därför att maken till negativ reklam hade man aldrig fått. Att stänga Hallen en timme tidigare för ett privat arrangemang var helt enkelt oerhört.

Dessutom kom Braathens i dåligt sällskap. Äldre kunder hade nämligen informerat om att det bara fanns två firmor som hade orsakat att Hallen varit stängd. Visserligen bara några timmar var gång men ändå. De två firmorna var dels Gestapo och dels Braathens. Och ett sådant sällskap var man inte angelägna att hamna i.

7. Fram till senaste renoveringen gick man till kassan och köpte en bong. Där satt föreståndaren och bedömde huruvida vederbörande kunde få förtroende att köpa öl. Passerade man nålsögat så gick man med den nyinköpta bongen till tappningen där bongen byttes mot våtvaror. På den tiden fanns det bara öl och läsk att köpa. Inget kaffe, inget tilltugg, inte något annat än just öl och läsk.

Föreståndare under många år var Arne Pedersen. Donkeyman minns mycket väl en turist som stod vid kassan och bad om en kopp kaffe. Varvid Arne hasade ned brillorna på nästippen, såg över glasen rätt in i ögonen på turisten och lät meddela: "Dette er en Ølhall !!!". Det vill säga - kaffe och annat skvip gives icke.

Donkeyman minns också en gång när det utbröt slagsmål. Det blev höga röster och plötsligt for stolar och bord runt i lokalen. Så kom en person farande genom luften så kom en till. Varvid vakten rusade till och ingrep. Varefter även denne kom seglande. Då ingrep föreståndare Arne. Som var en mycket snäll och hygglig karl och långt ifrån någon slagskämpe. Men när busen gav sig på honom också hör man Arnes röst: "Djävlar.... Helvete..... Nu är det nokkkk". Varefter busen som genom ett trollslag lyftes upp från golvet och försvann ut genom dörren inom loppet av sekunder. Föreståndare Arne visade prov på krafter som inte någon hade väntat sig. Så kom han in genom dörren igen, bytte skjorta, borstade han av sig dammet och undrade om någon var skadad. Om inte så skulle kassan öppna omedelbart igen.

Så kan man hålla på och mimra. Resultatet blir bara en allt längre lista på minnen. Över det som var. Men samtidigt är det viktigt att framhålla. Ølhallen VAR INTE. Den ÄR. Alla generationer har sina minnen. De som frekventerade hallen på 30-, 50- och 70- talen hade sina minnen och episoder. Några har man hört. Men det mesta har fallit i glömska. De som är dagens stamgäster skapar sina episoder som berättas gång på gång i senilkroken. Och som glöms bort när vi faller ifrån.

That's Life......

Introduktion till Stockholm

2009-08-22T12:28:00.002+02:00

På uppmaning från mina Norska läsare skall Donkeyman samla några artiklar om Stockholm. Men lägg märke till en sak. Det är Donkeymans stad som skildras. Och det är inte någon garanti för att andra tycker om det som Donkeyman gillar. Det blir en del hänvisningar till vad en resande bör se och göra för att uppleva Donkeymans stad. Med tiden skall det utvecklas till en aldrig så enkel liten resehandbok.

Donkeyman är född och uppväxt i Stockholms innerstad. På Söder närmare bestämt. Detta gör Donkeyman till en äkta "Ekenskis". Så fort som Donkeyman öppnar käften avslöjas hans ursprung. Det som kommer ut är nämligen riktig gammaldags Söderslang. Ett språk som egentligen är utdött.

Men det förstärks när Donkeyman varit några dagar i "Eken". Då händer det att det kommer fram ungdomar och ger komplimanger. "Du snackar så vackert. Det låter precis som i en pilsnerfilm från 30-talet. Samma tugget som min morfar hade......" De Svenska dialekterna är nämligen utslätade i dag. Skärgårdsdialekten till exempel som var högst levande på 60-talet är i dag helt utdöd.

På Donkeymans tid var det inte särdeles hedervärt att bo på Söder. Inte heller "Söder om Söder". Stockholm var synnerligen segregerat. När Donkeyman var barn var kvarteren fyllda av arbetare. Men det fanns också gott om fyllickar, tjuvar, skojare och horor. På den tiden var Östermalm den "fiiiinaste" adressen. Så kom i fallande skala Kungsholmen - Vasastaden - Klara och Söder.

I dag är Söder ett distrikt för "dem som har". Och de som "inte har" är deporterade till betongen. Det vill säga miljonprogrammets förorter. Som Hasse Alfredsson så pricksäkert uttalade: "Där de har ställt statarlängorna på höjden". Och som Olle Adolfsson sjunger om när han beskriver rivningshysterin. Men det finns fortfarande pärlor kvar.

Det var kollektiv barnuppfostran som gällde. Alla gifta kvinnor var hemmafruar. Barnen lekte i flock. Och kärringarna umgicks i flock. Upptäckte en av fruarna att ungarna var i färd med att göra något olämpligt så gick det storalarm. Och inom minuter var hela kärringflocken på plats och ordnade upp i det hela. Precis som i de gamla pilsnerfilmerna. Försök att få tag i en rulle med "Andersonskans Kalle" så förstår ni bättre. Det är atmosfären på Donkeymans Söder......

Fadern var droskchaffis. Eller droskbög som det hette. På fridagar gick han på Café Tjoget på Långholmsgatan tillsammans med sina kompisar. Ett klassiskt Ölcafé som moderna tiders människor har förvandlat till ett motbjudande flottyrsjapp. Men han var hårt hållen hemma så han behövde ett skäl till att gå ut. Vilket var "promenad med sonen". En promenad som gick runt hörnet till Tjoget. Så satte sig fadern bland farbröderna och försåg sonen med pengar så han kunde gå på matiné på biografen Flamman vid Hornsplan. Efter avslutad matiné kom sonen tillbaka och så gick vi hem igen. Och hade en gemensam hemlighet gentemot modern. En hemlighet som sonen aldrig har avslöjat förrän här och nu - 50 år senare.

Men det skall sägas. Bland den tidens arbetare var det ett lyft att komma in i Spårvägen, Posten, Järnvägen eller Droskorna. Därför att då var man garanterad pension. Efter 23 år som droskkusk kunde nämligen fadern avancera till droskägare. Vilket fortfarande var fint på 60-talet. Men jag minns mest sommarens semesterresor med en jätteamerikanare. Minns mest en Plymouth Savoy med jättefenor i bak. Fadern körde för August Andersson på Taxi 231. Och när DROSKÄGAREN köpte ny bil (vilket gjordes var sommar) så fick fadern disponera den som semesterbil ett par veckor. Därför att bilen måste först köras in. Och fadern körde in motorn enligt konstens alla regler. 100 mil med 50 som toppfart. 50 mil med 60 och så vidare i en stigande skala.

Modern var hemmafru. Men det var ett fulltidsjobb på den tiden. All mat lagades från grunden. Alla kläder reparerades hemma. Hon sydde dessutom mycket kläder åt hela familjen. Och även modern gick ut med sonen. Då var det shoppingtur. Kanske vi åkte med spårvagnen till någon saluhall och köpte strömming eller kött. Men det köptes också potatis, grönsaker och så vidare. Allt i olika bodar. Och kvaliteten bedömdes. Och det prutades. Och det snackades. Och sonen fick bära varor. Så kanske man måste inom en sömnadsbutik för att leta efter just de rätta knapparna till den skjortan som hon just sydde åt fadern. Eller någon detalj till den hatt som hon sydde åt sig själv. Att sköta tvätten var ett kapitel för sig. En stor helt manuell tvättstuga i källaren på hyreshuset. Där man kokade, skrubbade, torkade och manglade. Tungt arbete som tanterna gjorde kollektivt. Och där ungarna fick dra mangeln och bära tvättkorgar.

Donkeyman blir uppriktigt förb**** när han hör moderna tiders radikalfeminister göra sig breda över 50-talets husmödrar.

Modern kom från Tornedalen. Så ett par gånger om året reste familjen med "Nordpilen" från Stockholms Central till Boden. Där man bytte till ett mindre tåg som förde oss till Karungi. Där någon av moderns systrar mötte. Och i helgerna reste vi ofta med Waxholmsbåt till skärgården. Fadern var nämligen Rospigg. Så precis som alla andra hade de kommit till Stockholm på 30-talet för att finna jobb och lycka.

Faderns karriär blev springschas (=cykelbud) - massäck (=hjälpkarl på lastbil) - lastbilschaffis - droskis. Moderns karriär blev folkhögskola - kartriterska - handelsskola - kontorsråtta (maskinbokföring vilket var väldigt avancerat den gången) - hemmafru.

Och sonen blev sjöman.

I det följande kommer: Förslag till Stadsvandring, Sevärdheter, Övernattning samt Krogar och Sjapp.

Stadsvandring

2009-08-22T12:24:00.001+02:00

Turistsäsongen är inte slut ännu. Och Donkeymans bekanta brukar resa runt vid alla tider på året. Så här ger Donkeyman tips om en Stockholmsvandring. Med ett par längre och kortare varianter. Stockholm är ju ganska stort så det finns mycket att se.

Norra Slingan
1. Utgå från Slussens T-banestation. Med ryggen mot tunnelbanan söker du dig mot Norr över torget och genom trafiken så du passerar Karl Johansslussen i riktning Kornhamnstorg. När man passerar slussen kan man ofta få god underhållning när småbåtsägare skall passera genom Slussen. Manövermetoder som garanterat inte står i läroboken uppvisas för öppen ridå. Här har många äktenskap avslutats.

2. Gå ned till hörnet vid Triewaldsgränd. Passera puben Engelen och gå in i gränden fram till Järntorget.

3. Flanera genom Västerlånggatan mot Norr. Upplev Gamla Stan. Låt dig lockas in i någon butik och köp något onyttigt.

4. Tag Storkyrkobrinken till höger. Du kommer nu till Storkyrkan. Detta är det medeltida Stockholms centrum. Tag Trångsund till höger. Vik vänster och gå över Stortorget. Det var här som Stockholms Blodbad ägde rum en gång i tiden.

5. Gå Källargränd till vänster och kom fram till Slottsbacken. Titta in på Yttre och Inre Borggården och kom tillbaka till Slottsbacken. Har du "timat" din vandring perfekt så är det nu dags för vaktparaden och vaktavlösningen. Är det så dags skall du stanna och titta även om du är aldrig så antimilitaristisk.

6. Gå ned för Slottsbacken till Skeppsbron. Här får du nu två varianter:

Kort variant:
7. För den som inte orkar gå så långt. Tag Skeppsbron till höger. Stoppa när du kommer till Zum Franciskaner. Hoppa fram till punkt 12.

Lång variant:
8. Tag Skeppsbron mot vänster. Gå över Strömbron. Fortsätt genom Kungsträdgården mot Norr. Se på Almarna och téhuset. Det var här som Almstriden stod den gången för 40 år sedan. När folk flest tyckte att rivningsraseriet gått för långt och gjorde uppror. Gamla fiiiina Östermalmstanter gjorde gemensam sak med unga världsförbättrare. Träden skulle väck för att ge plats för tunnebanestationen. T-banan byggdes och träden står kvar än i dag....

9. Tag höger på Hamngatan och gå in på Norrmalmstorg. Här låg den berömda banken där dramat som ledde till upptäckten av Stockholmssyndromet skedde. Nu skall vi fuska lite grand. Tag museispårvägen härifrån till Djurgården. Upplev en gammaldags spårvägsresa. Har du flax är det ett ordentligt gammalt tåg som kör. På värsta vintermånaderna kör inte tricken. Då kan du i stället ta vanlig SL-buss.

10. Gå av tricken vid Allmänna Gränd, Skansen, Gröna Lund (samma hållplats). Gå ned för Allmänna gränd mot Djurgårdsfärjan eller stanna på någon av sevärdheterna. De är många....

11. Tag Djurgårdsfärjan över till Slussen. När färjan landat gå tvärs över Skeppsbron till Zum Franciskaner.

Gemensam vandring igen.
12. Nu skall du belöna dig med en pils. Som intages på Zumma Frasse. Gärna tillsammans med en sexa iskall besk. Här kan man också äta vanliga Svenska favoriträtter som "Stekt Strömming", "Pytt i Panna", "Isterband" och så vidare.

13. Gå ut från Zummen och fortsätt tillbaka upp på Slussen och lägg ut på den Södra slingan.

Södra Slingan
14. Gå upp för Katarinavägen. Fortsätt upp till krysset med Fjällgatan. Gå in på Fjällgatan. Efter ett par hundra meter finns en fantastisk utsiktsplats med en uteservering. Här ligger hela Stockholm under dina fötter.

15. Från utsiktsplatsen tar du Sista Styverns Trappor upp till Stigbergsgatan och beundrar den gamla Sjöbefälsskolan. (Där Donkeyman läste i tre år). Högst uppe i tornet finns en av världens få bevarade tidkulor.

16. Gå Stigbergsgatan förbi Norska kyrkan och tag trapporna ned till Renstjernas Gata.

Kort variant:
17. Gå tvärs över Renstjernas Gata till Tjärhovsgatan. Gå denna fram till Götgatan. Hoppa fram till punkt 21. Det kan också vara inbjudande att sticka in på Katarina kyrkogård och se på Cornelis Vreeswijks grav eller att göra en liten utvikning upp till Mosebacke. En utflykt som inte är så lång från den långa vandringen heller. Stanna på "Kvarnen" och vila ut.

Lång variant:
18. Fortsätt Renstjernas ned till Skånegatan. Tag den ned till Gotlandsgatan. Gå denna fram till Katarina Bangata. Tag så Katarina Ban fram till nr 42. Beundra minnesmärket över Sveriges och Söders största fotbollsspelare Nacka Skoglund "Nackas Hörna".

19. Gå vidare på Katarina Ban. Tag Östgötagatan till vänster och Blekingegatan till höger. På södra sidan ligger krogen Pelikan. Gå in där och intag din middag. Eller i vart fall en färdpils.

20. Gå ut från krogen och tag de få meterna till Götgatan. Tag Götgatan mot norr. Det är Söders huvudgata. Gå fram till krysset vid Tjärhovsgatan. Slink in på "Kvarnen" och mal ett tag.
Varning. Inte ha några fotbollseffekter som inte är grön/vita.

Gemensam vandring igen.
21. Fortsätt Götgatan norröver till Slussen. Den vetgirige kan slinka in på Stadsmuseum. Annars avslutas vandringen framför T-banan igen.

Förlängt alternativ.
22. Den som vill gå några meter till tar i stället vänster på Sankt Paulsgatan och går fram till Mariatorget. Du kan göra en avstickare upp vid Maria kyrka och se på Evert Taubes grav. Gå över torget och korsa Hornsgatan (den andra huvudgatan på Söder). Gå så Blecktornsgränd upp och leta dig tillbaka Österut på någon av Brännkyrkagatan, Tavastgatan eller Bastugatan allt efter eget val. Ta dig ned på Hornsgatan igen och gå ned till Slussen där du avslutar vandringen.

Annat alternativ.
23. Från Tjärhovsgatan tar man Östgötagatan upp till Mosebacke så går man ned till Götgatan mot slussen.

24. En lämplig plats att ta en avslutande pilsner eller matbit på är Blå Dörren på Södermalmstorg 6. Samma hus som Evert Taube bodde i en gång i tiden......

Sevärdheter

2009-08-22T12:22:00.001+02:00

Detta är några ting som Donkeyman tycker man skall se i Stockholm.

Fjällgatan
Den som tycker om utsikter går från Slussen upp för Katarinavägen och fortsätter in på Fjällgatan. Där har man hela Stockholm under sina fötter.

Ångbåtarna. Stockholm har en mängd med unika ångbåtar som är runt 100 år gamla. En skärgårdstur med en sådan är en upplevelse. Men Donkeyman vill påpeka två ting. Dels finns det ett antal båtar som kallar sig "traditionsbåtar" eller något liknande. Det är inte äkta vara. Dessutom bör man resa på en riktig tur i linjetrafik. Inte någon ren utflykt. Är det "off season" så bör man i stället göra en resa med någon annan skärgårdsbåt. De båtar Donkeyman rekommenderar just nu är "Storskär", "Norrskär", "Mariefred" och "Blidösund". Upplysningar får man på Waxholmsbolaget eller Blidösundsbolaget .

Sjöfartsmuseum och Wasavarvet
Dessa ligger inte riktigt på samma ställe men all information är samlat på samma länk som leder till Statens Maritima Museer. För den riktigt intresserade ligger också några andra gamla och intressanta fartyg bredvid Wasavarvet. Bland annat Stockholms gamla isbrytare S:t Erik.

Tekniska Museet
Detta ligger "vägg i vägg" med Sjöfartsmuseum. Men två så stora och goda museer på en dag blir för mycket.

Vin och Sprithistoriska Museet
Detta är ett mycket intressant museum som Donkeymans vänner har stor glädje av.

Spårvägsmuseet
Ett måste för den som är intresserad av lokaltrafik.

Vaktparaden
Precis som alla andra gamla stormaktshuvudstäder har även Stockholm ett högtidligt vaktskifte. Speciellt sådana dagar som det är beriden högvakt är pampiga. Detta bör man passa på att se och känna historiens vingslag.

Nalen
Gata Regerings 74 var i sin tid en av Stockholms mest kända adresser. Danspalatset National var platsen där gräddan av världens musiker spelade. Ända till dess att stadens politruker bestämde att huset skulle rivas. Varvid Nalen stängde och huset förvandlades till bönehus i avvaktan på rivning. Men det blev aldrig någon rivning och efter 20 år flyttade de religiösa ut och Nalen återuppstod. Och - under över alla under - alla de flotta väggmålningarna fanns kvar. När man gjorde om till bönehus skruvade man bara upp panel över. Så det var "bara" att få ned panelen och inviga danspalatset igen. Är det bra musik så har man här något att gå till på kvällen.

Stampen
Detta är en jazzpub där det också spelas rythm and blues, rockabilly och rock'n roll. Allt i lite äldre tradition. I källaren ligger nattklubben Gamlingen med samma musikval. Samma biljett till bägge ställena.

Hammarbymatch
Om "Bajen" spelar när man är i stan så är det obligatoriskt att gå på match. Fotboll Bandy Handboll eller Speedway. Allt efter säsong. Före och efter kamp går man gärna på Kvarnen, Pelikan eller någon annan Söderkrog. Se artikeln om Krogar och Sjapp i Stockholm.

Och så en liten utflykt till minnesmärket över den störste av dem alla "Nacka" Skoglund beläget på Katarina Bangata. Nackas Hörna.

Övernattning

2009-08-22T12:19:00.001+02:00

Stockholm är en stad som har ett stort problem när det gäller hotelrum. Det är tidvis helt omöjligt att få rum. Och därmed kostar det en förmögenhet. Donkeyman har inte så många förslag till boende men det finns trots allt några. Klicka på de färgade titlarna så länkas du till hemsidan för de olika ställena.

Sjöfartshotellet
I gamla tider var detta det självklara valet för Donkeyman. Och för den som har gällande Svensk sjöfartsbok är det fortfarande det enda tänkbara. En aktiv sjöman bor för lite drygt 300 spänn natten. Men för alla andra kostar det numera skjortan. Så det var med trist hjärta som "yours truly" cuttade ut hotellet för si så där 15 år sedan.

Men om man vill bo på "vanligt" hotell och betala för sig så är fortfarande Sjöfartshotellet det givna alternativet. Det ligger ett stenkast från Slussen. Mitt i stan. Och en sak är säker. Även lopphotellen kostar ungefär lika mycket.

Men en gång i tiden var detta den naturliga träffpunkten för allt Sveriges sjöfolk. Då slank man in i sjömansavdelningen just till höger om ingången till krogen. Där presiderade kyparen Ture. Som kände "alla" med både namn och vilka båtar man seglade i. Inredningen kom från den gamla Waxholmsbåten "Express I".

Men det finns trots allt lite nostalgi i huset. Går man ut genom hotellentrén och si så där 50 meter upp i backen så ligger Sjöfartsklubben där med en del av den gamla krogen uppmonterad. Så man kan fortfarande träffa likasinnade "on site".

Malmen
Gamla Stockholmare minns helst Malmen som ett av stadens större danspalats. Men den tiden är historia. Fast Malmen är också ett hotell som har ett suveränt läge. Vid Medborgarplatsen just i krysset Götgatan / Folkungagatan. 50 meter från t-banan. Och inom några hundra meters radie finns absolut ALLT. Donkeyman använder gärna Malmen just därför.

Detta är hotellet för den urbane. Visst är det ett helt vanligt Scandichotell. Ganska gammalt och lite slitet. Men helt ok prismässigt. Fast den som inte tål fylleskrål, biltrafik, ambulanser och alla andra urbana ljud skall hålla sig långt undan.

På bakgatorna runt om finns också ett antal småhotell och apartement.

Rygerfjord
Detta använder också Donkeyman ibland. Speciellt om kassan är lite slak. En gammal Norsk kustbåt som har blivit hotell och vandrarhem. Här kan man övernatta till valfritt pris. Man kan lyxa sig tillsammans med hustrun i ett riktigt hotellrum med bad, sovhytt och dagrum till mindre pris än man betalar för en garderob på Sjöfartshotellet. Och så finns det alternativ i fallande skala ända ned till vandrarhem för noll och niks.

Rygerfjord ligger centralt vid Söder Mälarstrand och man har ett annex förtöjt bredvid. Utsikten är över Riddarfjärden och allt ligger inom bekvämt promenadavstånd. Ombord finns också en enklare restaurang och pub / bar.

Det finns också en handfull andra hotell / vandrarhem belägna på båtar. Men som sagt - detta har varit härbärge för Donkeyman de senaste 15 åren.

Bredäng Camping
Detta är ett prisvärt och bra alternativ. Men då hamnar man ute i betongen. Man åker med Sydvästra Tunnelbanan till Bredängs station och går därifrån. Campingen har stugor med 2 och 4 bäddar. De har dessutom vandrarhem.

I själva Bredängs Centrum finns ett urval av vanliga butiker och en handfull med pizzaliknande invandrarsjapp. Här kan man göra en aktuell social studie av livet ute i Betongen. Bredäng är nämligen urtypen för en förort byggd under "Miljonprogrammet" på 70-talet.

Waxholms Hotel
Vill man bo lite längre bort är Waxholms Hotel ett mycket bra alternativ. När Donkeyman var ung var Waxholm lååååååångt från Stockholm. Det var en stad som var centrum för skärgården. Och i Waxholm satte sig skärgårdsborna på Strand när man väntade på båten hem. Nu har Strand gått hädan för si så där 20 år sedan. Men den lyxigare varianten Waxholms hotel lever ännu. Och man åker med Waxholmsbåt till centrala Stockholm på en timme. Bussen tar något mindre tid och går flera gånger i timmen i stort sett dygnet runt.

Det händer att Donkeyman tar in på Waxholms Hotel och nostalgerar.

Krogar och Sjapp

2009-08-22T12:15:00.003+02:00

Här presenterar Donkeyman några favoriter om man skall äta och dricka i Stockholm. Men Donkeyman vill varna. Han får spykänslor när man nämner Stureplan, Café Opera, Vickan och liknande. Låt turisterna gå dit och se på det vackra folket. Så sitter Donkeyman och filosoferar på sina egna smultronställen.

Det värsta är att merparten av Donkeymans krogar och ölsjapp har gått hädan. Och förvandlats till trendiga innesyltor eller äckliga flottyrsjapp. Men det finns fortfarande några klassiska vattenhål i huvudstaden

Gyllene Freden
På Österlånggatan helt nere vid Järntorget ligger "Den Gyldene Freden". Det är en guldkrog och det är den enda guldkrog som Donkeyman vill rekommendera. Här kan man känna historiens vingslag. Det är ett sjapp som funnits i flera hundra år. Här har alla de stora konstnärerna suttit och supit. Till exempel Donkeymans favoriter från sekelskiftet runt 1900. Sådana som Albert Engström, Zorn, Heidenstam, Fröding - you name it.

Men här har Donkeyman också tillbringat en minnesvärd - och fuktig - afton ihop med Evert Taube. När sagde trubadur under en 6 timmars seans berättade minnen. Här har Donkeyman supit ihop med Cornelis Vreeswijk. Här har Donkeyman.........

Anslå ett par lusentappar och spendera en helkväll på din älskade. Donkeyman inviterade jourhavande fästmö dit förra året. Varvid dama blev helt lyrisk. Här sitter hela den Svenska kulturhistorien i väggarna.

Zum Franciskaner
Bara några meter undan "Freden" finner man "Zumma Frasse". Den ligger i södra änden av Skeppsbron. Det är Stockholms enda kvarvarande "Bierhall". Som lyckligtvis renoverades någorlunda smakfullt av nuvarande ägarfamilj för si så där 30 år sedan. Och därmed räddades väl lokalen till eftervärlden. Även om jag tycker de skall ta fram det fantastiska klinkergolv som ligger under det nuvarande smaklösa golvet.

På "Frasse" köper man lämpligen Svensk Husmanskost. Till exempel stekt strömming, isterband, pytt i panna eller något liknande. Till detta dricker man öl (tyskt) och besk (krögaren kryddar sin besk själv med malört från egen odling).

I Donkeymans ungdom snackade alla kypare Tyska. De hade vit rock med fläckar och handduk över armen. Ofta var de i olika grad av rus eller bakrus. Och de kunde med bravur skälla ut en turist på flytande Bayertyska. Men den tiden är förbi. Dess värre. Frasse var i många år samlingspunkt för stadens sjöfarare. Den andra fasta punkten var tredjeklasshörnan på Sjöfartshotellet. Där Donkeymans namne Ture (en av landets bättre schackspelare) serverade. Den tiden är dess värre också förbi.

Pelikan (Port Arthur)
På Blekingegatan just vid krysset med Götgatan ligger Pelikan. Pelikan har långa anor. Samma har Port Arthur. Och dessa klassiska sjapp ingick en symbios i nya lokaler för över 100 år sedan. Pelikan blev namnet på krogen och Port Arthur (=Pottan) namnet på tredjeklassavdelningen.

Se det inrökta taket. Se de inrökta väggarna. Slink in på eftermiddagen och käka gott. Upplev riktiga proffesionella servitriser. Riktiga gammaldags krogsubbor. Sådana som är en utrotad ras.

Hit gick Donkeyman som litet barn tillsammans med föräldrarna och käkade söndagsmiddag när familjen slog på stort. Här har Donkeyman gått sedan han blev stor nog för att passera som 18-åring under spritkassörskans vassa blickar.

Och hit skall den som vill uppleva Donkeymans Stockholm gå.

Kvarnen
Ligger på Tjärhovsgatan vid Medis (Medborgarplatsen). Ännu en Söderkrog. Och en klassisk sådan. Detta är "Hammarbyland". Gå inte in här med AIK eller Djurgårdseffekter. Då hamnar du i stora problem. Här är man grönvit - punkt och slut.

Sjappet har moderniserats en hel del på senare tid (dess värre). Men vi får vara glada att det finns kvar. För 20 år sedan köptes Kvarnen av en kändiskrögare som vill "skapa ett modernt och fräscht alternativ på Söder". Han räknade inte med att bli centralpunkt för en folkstorm. Man spydde ned karln verbalt i alla tidningarna. Och under över alla under - efter att ha varit stängt något år så öppnade sjappet igen. Kändisen insåg att det inte var bra för ryktet att förstöra ett av Stockholms mest kända sjapp.

Skall man på Bajenmatch i Fotboll, Bandy, Handboll, Hockey, Speedway eller något annat så börjar och slutar man gärna här.

Löwenbräu
Ligger på Drottningholmsvägen. Från Fridhemsplan går man förbi den gamla biografen Draken så finner man Löwet lite bortgömt på vägen västerut. Löwet är en klassisk gammal Klarakrog som flyttades från Klara upp till Kungsholmen när man rev Klara.

Här har Donkeyman suttit många gånger och läst sina tidningar i goda vänners lag. I många år bodde den unge Donkeyman i kvarteret bakom.

Beställ en "Biff Löwen". Till detta krävs en helliter "Löwenbräu" starköl samt en besk.

Tennstopet
Finner man i krysset Dalagatan / Odengatan. Ännu en klassiker som flyttade upp från Klara. När man kommer in genom dörren så har man "vita duken" till höger och puben till vänster. Ännu ett sjapp där man käkar Svensk husmanskost. Det finns god mat i puben men om man vill ha en lite mer formell middag så väljer man "vita duken".

Här följer man säsongen väldigt bra. Donkeyman brukar till exempel smälla i sig kräftor här om han är i Eken i samband med kräftpremiären.

Östra Station
Serveringen på Stockholms Östra vid Valhallavägen.

En gång i tiden var Donkeyman förvisad till Åkersberga i några år. Dit åkte man med Roslagsbanan som på den tiden körde med gamla tåg från anno kallt. Och medan man väntade på tåget slank man in på hyllan där och smällde i sig en pilsner, eller åtta. Samt drog i sig en macka eller någon klassisk maträtt. Hela sjappet är en ren njutning. Det ser ut som om klockan stannade på 30-talet någon gång och så har den aldrig startat igen.

Bortsett från att man har utvidgat med en liten pub i ena änden. Måtte aldrig någon modern krogaktör få fingrarna på detta stället. Trots att detta är blårandigaste Djurgårdsland så går Donkeyman hit då och då. Men han är lite försiktig med dialekten. Här bör man helst snacka med långa iiiii.

Engelen
Nere vid Munkbron i närheten av Kornhamnstorg finner man puben Engelen med nattklubben Kolingen. Och här finns en av stadens mer hemliga krogar.

Går man in genom publokalen, förbi garderoben och in genom en gång så hittar man en alldeles utmärkt krog. Med massor av spännande rätter. Prisvärt dessutom. Här har man hållit stilen i 30 år och Donkeyman hoppas man håller koken länge till. Man har helt avstått från att "poppa upp" det hela och göra det modernt.

Tycker man (mot förmodan) inte om stuket så ligger ovan nämnda "Freden" och "Frasse" bara 100 meter bort.